Vad väger ni?

Lotta 16 mars, 2009 kl 13:23
59128 visningar / 149 svar / anmäl

Hej!
Detta är snudd på en fjortisfråga! Men, jag har under många år vägt en aning för mycket men när folk gissar vad jag väger så gissar de ca 15 kg för lite, och det är jag ju tacksam för. Har en lång historia med jojobantning bakom mig. Nu har jag äntligen kommit på orsaken till övervikten och det är förakt av min kropp pga sexuellt utnyttjande som barn. Iallafall, jag skulle tycka det var kul att jämföra lite hur det kan se ut med vikt och storlek, för att förhoppningsvis fler kvinnor skulle kasta vågen och lita på måttbandet! Vill ni skicka in era uppgifter? Jag är 166cm, väger 93 kg och använder stl 42-44. Jag har börjat träna en hel del och det går jag alltid upp i vikt av, ca 2 kg sedan jag började.
Ha en fin dag och älska er själva!

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Lotta Anmäl

    Hej!
    Detta är snudd på en fjortisfråga! Men, jag har under många år vägt en aning för mycket men när folk gissar vad jag väger så gissar de ca 15 kg för lite, och det är jag ju tacksam för. Har en lång historia med jojobantning bakom mig. Nu har jag äntligen kommit på orsaken till övervikten och det är förakt av min kropp pga sexuellt utnyttjande som barn. Iallafall, jag skulle tycka det var kul att jämföra lite hur det kan se ut med vikt och storlek, för att förhoppningsvis fler kvinnor skulle kasta vågen och lita på måttbandet! Vill ni skicka in era uppgifter? Jag är 166cm, väger 93 kg och använder stl 42-44. Jag har börjat träna en hel del och det går jag alltid upp i vikt av, ca 2 kg sedan jag började.
    Ha en fin dag och älska er själva!

  • BMI-Bruttan Anmäl

    hej hej
    Reagerade när jag läste din längd och vikt och vilka storlekar du använder. Förstår inte alls!!
    Jag är själv 163cm lång och väger 88kg. Ett par byxor i 42-44 hade jag aldrig fått på mig! 48 brukar vara det som blir bäst till mig. Ibland kan det hända att 46-48 funkar, men det är oftare åt andra hållet att jag måste gå mot 48-50. detta gäller både nederdelar och överdelar. Kanske har du väldigt kraftig benstomme, eller ngt. Trodde att det var en myt, men kanske kan det vara så…?

  • Friskvårdsterapeut Anmäl

    Hej tjejer!
    Att vara 1.66 och väga 93 kg är en klar hälsorisk. Det är inte övervikt utan fettma. Du borde för hälsans skull försöka lägga om kosten så du går ner i vikt . En hälsomsam vikt för dig ligger på runt 65 kg. Det är ju jättebra att du tränar men det räcker inte.tyvärr ökar fettman lavinartat pga. av dåliga kostvanor och för mycket snabbmat. Det smygs också in mycket socker i vanliga basvaror vilket är ett gissel för alla med övervikt.Ta hjälp av ex viktväktarna så du kan gå ner. Du kommer må så myckt bättre och orka mycket mer när du tränar också. Det som händer på sikt när man är så tung är att man får problem med knä och rygg vid träning.
    Lycka till!

  • Lotta Anmäl

    Hej Friskvårdsterapeut! Tack för dina råd. Tyvärr är det just vikt-panik som orsakar mycket feltänk hos kvinnor. 65 kg hade nog fått mig att se ut som en krigsfånge. Alla har olika byggnad och därför är vikt en mycket svår fråga. Självklart vet jag att jag är för tung och borde gå ner(igen. Bmi är hur korkat som helst. Enligt den skalan skulle Magnus Samuelsson vara smällfet. Hahaha! Jag har några gånger ätit LCHF och vet att det är det som fungerar för mig, men så har jag trillat i kolhydratsträsket igen, men som jag sa är orsaken till min övervikt sexuella övergrepp och nu ska jag med hjälp av KS-kranio sakral terapi få hjälp med detta och det ska bli himla skönt! Så mitt mål är att vara helt hel i själen samt ha en vikt på ca 75 kg, eller där jag nu trivs.

  • Lotta Anmäl

    Det är intressant att höra, det är just denna diskussion och jämförelse jag vill ha, för att jämföra olika kroppar och förhoppningsvis visa att inte bara vikten spelar roll. Som jag skrev tidigare vet jag att jag är för tung, men det är inte det jag vill diskutera. Tack för att du skickade in dina storlekar!

  • M.L Anmäl

    Jag håller på att gå ner ivikt efter två graviditeter där jag gick upp extremt mycket. Nu väger jag 93 kg till mina 171 cm. Jag har storlek 46 ibland kan det behövas 48 på byxor (det beror på min stora mage). Jag var iväg och mätte mitt skelett på friskvården, då räknade de ut att jag skulle väga mellan 65-79. skulle jag väga 79 enligt bmi skulle jag väga för mycket. Jag tycker man kan ta bmi med en nypa salt och hitta sin egen idelvikt. Själv vill jag ner i vikt så jag kommer i mina gamla kläder som jag hade innan jag fick barn.

  • Lotta Anmäl

    Tack för ditt svar! Jag håller fullständigt med dig! BMI är verkligen en konstig, påhittad skala. Alla är olika och var och en vet nog innerst inne vilken vikt som är rätt för dem. Jag trivs mycket bra vid 75 kg och det är mitt mål att så småningom nå dit. Nu har jag tränat en period till och har gått upp ytterligare 2 kg! Men jag känner att jag blir starkare och fastare och DET är huvudsaken. Lycka till ML, jag är säker på att du når dina mål!

  • friskvårdsterapeut Anmäl

    hej igen tjejer! som friskvårdsterapeut jobbar jag inte med BMI heller då jag precis som ni anser att det är en märklig skala på vad man ska väga. Ex ingen skillnad på män och kvinnor. Det är dock lite farligt att ha för mycket överseende med vikten då det faktiskt är en stor hälsorisk med övervikt och många av våra välfärdssjukdomar kommer just på grund av detta.Att ta Magsnus Samuelsson som ex är nog lite att ta i då han är ett extremt muskelberg och hur många av oss vanliga bygger muskler på det sättet? Man går upp mellan 2-3 kg om man börjar styrketräna regelbundet.(3-5 g/v). Mer är det faktiskt inte. Tung benstomme genererar max 2 kg.
    Generellt borde de flesta kvinnor ligga på mellan 60-70 kg om man är 1.65-1.80 lång.Att mäta sig i stället för att väga sig är också ett alternativ.
    Tyvärr fastnar många i viktträsket men tyärr har samhället också börjat tänja på var gränsen för övervikt går.Vi borde i stället få mer resurser att hjälpa människor till en hälsosam vikt. Den kommer inte av sig själv .De allra flesta får slita hårt för att hålla sin vikt där man mår bra.Begreppet ”tjock o glad” är bara en myt!Kämpa på tjejer så kommer ni att märka en stor förändring av er livskvalité!

  • Lejonsvans Anmäl

    Den faktiska vikten kan sannerligen te sig missvisande. Jag är 170 cm lång, 32 år och min idealvikt ligger runt 55 kg. Jag tenderar att öka i omfång enbart vid midjan och brösten, vilket känns väldigt obehagligt. Som mest har jag vägt 65 kg, men kunde i det tillståndet inte ens ana mina tår. Det här utgör egentligen inget problem förrän omgivningen – jag väger som sagt 55 kg, så jag är inte kliniskt underviktig – påpekar att jag ”skulle kunna gå upp i vikt”. Jag försöker då förklara att jag vid 65 kg uppnår ett midjemått på över 90 cm (vilket min skolsköterska i gymn. även noterade), att jag får spänningsvärk i axlar och huvud av mina bröst (70-75 D-E – vilket jag inser att inte är jättestort, men för mig är det det). Däremot har jag vänner som är lika långa som jag, men vältränade, och som ser fantastiska ut vid såväl 75 som 80 kilos vikt. Detta har fått mig att inse att man säkert kan använda sig av BMI-skalan som en generell riktlinje, men undantag kommer alltid att finnas.
    OBS! Jag lider inte av en orealistisk syn på mig själv, ej heller är jag anorektisk – jag har vägt mindre men uppfattade då mig själv som ganska mager. Det rör sig heller inte om effektsökeri eller regelrätt ”skryt”… Min avsikt är enbart att demonstrera missvisande BMI-skalan i vissa fall kan vara.

  • issan Anmäl

    Hej!
    ja det kan verkligen var det omvända. Jag är 1.78 och väger 66 kg vilket är min trivselvikt. Jag vägde drygt 70 kg en period och fick då problem med värk i rygg och knän.Jag skulle enligt bmi kunna väga upp till 77 kg utan att vara överviktig men jag skulle inte må bra då.Jag är inte heller anorektisk på något sätt utan tänker på att försöka äta nyttigt och träna regelbundet.Jag mår toppen av den vikt jag har nu och vill absolut int gå varken uppe eller ner.

  • Kramar från C Anmäl

    Som svar på din fjortisfråga 😉 så kan jag berätta att jag är 44 år och 160 cm lång och väger 56 kg. Tyvärr ingen tränande typ så det är ju en liten ring på magen och slappa muskler på överarmarna.
    Men…jag känner mej snygg med kläder på! 😉
    Skämt å sido….jag har faktiskt köpt min första sport-bh och ett par riktigt dyra träningsskor!
    Och kom inte och säg något om att jag är ”lagom” för ärligt talat så trivdes jag bättre när jag vägde 6 kg mindre, så allt mäts inte i BMI.
    Och….icke att förglömma hälsoaspekten! Jag har stora arvsanlag för diabetes och det lär troligen komma förr eller senare och jag föredrar senare….
    Sååå Lotta, tänk inte på vikten…tänk på hälsan och glöm inte Kärleken!

  • Lotta Anmäl

    Hej på er alla och tack för era svar! Det är intressant att läsa tycker jag, denna diskussion har jag saknat i media. Som jag kan utläsa från era mail blir slutsatsen att man kan alltid lita på sin känsla! Väldigt bra inlägg tycker jag ni haft! Önskar alla en trevlig helg!

  • Cicci28 Anmäl

    jag är 28 år , är 1,73 och väger 63, vilket jag trivs bra med. 🙂

  • Ninni Anmäl

    …och 68 kg och 38 år. Min vikt innan jag blev sambo för 4 år sedan var runt 58… Då trivdes jag. Kunde ha vilka kläder som helst. Mina 10 extrakilon har satt sig på rumpa,lår, överarmar och bröst! Jag är smal om midjan så det är svårt att hitta ffa byxor som passar. Har kläder i stl 38-46 beroende på vilken butik jag handlat i…Tacksam för tips, gärna i Skåne! Mina mått är nu (uppifrån och ner) 94-80-110… Jag är fullt medveten om att jag endast ligger i överkant av BMI-skalan för normalvikt så jag borde inte klaga, men 10 kg extra är inte kul! Lycka till alla ni som, liksom jag, kämpar för att nå ”trivselutseendet” snarare än vikt och BMI!

  • sussie Anmäl

    41 år, ca 165 cm lång, väger 54 kg men trivdes bättre när jag vägde 52 kg som är trivselvikten för mig.
    Hade förut 26 på jeans men antingen är storleken ändrad eller så har min kroppsform ändrats för nu är det oftast 27 ibland 28 på jeans beroende på märke.
    Drar oftast storlek 36 men ibland storlek 38, tror storlekarna ändrats de senaste åren. Går oftare efter passform än efter att stirra sig blind på en storlek.

  • Kurvig Anmäl

    Jag är 178 och väger 78-80kg, har storlek 46 i kläder

  • Anonym Anmäl

    84 på 180 cm, det är för mycket men de där kg sitter som berg, jag har hypotyreos också, låg på 78 kg förut och var nere på 72 för 5 år sedan. 42 i skor, och där gällde 41 till förra året.

    För er med stora fötter kan jag tipsa om ”Jerns” och ”Frövi skor” som båda har snygga skor i stora nummer, och säljer över hela landet.

  • Elisabeth Anmäl

    Jag är 44 år, 169 cm och pendlar mellan 67-69 vilket är för mycket i min smak. Hade min trivselvikt när jag fyllde 40 (62-63)men tyvärr tycker jag för mycket om god mat. Kilon har smygit sig på ett efter ett trots att jag skaffat hund som vill ut och gå, och jag gör mina försök att träna. Försöker lära mig att tycka om mig själv, men det ÄR svårt när man har en vikt man vet att man trivs med.

  • jag Anmäl

    … 30 år, 159 centimeter och väger 56 kg. Har en del muskler och är relativt nöjd med min kropp. För mig räcker det dock med en liten viktuppgång/nedgång för att jag ska kännas stor skillnad. Trodde länge att min idealvikt var typ min längd minus 110 så i princip 50 kg. För några år sedan ”råkade” jag dock gå ner till den vikten efter en väldigt stressig period med tappad matlust. Det visade sig då att jag visserligen var nöjd med min kropp från midjan neråt men att för stor del av vikten togs från överkroppen. Kunde räkna mina revben på långt håll och såg inte alls särskilt hälsosam ut.

  • Marris Anmäl

    Jag är 163 cm lång och väger 74 kilo.
    Förut vägde jag 54 kilo men alla tyckte jag var för smal, jag själv trivdes väldigt bra med den vikten.
    Nu är alla andra nöjda och glada utom jag.
    Och jag får inte ens prata högt om att gå ner till åtminstone 60 kilo.

  • Lotta Anmäl

    Hej!

    Jag är 29 år, 165 cm lång och väger 56 kg. Jag tränar inte men promenerar några gånger i veckan. Har aldrig bantat och äter det jag vill, när jag vill = ganska onyttig mat och godsaker flera ggr i veckan. Inte så hälsosamt, dock påverkar det inte min vikt. Jag tycker inte att vikten säger så mycket, varken om hälsan eller något annat. Så länge man mår bra och är nöjd med sig själv så är vikten ganska oviktig, tycker jag.

  • Avena Anmäl

    …57-58 kilo… Snart 30 och två barn. Trivs bäst när jag väger runt 56-57 och tar storlek 36-38. Tränar ett par gånger i veckan, lite av varje. Motion och styrka blandat.

    Efter barnen har min vikt stabiliserats och det känns som att jag kan äta hur mycket som helst och vad jag vill utan att gå upp nåt särskilt. Går jag upp har jag lätt att gå ner igen. I tonåren vägde jag nästan 10 kilo mer, men det är väl rätt vanligt som tonårstjej att man lägger på sig…?

    Även om jag är smal hade jag gärna blivit fastare.
    Jag gillar mig själv, men ett par stora, runda, fasta bröst hade jag inte tackat nej till! 😀

  • Anonymous Anmäl

    168 cm lång och väger ca 72 kg. Skulle gärna gå ner till 67-68, så trivs jag och mår bra 🙂

    Men prioriterar inte det just nu. Äter god mat och fikar gärna tyvärr.. Efter mitt andra barn kanske..

  • linn Anmäl

    VILL DU HA GRATIS PRESENTKORT PÅ KICKS? ELLER PÅ BODYSHOP? eller kanske HM?? ELLER ÅHLENS? TRODDE INTE DET MEN DET FUNKAR FAKTISKT. MAN FÅR VERKLIGEN HELT GRATIS PRESENTKORT UTAN DOLDA KOSTNADER ELLER ANDRA HAKAR! http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=129624 kopiera länken och klistra in i adressrutan. hur lätt som helst! jag har samlat ihop 1000 kr i presentkort nu till ATT FYLLA PÅ GARDEROBEN MED VÅRKLÄDER, eller sminkväskan med nytt SMINK!! HELT GRATIS!!.. skitbra! gå med du också!

  • Lotta Anmäl

    Tack för alla svar! Ja, tänk vad det kan variera! Roligt att läsa och inte minst härligt att läsa om människor som faktiskt ställt in sina tankar rätt; Jag kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt! Det är så vi ska tänka och INTE jag måste ner i vikt. Tydligen kan det fungera, läs Hemligheten! Detta ska jag prova, mitt första steg är att gå på Kranie Sakral Terapi och därigenom börja älska mig själv, annars går det inte. Ser fram emot ännu fler svar:) Lycka till alla där ute!

  • lilla my Anmäl

    Jag är 160cm lång, väger 60 kg.
    Har strl 36 i både byxor o tröjor.
    Har vägt 50 kg, men då hade jag strl 32 o hur kul är det ?
    Så helt klart har vi alla olika kroppsform o ska väga olika….

  • tjej27 Anmäl

    Jag är 170 cm väger 60 kg är 27 år. Har ett ganska fysiskt jobb (brevbärare) där jag antar att jag bränner en del. I övrigt tränar jag ingenting (fast jag borde) och äter alldeles för mkt godis.

    Har varit nere i 55 fick då väldigt mkt beröm..(!) Trivs väl själv bäst kring 57-58, då sitter stl S bra.

    I slutet på tonåren var jag som rundast och vägde då en 65 kg utan att träna alls. De kilona rann sen bara bort av sig själv.

    Det var min historia, men kom ihåg att DU är vacker!!

  • Anonymous Anmäl

    Jag är 158cm kort och väger 50kg vägde innan 54-55kg men trivs jätte bra i min nuvarande vikt tyvärr blev mina små bröst lite mindre!!!har sen2mån böjat gå ca4ggr/vecka och för 2veckor sen började jag springa.Har måtten 82-68-87 upifrån.har stl36.Har alltid varit smal men inte tunn.Är mest nöjd med min platta/muskulösa mage.Är 37år och har3 barn varav ett är tvillingar.Ha en bra dag!!!

  • bibi Anmäl

    Väger ungefär 61, ibland ett kilo upp eller ner. ÄR smal, tränar inte något specifikt utan det blir cykling och promenader. Tränade för mkt seriöst, 7-8 pass i veckan, vägde då 57. S muskler vägde. Är ju märkbart smalare nu.

  • Helen Anmäl

    Väger 58 kilo och är 172 cm lång. När jag väger 55 försvinner brösten och revbenen är tydligt markerade. Väger jag 62 ser jag bäst ut naken. Men får då muffinsmage i mina tighta 28 jeans. Har midja och rumpa. Läste om dig som var lika lång och hade stora bröst vid 55 kilo.Fascinerande. Det är denna vikten jag har när jag äter frukost,lunch, middag och 2 mellanmål. Kan synda och frossa länge,många månader, innan kroppen lägger på sig och går upp 3-4 kilo. Rör mig väldigt mycket dåjag ej kör bil och har ett rörligt arbete. Trivs med min kropp som knappt alls ändrat sig trots 3 kids och 40 år fyllda.

  • Lagom är bäst men svårast Anmäl

    Jag läste igenom alla kommentarerna och slås av alla olikheter. Jag är 158 cm och väger 60 kg. Min klädstorlek är 42-44. Tycker själv att jag är ok.

  • Lotta Anmäl

    Hej på er alla! Tack igen för alla svar! Visst är det intressant att se och höra om alla olikheter och likheter! Jag är jätteglad om fler har lust att dela med sig av sina uppgifter. Fram för kvinnor av alla slag!

  • Allie Anmäl

    Jag är 162cm lång och väger 95kg och har storlek 44/46. Jag äter frukost, lunch, middag och två mellanmål. Undviker socker i alla skala. Tränar på friskis och svettis 2ggr/ vecka och kör ett ridpass på stallet en gång i veckan. Går till jobbet (45min gåväg) och jobbar som Lokalvårdare (=mkt stress). jag gick upp 18kg utan förklaring efter varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han är stressig av sig. Jag vill ha gärna tips hur jag ska gå ner. Magen ser ut som en gravidmage utan babys i. Folk grattar en när de träffar och frågar när det är dags. Mage = fet. Annars har jag kraftig benstomme. När jag vägde 57kg var jag så mager att jag frös och när jag fick 67kg såg man inte revbenen så tydligt nå mer. Men jag vill gärna ner till 67kg och se vacker ut igen. Någon som har tips? Jag är gärna med på förslag.

  • fd. överviktig Anmäl

    Hej Allie!
    att gå upp 18 kg utan förklaring låter konstigt. Det verkar inte normalt i alla fall. problemet vid viktuppgång är att man inte själv tycker att man äter så mycket, oftast ser man på portionerna med andra ögon än omgivningen.Sök hjälp! Viktväcktarna är toppen om amn verkligen vill gå ner. Går du inte ner då du lägger om kosten bör du nog söka läkarhjälp.

  • 4-barns mor Anmäl

    Hej! Jag har infört förbjudna zoner i matbutikerna.
    Allt som har med chips, snacks, läsk, godis och kaffebröd, att göra är absolut förbjudet att ens titta på allt detta. När man väl har bestämt sig är det lätt att gå förbi.
    Jag har slutat med öl till maten. Dricker mer mjölk och vatten nu.
    Jag går aldrig på MC Donald och liknande. Jag bakar mina pizzor själv. Bakar en del kaffebröd själv, för då har jag bättre koll på vad som är i. Mycket rotfrukter och grönskar och frukt! Fruktsockret i frukten är inte farlig, utan det är fruksockret i juicer och andra drycker som är det. Håller mig till fisk av olika slag, helst dom feta med mycket omega-3 som sill, lax och makrill. Grovt bröd med mycket fibrer i gör att jag håller mig mätt länge. Gröt till frukost är också en bra vana.
    Jag köper sällan grädde eller andra feta mjölkprodukter och jag kollar alltid fetthalten innan jag lägger ner varan i matkorgen.
    På kvällarna kanna jag känna lite hunger innan jag går och lägger mig. Då dövar jag hungerkänslorna med naturell filmjölk eller naturell yoghurt. Har i en klick sylt som jag kokat själv och halverat sockermängden i recepten. Förvarar detta sen i frysen. Lingon och hjortron syltar jag aldrig! Varför förvara en massa socker i frysen?
    Jag krånglar aldrig med maten när jag är bortbjuden. Ibland måste man få synda.
    Med dom här medvetna valen gick jag ner 10 kg på knappt ett år! Jag har aldrig bantat i hela mitt liv! För övrigt rör jag på mig mycket och är alltid i farten som du. Trapporna istället för hissen, cykeln eller apostlahästarna istället för bussen eller bilen. Det är aldrig för långt att gå möjligen kan det vara tidsbrist. Lite kan göra stor skillnad! Hoppas att du kan hitta lite tips här. Lycka till!

  • 4 -barns mamman Anmäl

    Glömde tillägga att jag brukar sluta äta när det känns som bäst. På så vis går jag aldrig övermätt och däst från matbordet. Ibland faller jag för frestelsen för att sen ångra mig. Men det var ju så gott!

  • no more tjockis Anmäl

    …för mycket.. Jag är 164 cm och för 2 månader sen vägde jag in på 99,9 kg. Otroligt mycket på en annars späd stomme.. Men så i mars så skippade jag bröd, pasta, ris.. ja allt med kolhydrater. Tänkte jag skulle prova det eftersom viktväktare, tallriksmodell och allt vad det heter inte fungerat. Och jodå, igår stod vågen på 94.6kg och nu ska jag bara köra på. Jag är less på att inte passa i kläder, 46 funkar för det mesta men inte alltid. Kroppen värker och jag känner mig bara ful. Nu ska det banne mig bli ändring!!
    Lycka till alla ni andra som också vill förändra livet!

  • Charlotta Anmäl

    Hej

    Jag är 1,66 och väger ca 60 kg. Jag är 30, har inte fått några barn. Jag har storlek 36-38 (xs-S) och ca 28/32 på jeans För ett år sedan vägde jag 56 kg och tyckte efter 1,5 års och ca 12 kg viktnedgång att det var helt fantastiskt. Jag tränade 3-4 ggr i veckan (ofta dubbelpass) och tyckte att det var helt underbart att för första gången i mitt liv fått bort degmagen och skymta de efterlängtade muskel-ränderna på magen. Att brösten bara var två tomma påsar (gick från 80 DD till 70 C och ligger nu på 75 c/d), revben och nyckelben stack ut, jeansen skavde mot höftbeen, och att jag inte hade haft mens på ca 1 år var ju inte nåt som var så jättefarligt eftersom BMI sa att jag var helt normalviktig.
    Pga att jag inte har haft tid till att träna senaste 9 månaderna, förutom att jag springer 5 km 3 ggr i veckan har jag gått upp till en mycket sundare kropp men har faktiskt bara ökat mitt midjemått från 67 cm till 69 cm. T.o.m kläderna passar fortfarande trots att jag har gått upp 4 kg. Förut frös jag konstant och var trött hela tiden, men det bästa av allt är att mensen äntligen kommit tillbaka. Jag äter numera det min kropp är sugen på.
    Är du sugen fisk, så behöver kanske din kropp fisk helt enkelt. Var bara medveten om skillnaden på att vara sugen på och att vilja ha…
    Så tjejer stirra er inte blinda på vågen/BMI
    /måttband utan lyssna vad er kropp säger till er.

    Lycka till!

  • sanna Anmäl

    när ja gick i åttan, blev jag vegetarian ( för det va såååå synd om djuren ) men för att ja skulle ha mindre valmöjligheter, då vägde jag 54. sen upptäcktes min ätstörning ( kräktes fem ggr per dag i flera månader ) och ja började äta normalt igen.. på gymnasiet vägde jag runt 70, i slutet på gymnasiet runt 80, sen gick ja med viktväktarna, sjönk till 73 , trodde jag kunde hantera points ensam utan att gå på mötena, ploooooop, gick upp till 84, nu, ett par år senare, väger jag 94 kg.
    men jag tror jämt att jag är lika smal som när jag vägde 54 då jag trodde jag va tjock..
    en jävla konstig verklighetsuppfattning,
    jag går upp i vikt bara av att glo på en apelsin 😛
    gick upp 3 kg på tio dar i italien, gick upp 7 kg på en månad när min p-stav sattes in, etc.

    det är inte lika lätt att gå ner, sen är jag inte den snällaste emot min kropp heller så ja kan bara skylla mig själv.

    ” hinner inte träna ” , nehe, men man hinner kolla på desperate housewifes, duscha, fisa, skita, byta binda, hångla, laga mat å andas?

    prioritering är väl mitt problem 🙂

    ha en härlig vår alla vackra kvinnor,
    kramar.

  • Heléne Anmäl

    jag är 163cm och väger 85 kg!
    Vill ha tips på vad man kan knapra på när sötsuget sätter in.
    Belönar mig gärna på kvällen med fel saker (vet om detta)
    Är ofta trött och nedstämd.

  • Annelie Anmäl

    Jag brukar ta en liten bit mörk choklad när godissugen läggs in på kvällen. det brukar hjälpa mig. Men den ska vara riktigt mörk. Sedan läser jag boken sockerbomben av Bitten Jonsson och Pia nordström för att komma över mitt sockerbegär. Nog för jag undviker allt som socker heter men innan mens är jag hopplös.Fick höra att stress är mycket negativ mot min vikt. Jag stressar konstant. (jag har gått upp jättemycket på en kort tid). Så nu får jag försöka skaffa lugna stunder i mitt liv. Många går upp av stress och förstår inte varför.

  • Lotta Anmäl

    Ja, jag vet inte hur jag kommer i 42-44, men det är iallafall den storlek jag har undantagit HM, men det räknar jag inte:) Där är ju liksom allt i barnstorlek. I allafall, lite intressant att ingen har kommenterat de sexuella övergreppen! Det visar ju hur mycket vikt betyder, skrattretande. Kan meddela om någon är intresserad att med hjälp av Kranie Sakral Terapi har jag nu blivit så mycket bättre, mår så bra och tänker numer väldigt sällan på det, har fått en distans och förlåtande tänk. Mycket behagligt! Kan verkligen rekommendera det till alla, det är så härligt och ger kroppen en chans att läka från cellnivå. Både min sambo och jag går hos denna underbara människa, och han har också mycket bra resultat. Träningen fortsätter, över till det ämnet. Gått upp 2 kg till. Däremot händer något i kroppen sedan jag började med KS, kläderna börjar sitta riktigt bra, kroppen omformar sig, den behöver inte skydda sig längre. Har ökat vikterna med 10 kg, så nu har jag 35 kg på en maskin man sitter på och drar ner tyngder uppifrån så att säga. Kul att bli stark igen!!!

  • anonym Anmäl

    Jag är en 15 årig tjej som är ca 158-159 cm och väger 50 kg. snälla ge mig svar!

  • tess Anmäl

    Hej!

    Du kan omöjligen vara tjock. Jag är lika lång som du och väger ca fem kilo mer och anses av de allra flesta vara smal. Har S eller XS i kläder. När jag vägde vad du vägde för några år sedan var jag direkt mager och min omgivning var oroliga för mig. Om du verkligen tror att du är tjock tycker jag att du ska försöka hitta någon i din omgivning som du kan prata med. I så fall tror jag nämligen att du har en ganska skev självbild (vilket jag definitivt tror är vanligt i det samhälle vi lever i idag). Ta hand om dig. Är övertygad om att du är fin precis som du är.

    Kram,
    Tess

  • anneli Anmäl

    Många litar sig blint vad det står på papper. Vad de ska väga. Jag är 163cm. När jag väger 68kg är jag normal.Vill säga, mitt BMI ska jag ligga på 57kg och då är jag fruktansvärt mager. Jag har en kraftig benstomme. För några år sedan gick jag på en test. Där mätte dom, jag vägde mig, fick cykla en motionscykel och lite annat och då visa sig att mina 68kg var mitt perfekta vikt. Alltså vägde skelettet mycket. Det finns dem som tror att kraftig benstomme är en myt, men tyvärr är det inte alltid kul att ha en lite mer manlig styrka i kroppen. Det känns som man är född i en manskropp med denna hydda. Inte lika snygg som en tjejkropp med snygga kurvor och allt. Detta kan jag inte göra något åt. Det är bara att försöka hitta snygga kläder som framhäver kvinnligheten. Nu väger jag lite för mycket. Var till en läkare. De sa att jag inte fick väga över 60kg. Vill säga att jag är mager som en fotomodell som har anorexia. Jag tror ätstörningar kan starta så här. De litar sig blint vad som står och sägs. Deras mål att bli perfekt smala och kampen blir hård och så hamnar de nere i träsket där hjärnan säger en sak och verkligheten en annan. Förra året jobba jag med tre brudar. De hade inte en gram övervikt. Men hela tiden så tyckte de att de var feta! De snacka hela tiden om att de måste nå BMI nivån. Jaha.. jag lovar gör de det så är de lite för magra. Bästa är att testa sig någonstanns. Denna test gjorde en skola som jag var försökskanin på. Lita inte blint på ett skrivet papper.

  • osäker men nyfiken Anmäl

    Jag har funderat på Kranie Sakral Terapi men inte vågat prova, hur går det till? Är man avklädd, gör det ont, hur många behandlingar behövs…?

  • Doktorn Anmäl

    Om man är 163 cm lång så kan man väga allt mellan 51 kg och 66,5 kg för att vara normalviktig (dvs BMI 19-25). Sen kan man ju så klart diskutera hur bra BMI är. Men man kan ta reda på om man har en mer eller mindre ohälsosam övervikt genom att räkna ut hur stor procent av ens vikt utgörs av fett (detta kan en läkare hjälpa till med). Det är även viktigt var fettet sitter (bukfetma innebär mer hälsorisker). Tyvärr är det så att fetma medför risk för en mängd sjukdomar så även om man trivs med den vikt man har så är det viktigt att inte väga för mycket.

  • anonym Anmäl

    tack för svaret!hur gammal är du? kram!

  • Kottie Anmäl

    BMI är inte ett märkligt mått utan förankring i verkligheten. Om man har ett BMI som påvisar övervikt har man, oavsett kraftig benstomme eller hur mycket man än trivs med sin vikt, ohälosamt många kilo att släpa på. Detta kan och kommer antagligen resultera i hjärt- och kärlsjukdomar samt ledbesvär. Jag tycker att det verkar vara överviktiga personer som tycker att BMI är ett trubbigt och missvisande instrument. Dessa personer lever i förnekelse och självbedrägeri. Vakna upp, ta ert ansvar. Lev sundare. För både er egen, er familj och skattebetalarnas skull. Och sök för guds skull kvalificerad evidensbaserad psykologisk och/eller medicinsk behandling. Inte något new age-blaj.

  • Lotta Anmäl

    Ja, rent skrattretande var din insändare och det du betäcknar new-age blaj!! Hahaha lol:) För det första BMI. Kan du tänka dig någon mer vältränad än Magnus Samuelsson? Stora karlar är ju tyvärr utrotningshotade nuförtiden. Han skulle vara smällfet om man ser till den påhittade skalan BMI. Vad gäller alternativa metoder fungerar många utmärkt, bättre än de margarinbolags-sponsrade läkarna många gånger. Så, läs på, eller upplev något själv innan du uttalar dig. Hade varit mycket smakfullt. Sedan ska självklart alla ta ansvar för sitt liv. Det bygger ett framgångsrikt samhälle på.

  • Anonymous Anmäl

    Köpte en våg på Ikea när jag väntade min dotter,då det kändes viktigt att hålla koll på vikten. Denna är nu undanställd då jag tycker att kläder är en bättre måttstock. Är de lite trånga minskar jag intaget av mat. Är 174 cm lång och brukar väga ca 64 kg med viss variation. Vi tjejer måste bli bättre på att tycka att vi är fina som vi är! 🙂 Då mår vi också mycket bättre. Men det är klart som småbarnsmorsa har jag ju mina svackor…

  • tess Anmäl

    Jag är 30. När jag var i din ålder vägde jag ungefär som du. Jag idrottade mycket och varierat och skulle till och med kunna gå så långt som att säga att jag hade en jättesnygg kropp! När jag läser min dagbok från den åldern så hittar jag tyvärr ändå inlägg om mina lår eller att jag borde göra fler sit-ups osv. Nu är jag superpräktig: hoppas verkligen att du kan tro på att du duger. Det är så lätt att lägga tid och energi på att tänka på mat och dra in magen framför spegeln. Om det gick att lägga ihop alla timmar som jag och vänner till mig lagt på att fundera på mat, bantning utan att ens vara i närheten av att behöva det för att må bra så tror jag tyvärr att vi snackar hela år. Tänk på vad oändligt mycket mer spännande eller viktiga eller utvecklande eller roliga saker du kan göra med din tid.

    Visst bör alla äta nyttigt och röra på sig för att må bra/hålla sig i form. Men på frågan om du är tjock: Jag garanterar och lovarlovarlovar dig att du inte är det.

    Stor kram,
    Tess

  • ceca Anmäl

    jag är 155 cm och väger 35 kg men tillsammans med mina kläder på ,lol 🙂

  • Åsa Anmäl

    och väger 95.
    Jag har gått upp 30kg i rasande fart sedan jag sluta rida och började tröstäta…
    Jag ska ta itu med det.
    Jag har storlek 48….
    snyft!!

  • Zara Anmäl

    Jag är 1,60 cm o väger 57kg.
    Men, tycker inte om min plufsmage.
    (den putar lite, lite)
    Skulle vilja väga 50kg, då skulle ja va nöjd.
    Jag har faktiskt slutat med godis o snabbmat o äter
    mesta halva tallriken med grönsaker.
    (lite chips ibland)
    Men, tyvärr så hatar jag att träna. så jag försöker att gå ut o gå så ofta som möjligt.
    Jag drar typ S o 36 i storlekar men, känner mig ändå så tjock……
    Kramar!

  • mia Anmäl

    Vad skrattar Lotta åt? Att jämföra dagens feta människor med Magnus Samuelsson är väl ändå att ta i. Han är ett muskelberg och hur många sådana ser du på stan.Människor blir allt fetare och med det ökade hälsorisker. Det finns inga ursäkter som kraftig benstomme eller annat. Var och en har ansvar för sitt liv och sin kropp. Trivs man med ett BMI på 30 så gör det då! MEN kom inte och sök hjälp för överviktsrelaterade sjukdomar på skattebetalarnas bekostnad!Några på denna tråden inser ju att de har övervikt och vill ha hjälp med det. Ni kommer alla gånger att lyckas då ni inser att ni faktiskt har ett problem.Alla ni andra väljer själva om ni vill äta er sjuka.

  • Lotta Anmäl

    Bmi är roligt, eller skrattretande tycker jag. Om man tänker efter så är det en matematisk formel utan förankring i verkligheten. Kan säkert vara en indikator på sin höjd, men att titta på en person och avgöra såvida den är tjock eller inte tycker jag är mycket bättre. Nej, alla ser inte ut som Magnus Samuelsson. Men det är ett exempel på hur dålig Bmi-skalan är. Alla människor har ansvar för sina liv. Du vill inte att tjocka människor belastar sjukvården via skattemedel. Hur är det med rökare? Snusare? Om man skaffar barn fast man vet att det finns genetiska defekter i släkten? Vem ska betala då? Du är säkert slank och fin, men det finns många orsaker till övervikt, många känslomässiga, så det är inte smart att dra alla över en kam. Ps! Ökat till 40 kg på gymapparaten jag beskrev några brev ovan. Jippi! Har jag inte de smalaste armarna, ska de iaf vara de starkaste! Ds

  • Taskmörten Anmäl

    …betyder inte att du ser smal ut, folk försöker bara vara hyggliga och tona ner problemet. Inse att det som hände då – övergrepp – inte är någon anledning att käka oavbrytet idag…
    Sluta tugga så mår du bättre

  • mia Anmäl

    slank o fin eller inte har inte så mycket med mina åsikter att göra. Jag tar ansvar för mitt liv och försöker vårda min kropp så gott det går.Jag vet av egen erfarenhet att det är jobbigt att äta för att döva ångest. Men då är det ju just det man måste få hjälp med eller hur? Det jag ville åt med mitt inlägg är alla som känner sig så ”kränkta” av att det diskuteras om hälsosam vikt. Att man försvarar sin övervikt/fettma.Det finns inget försvar för att vara fet. Det finns hjälp att få om man vill. Det är inte varje människas rättighet att äta sig sjuk på bekostnad av alla andra. Jag tycker personligen att man kan diskutera sjukvården för rökare o snusare också. Alla gör vi våra val. Och det är inga enkla val för någon . Inte för mig heller.

  • Lotta Anmäl

    Hej och tack alla som skriver in. Nej, tro det eller ej, jag äter inte oavbrutet. Vad jag menar med att övergrepp kan påverka vikten är att det undermedvetna försöker skydda dig mot ytterligare faror. Tror hela systemet är mycket komplicerat. Funkar utmärkt för mig att minska i vikt med LCHF. Jag går på Kranie Sakral Terapi för att ställa om cellminnena, och då löser det sig kan man säga. Fortsättning följer!

  • Lotta Anmäl

    Hej,

    Tycker också att BMI är orättvist. Jag väger 63 kg och är enligt skalan på fetma. Borde väga 50 för att inte vara överviktig enligt BMI, och gärna neråt 45 för att vara normal. Jag har storlek 36 eller ibland 38. Felet är helt enkelt att jag är lite kortare än genomsnittet..1,48. Får man inte vara kort utan att anklagas för fetma?

  • Thina Anmäl

    Jag är 165 cm lång, väger 56 kg. Gått ner från 80 kg (på förlossningsdagen), till detta som är min ”vanliga vikt”, på 10 mån efter jag fick min dotter. Kilona rasade bara utan anledning och därför (tror jag) gick jag ner så det mesta känns fult. Skulle vilja (och har nu börjat) träna mig starkare och fastare men ändå ligga på 56 kg. Där trivs jag som bäst! Men så är inte siffrorna på vågen det viktiga för mig egentligen. Midjemåttet på mig säger mycket mer.. och armar o lår. Så nu ska det tränas! =)

  • Allie Anmäl

    Tänk er ett liv där ni hoppar över socker, tränar, äter lite, hoppar över snabbmaten och mat med dolt socker i. Wow hon måste vara smal.. Jo, visst.. var till läkaren nyss för att jag gått upp 18kg oförklarigt. de tar en inte på allvar. Jag ville veta min ämnesomsättning om den är rätt. För det finns i släkten. mamma, mormor och så vidare har det. Men läkaren sa att jag ska sluta med att äta onyttigt.Vägra lyssna och jag fick ingen ny tid. Men jag gillar inte godis, jag tröstäter inte. Jag tränar och går till jobbet och dessutom har ett aktivt jobb. Äter frukost, lunch och middag och två mellanmål (frukt) Jag mäter mig ofta med måttband. Saken är att kroppen kanske inbillar sig annat och jag ett. Jag vet inte. Men på lassa sa de att jag skulle sluta klämma i sånt som jag inte äter.Skrivit tidigare i denna diskution men tack för tipsen. Jag äter lite och jag undviker socker… och jag blir fetare och fetare.. hmm… Så finns de dem man jobbar med som säger att man måste börja tänka på vikten. Jo,… men… det är inte så enkelt.

  • Gröngölingen Anmäl

    Såvida man inte har problem med ämnesomsättningen är det egentligen enkelt att gå ner i vikt. Tung styrketräning främjar fett förbränningen bättre än någon cardio. Att man däremot ändå ska röra på sig är ju en självklarhet av andra anledningar. Ett kaloriunderskott är ett måste sett över dygnet. 500-750 kcal underskott per dag är att rekommendera då det inte slår tillbaka till hetsätning som det kan göra vid en tokbantning. Protein, bra fetter, och grönsaker ska vara basen tillsammans med fibrer och långsamma kolhydrater. 500kcal underskott i veckan motsvarar i rund slängar att ett halv kilo fett försvinner.

  • My little pony Anmäl

    Jag är 160,2 cm lång och väger 90,9 kg. Har 48/50 i klädstorlek.

  • Lotta Anmäl

    Hej!

    Stackars dig, du sliter verkligen! Kanske du äter för lite fett? Jag har ju varit mycket smalare än nu när jag åt enligt den fantastiske Sten Sture Skaldeman. Har dock tappat spåret, men ska ta upp det snart igen. Kolla in på skaldeman.se

    Lycka till!

  • Kämpartjejen Anmäl

    Jag är 1.59 cm lång, 26 år och väger 68 kg (strl 38/ 40 beroende på butik och märke på byxor, strl 38 på tröjor). Sedan tonåren vägt mellan 56-70 kg (mycket jojobantning). Alltid kämpat för att gå ner i vikt och behålla vikten. Kan utan svårighet, utan att märka något gå upp 5 kg på en vecka. Vikten sitter kring magen och på lår och rumpa. Även mig frågar folk gärna om jag är gravid 🙂

    När jag var 20 tränade jag 5 ggr/v och åt bara soppa. Vägde 56 kg och hade strl 36. Tänkte på träning, vikt, mat ständigt och jämt. Skulle jag på middag hos vänner sa jag direkt när jag kom dit ”Nej tack, jag har redan ätit”. Vilket jag såklart inte hade. När jag sen började jobba och blev sambo gick jag upp från 56-58 kg till 68-70kg på ett år.

    Har kämpat i ett år nu för att gå ner åtminstonde till 60kg men trots minst tre träningspass i veckan utöver vardagsmotion och nyttig mat står vågen still. Men jag har i alla fall inte gått upp mer :).

  • fet Anmäl

    Hej
    Jag är bara 23 år men väger ändå runt 100kg (tror jag, jag vägrar ställa mig på vågen och se tre siffror…) För ungefär 4 veckor sen tog jag med min (”normalviktige”) sambo och började på gym. Vi han precis komma igång men så blev jag sjuk. Har suttit här hemma och varit orkeslös, slö, hostig ocb lite varm i två veckor nu. Hela mitt liv är tråkigt och jobbigt, jag har ingen ork att ta tag i skolarbetet eller nåt.

    Igår fick jag reda på att min sambo snackat om min vikt med en kompis till mig. Jag vet att han vil hjälpa till, men att prata med en utomstående om det… Jag blev så sårad och arg, men sambon förstår ingenting.

    Så, sammanfattningsvis vill jag träna men är sjuk, vil stå emot chips/godis/glass/kakor men orkar inte då det känns som den enda trösten jag har just nu..

  • Allie Anmäl

    Jag tog och vila min kropp, tog ledigt en vecka. Låg i stugan och läste böcker och titta filmer som jag inte unnat mig på länge. det kanske var bra för min kropp, för ner har jag rasat 5kg! Nu tror ni att mina muskler försvann.. nix.. för fram kom måttbandet och midjemåttet börjar göra resultat. Klagade först att det var dålig kvalite på byxorna när man höll på att tappa dem..kanske behövde min kropp vila som jag sällan unnat mig senaste året. Men jag ska dra ner på tempot i vardagslivet. Men träna och gå ska jag fortsätta med. Här står jag 162cm lång och väger 90kg. Snart är man på rätt spår… Hoppas jag går ner först de 18kg som jag gick upp utan förklaring och så resterande…. överviktiga kilon. Läst om piller, men jag hoppar över det. Jag ska lägga om mina mattider. Så jag inte bommar för många luncher i all stress som sedan blivit jättesena. Sedan vet jag det finns supersmala människor med fel ämnesomsättning som kan trycka i sig bakelser på löpande band. Men även om det inte visar på vågen kluggar de igen ett och annat i deras kropp. Så det är ju också en hälsorisk.

  • Suzy Anmäl

    173 cm lång och väger drygt 60 kg, något kilo plus eller minus. Jag är en av dem som är naturligt smal och inte går upp särskilt lätt även om jag äter en del onyttigheter, men det ska också sägas att jag i grund och botten äter ordentlig lagad mat på regelbundna tider och rör på mig regelbundet. Trivs jättebra med min kropp och tycker att den är fin, stark och välfungerande!

  • emma Anmäl

    Jag är 16 år, 170 cm lång och väger för tillfället ungefär 48 kilo. Jag använder storleken 34, oftast. Jag har kämpat med att få upp min vikt länge, men inte lyckats.
    Någon som kanske har något tips för mig, som hellre går upp än ner ? 🙂

  • Suzy Anmäl

    underligt nog funkar samma saker åt bägge håll, både för att gå ner och upp i vikt. Du mår antagligen bäst av att äta fem gånger om dagen, tre större mål och två mellanmål, plus träna lite varierat två-tre gånger i veckan, gärna två pass styrketräning och ett konditionspass. Att bygga muskler tar lite tid, men det går du också upp av på ett sunt sätt! (Och minns att så länge du är frisk är det ju inget problem att vara smal.) Dessutom är du fortfarande ung, din kropp kommer att omfördelas lite av sig själv också när du blir äldre. Lycka till!

  • emma Anmäl

    fotboll 3 gånger/vecka, och oftast en match på helgerna. Jag äter normalt (frukost, lunch, middag) och oftast åtminstone ett mellanmål. Jag mår ju bra, och jag är ganska nöjd med min kropp, men jag lyssnar för mycket på vad andra säger, och de påpekar att jag är så smal, och behöver äta mycket mer osv. Men jag ser även själv att jag är väldigt smal, jämfört med för ett år sedan. Inte sjukligt smal, men tillräckligt för att jag ska störa mig en aning på det.
    Och jag är lite tvärtemot andra tjejer och kvinnor. Alla kvinnor tjatar om låren, och att de är så tjocka och så. Jag vill att mina ska bli tjockare =) För det var de för ett år sedan, innan jag blev sjuk och gick ner 5 kilo, från min redan lilla kropp.

    Men jag jobbar på problemet, och försöker äta bra, men snålar ändå inte på fett eller nåt sånt. Jag tror helt enkelt att jag har en väldigt bra och snabb ämnesomsättning.

  • Lisbeth Anmäl

    Tycker det tas väldigt lite hänsyn till åldern i diskussionen här? Den inverkar på hormonerna som i sin tur påverkar ämnesomsättningen. Att Emma spelar fotboll 4 ggr/ vecka och är 16 år gör ju givetvis att hon har ett stort behov av kalorier. Hon är ju inte ens färdigväxt ännu.

    Jag är 42 år, 160 cm lång, väger 50 kg, inga barn. Har som mest vägt 56 kg. När jag var ca 25 år hände det plötsligt saker med min kropp: på ett års tid gick jag upp 10 kg (från 46 till 56) utan att ändra livsstil, plus att jag gick från att vara blond till att bli brunett. Samma fenomen hände min kusin i samma ålder. Inga graviditeter, inga p-piller. Läkaren sade att sådant här händer bara ibland, ”hormonstorm”.

    Sedan dess har vikten stabiliserat sig och nu ligger jag normalt på ca 49-50 kg. När jag var i 20-årsåldern var min stabila vikt ca 45 kg.

    När jag någon gång går upp i vikt så sätter sig ALLT på magen, och det känns fruktansvärt obehagligt och okvinnligt. Dessutom hälsofarligt.

    Har ärvt goda matvanor, men inget extravagant. Hellre två lagade mål mat om dagen än mackor. Äter i stort sett aldrig hamburgare, pommes frites, chips eller smågodis – helt enkelt för att jag inte tycker om det. Äter dock chokld flera gånger i vekcan och ganska mycket ost.

    Tror vikt handlar mycket om gener och hormoner.

  • emma Anmäl

    Jag har försökt att äta mycket kalorier (räknar de inte, men har extra med grädde i maten, dricker fetare mjölk osv.) men det har inte hjälpt. Jag har försökt i snart ett år. I höstas åt jag nästan alltid 6 mål om dagen (3 större + 3 mellanmål) efter tips från en dietist, men ingenting hände. I januari och februari drack jag varje dag en chokladdryck köpt från Apoteket, som innehöll 300 kcal/200 ml, som ett av mellanmålen. Trodde att det skulle hjälpa, men icke. Ingenting hände. Så jag slängde vågen och började mäta mig istället, för att se om jag åtminstone växte nånstans. För för mig var det det viktigaste. Jag bryr mig inte så mycket om vad jag väger, så länge jag inte ser ut som en vandrande pinne med utåtstående höftben och revben som syns. Det är det jag vill ifrån. Och det är det jag kämpar för. Det var ungefär 2 månader sen jag mätte mig sist, men jag blev sjuk igen och gick ner lite ytterligare, så ville inte mäta mig så noga, för jag ville inte se hur mycket jag hade tappat.

    Men nu är jag igång med ätandet ordentligt igen, och ska försöka äta så mycket och ofta jag klarar av.

    Det ska även tilläggas att jag mer än gärna äter pizza, hamburgare, kebab, godis, chips osv.
    Men inte ens det syns på min lilla kropp…

  • Lisbeth Anmäl

    Vet inte om det är någon tröst, men det kommer att bli bättre när du är äldre. Jag är 10 cm kortare än du men vägde också väldigt lite i din ålder (se ovanstående inlägg). Mamma tog mig till doktorn för att kolla om jag var sjuk men så var det inte. Vi är olika skapta helt enkelt.

    Jag förstår att du inte vill se ut som ett benrangel, jag blev rädd för mig själv ibland förr i tiden. Det känns som man liksom inte har någon kraft att ta av, eller att man är ”mindre på jorden”, mindre viktig, för att man väger så lite. Trots att man är helt frisk!

    Förmodligen tycker du det är toppenkul att spela fotboll, men annars är det enda tipset jag har att dra ner på motionen = förbränningen.

  • emma Anmäl

    Dra ner på fotbollen är tyvärr inget alternativ. För det första så är det kul, och sen är det så att drar jag ner på fotbollen så tappar jag muskler = vikt+centimeter. Jag hade tagit ett uppehåll förrförra året, och efter det blev jag sjuk konstant. Jag hann bara bli frisk så blev jag sjuk igen. Under tiden jag spelade fotboll var jag i det närmaste aldrig sjuk.
    Så i höstas när jag blev som sjukast tänkte jag att jag måste börja med fotbollen igen. Så det gjorde jag. Och jag har fått tillbaka en del av musklerna jag tappade, men långt ifrån alla.

    Så jag fortsätter med fotbollen, försöker äta mer, och försöker få min sjävkänsla bättre, så jag ser att jag faktiskt ser bra ut, så jag slipper må dåligt av det. Min pojkvän säger att jag har en snygg kropp och att jag är vacker, men jag kan inte alltid ta åt mig av det, pga att jag inte riktigt tycker det själv.

  • A-L Anmäl

    så kan man inte gå ner i vikt tror jag. Man kan inte heller unna sig mat eller godsaker när man känner sig nere. Då vill man inte ta tag i sitt viktproblem. Jag är snart 43 år, 163 cm lång och vikt 56 kg. Har två snart vuxna barn. Föddes stor, nästan 5 kg och var en lång tjej tills tonåren då jag slutade växa i längden. Har varit knubbig hela uppväxten och kämpat med övervikt hela mitt vuxna liv. Gått upp och ner i vikt. Har aldrig haft extrem övervikt men som mest så stod vågen på 78 kg. Har gått ner till ca 55 kilo några gånger senaste tjugo åren och sen upp igen. Nu har jag hållit vikten på 56 kilo i tre år och jag kan nu säga att jag kommer aldrig att bli överviktig igen för jag har lärt mig vad jag kan och inte kan äta. Jag måste äta ofta, typ var tredje timme, små portioner jämt. Jag äter aldrig upp maten på tallriken heller, det var ett stort problem för mig förut att jag fyllde tallriken överfull och åt upp allt fastän jag var mätt. Jag äter däremot det jag är sugen på, pizza ibland, hamburgare ibland men jag äter aldrig godis och jag tar sällan fikabröd eller bröd överhuvudtaget för det gör mig svullen. Jag äter inte speciellt mycket grönsaker eller frukt heller för den delen. Allt handlar om portionsstorlekarna för mig och att inte gå och bli för hungrig för då överäter jag. Jag gick ner sista gången 22 kilo på ett halvår. Ett kilo i veckan ca genom att minska portionerna, äta ofta och så sluta med efterrätterna som jag tyckte jag kunde unna mig för så tjock var jag ju inte och jag hade ju redan gått ner så och så många kilon!
    Jag motionerar inte heller kan jag ju tala om. Jag har slösat så många år på att banta och tänka nästa år ska jag vara med på midsommar, nyår, skidresor, utomlandssemestrar etc etc för då ska jag vara smal att nu sitter jag här, 43 år gammal och har låtit min vikt styra mitt liv och nu vägrar jag låta den göra det mer!

  • herbalover… Anmäl

    Jag började med Herbalife igår, var och vägde mig och bodyscannade mig….

    33kg i fett!!!! Gissa om jag har panik…?

    Är 165cm och väger 82, tack gode gud för min päronform och vackra drag i ansiktet. Men det är fan inte kul!!!

    65kr here i come=))!!!

    Lycka till och vi ger aldrig upp hälsan, eller hur;)!!!

  • Springaren Anmäl

    Hej allihop!

    Jag har läst varenda kommentar. Jag har nämligen problem, förmodligen av slaget bulimi, fast det inte sker jätteofta. Jag äter ganska lite under dagen (på vardagarna) för att kunna äta mer på helgerna. Jag har bra disciplin, men då och då brister den och så hetsäter jag. Min hunger är helt styrd av huvudet, inte alls av magen som det borde vara. Jag är 178 cm lång och väger 66 kg. Jag har i flera år löptränat (mycket) och springer ca 40 km/vecka. Jag är med andra ord vältränad. Mina föräldrar säger att jag är alldeles för smal och påstår att jag ljuger om min vikt (de tror mindre), min sambo säger att jag är perfekt, och jag tycker….jag vet inte. Vissa dagar känner jag mig vackrast i hela världen, andra dagar känner jag mig som en rulta. Mitt midjemått är 77 cm, och det är ju farligt nära 80 cm-gränsen, men å andra sidan syns mina revben och höftbenen sticker ut. Jag kan maniskt nästan gå loss på läsning om vikt och smalmat, fast sanningen är att min matlagning knappast kan bli sundare. Och det är inte heller den som är problemet…det är chokladen och glassen…

    Jag vet om att jag befinner mig i en dålig cirkel som kan bli ett riktigt allvarligt problem.

  • Eleni Anmäl

    Du kan absolut inte ha 42/44 om du är 166 och väger 93.

    Jag lovar dig att du ser förjävlig ut i de för små kläder du har.

    Jag är 170 och när jag vägde 93 hade jag 46-48 och då har jag kraftig benstomme. Hade 36 när jag vägde 62.

    Väg hur mycket ni vill men för små kläder ser skitsunkigt ut.

  • Lotta Anmäl

    Oj, ja, det var en fin kommentar! Vilka människor det finns! Lästips: dn.se/etikettfrågan. Tack, men kläderna sitter inte som korvskinn. Det är ju just därför jag startat tråden, för att få människor att inse att olika vikt och längd inte resulterar i samma storlek. Det är ju det som är intressant och förhoppningsvis kan det hjälpa människor att få mer positiv syn på sig själva. Fy för dina oartiga kommentarer, lär dig vanligt hyfs människa!

  • Eleni Anmäl

    mot reglerna…

    Men tyvärr har jag ändå rätt.

    Man kan vara trevlig men falsk. Och man kan vara ärlig vilket jag är.

    Det finns inte en chans att dina kläder sitter snyggt om du är ärlig med längd och vikt.

    Du lurar dig själv.

  • Eleni Anmäl

    Köp då rätt storlek och inte för små kläder som du gör nu!

  • Lotta Anmäl

    Ja, vad säger man? Var snäll och sluta med dina kränkande inlägg om att jag skulle ha för små kläder. De sitter som de ska, annars köper man ju gärna en annan storlek? Synd för dig att du är så enkelriktad och inte ens kan acceptera att det finns olika kroppsformer, det trodde jag var bra att få ut till fler. Så, läs etiketsspalten noggrannare är mitt förslag och sluta klanka ner på mig. Detta är den sista energi jag lägger på dig, föredrar att lägga den på trevliga och vidsynta människor. Lycka till vidare! Nu ska jag gå och köpa en snygg topp som framhäver min vackra byst. Storlek 44.

  • rullanta Anmäl

    162cm till 73kg. Har alltid haft problem med kläder, därför köper jag för stora kläder, eller typ herr tröjor/ tshirts, o.l för att slippa det formsydda. Har bantat och tränat till förbannelse. Nu är jag ganska ”fast” mer som en kub. Vilka kläder/kombinationer skall jag UNDVIKA? Jag avskyr att handla kläder, så snälla hjälp mig, skulle gärna vilja se lite mera ”kvinnlig” ut.

  • Annelie Anmäl

    jag väger för mycket. Tok för mkt. Har 44/46 i storlek. Jeans 44 i storlek till mina 90kg. Min kompis väger 84kg och ser ut som vara rundare än jag! Men på andra sidan tränar jag en hel del och så… Här sitter ni och klankar ner på andras storlekar utan att sett mäniskan i verkligheten! En jag känner har smala ben men en jätteöverkropp. Hon väger ca 120kg när jag såg henne sist. Hon har samma storlek i byxor som jag men… jättestora tröjor. Jag bantar nu. har semester 3 veckor till. Första veckan gick jag ner 3kg. Hoppas det blir så denna vecka också. Semester betyder inte att jag svälter. jag har tagit lite lugnare och kroppen får för en gång skull vila och inte bara vara aktiv. Efter semestern så ska jag ta det lungt till en del på min fritid. men här låter det som att man måste träna och träna tills man stupar i säng hos vissa.

  • Eleni Anmäl

    Jag var taskig mot dig Lotta och det fanns faktiskt ingen anledning till det, det var fel av mig.

    Samt att jag är fetare än du.

    Men vilka mått har du då?

    Själv har jag ca 125-110-117 på 100 kg.

    Storlekar är ju olika i olika märken, det går ju inte alltid att jämföra.

  • rullanta Anmäl

    Ofta ser man ”stora” tjejer/ kvinnor, som bara fattar hur de skall klä sig. Jag avundas dem, och behöver tips från dem! Jag, Rulltårtan, fattar inget, och allt jag sätter på mig ser för djävligt ut. Hur fan bär ni er åt? Ni är vackra, och man fokuserar på klädstilen, istället för storleken! Jag har 44 i byxor, 46 ”upptill”, korta jättekraftiga ben, (162 cm), men jag har sett jättemånga, i ”min form”, klä sig hur snyggt som helst? Snälla, ge’ mig lite tips????

    Sen ser jag också lika ofta tjejer, som klär sig i alldeles för små kläder, och allt väller ut till höger och vänster, och det ser för djävligt ut!

  • Eleni Anmäl

    Om du är större upptill så har du kanske ganska stora bröst. Testa då att köpa en topp som sitter en aning löst (inte jättelöst) men som ändå är insvängd i midjan. Inga rynkor vid halslinningen, då ser man mest gravid ut, och inte avskärning vid bysten (den hamnar oftast mitt på brösten).

    En ganska enkel rak topp med insvängd midja blir jättefin.

    Nertill vet jag inte eftersom jag själv har smala ben. Jag brukar ha nåt med hög midja och vida ben, det är finast på mig.

  • Lilla mamman Anmäl

    Har med stort intresse och en del snabbskummande läst igenom alla inlägg i denna tråd. Kan kanske glädja en del av er som hänger upp er på detta med BMI. Har precisi blivit beviljad en bukplastik via landstinget eftersom man efter ett par kajsarsnitt och ett antal titthål i magen konstaterat att all ärrvävnad inte kommer att gå bort av sig självt. Jag var vid besökstillfället tvungen att lämna BMI. ”Åh, shit”, tänkte jag, ”det här kommer aldrig att gå vägen”. Men det gjorde det. Mitt BMI låg på 27,1, jag är 156 cm och vägde då 65,9 kg. Jag pratade med doktorn och sa att jag visste att mitt BMI var alldeles för högt. ”Nej”, sa han. ”Man UTGÅR bara ifrån BMI, men tar hänsyn till andra faktorer som ålder, hur många barn man burit och hur man framförallt faktiskt ser ut!”. Han hade aldrig kunnat gissa att jag faktiskt vägde så pass mycket.
    Till alla er som stirrar er blinda på BMI. SLUTA med det, det är ett riktmärke, inte det definitiva resultatet av hur ni faktiskt ser ut. Min läkare frågade hur mycket jag kunde tänka mig att gå ner. Han menade att jag själv bestämmer resultatet inför operationen. Jag svarade ett par, tre kilo. ”Det blir jättebra!”, svarade han. Min drömvikt ligger på ca 60 kg, men jag vet att jag aldrig kommer att nå dit. Jag är glad om jag går ner ett par, tre kilo. Det har jag gjort nu. nu gäller det att hålla sig där, DET är det svåra. Men jag vet att kommer att lyckas!
    Snälla ni, sluta tänk BMI!
    KRAM

  • cecilia Anmäl

    Är 28 år 154 cm och väger 49,5 kg. Fick min son för 4 månader sedan och vägde då 69kg dagen innan förlossning. Använder stl 30-34 eller XXS-S. Då jag har problem med höfterna kan jag inte väga mer utan att få otrolig smärta i bäckenet. Men jag är nöjd när jag väger mellan 45-49 kg.

    Jag trivs också med vad jag äter o dricker. Är kyckling/fisk/skaldjurs vegetarian, dricker vatten och njuter av frukter och bär när jag är sötsugen. Men vill jag äta tårta en dag så gör jag det, tillåter mig själv att äta allt så ingen självsvältare här inte.

    Så länge man är lycklig och inte skadar andra borde väl folk inte vara så otrevliga?

    Kram på er tjejer

  • en som förlorat en kompis i canser Anmäl

    Jag tror min kompis hade haft större chanser att överleva sin canser om hon inte hade varit enormt överviktig. När hon fick veta att hon hade canser vägde hon nästan 130kg och hade givitvis ingen kondition. Jag sörjer henne. jag menar inte att vara elak. Men hon åt onyttigt varje dag och inte ibland som man ska göra. Ett tag fick vi alla som ville henne väl att gå och tänka på en slankare linje. hon gick väldigt mycket ner och det var possitivt. Sedan började hennes så kallade knepiga kompisar komma till henne med en massa onyttigt och dagligen. Med kommentaren ”ta en kaka till” . Det är som att ge droger till en som försöker vänja av sig. Hon valde bort motion för hon hade inte tid. Sedan kom dropslaget. Canser. Efter 2 månader fanns hon inte mer. Kroppen orkade inte längre. Därför har jag insett att vikten och hälsan går hand i hand. Canser kan alla få. Men chansen att vinna över den är större om du har lite kondition och lägre vikt än för mkt överviktighet. Hade jag kunnat skruva tillbaka klockan hade jag tvingat ut henne på promenader. Hon tog bilen överallt . Jag hade sagt åt hennes vänner att de fixar diabetes om de inte slutar att komma med sött dagligen till henne. Min pappa överlevde fast läkaren gav han en dödsdom. Han är en skogsarbetare och hade ingen övervikt, åt sällan sött och kondition som hette duga. Han blev sjuk och läkarn sa att han skulle dö. Idag – 20 år senare envisas han att jobba, träna hundar och fortfarande inte ett gram övervikt. Så är du överviktig. Börja nu! Du har ett helt liv framför dig. Det goda är inte det viktigaste. Har du personliga problem. SÖk en psykolog. Ta inte det goda som en drog. Om någon månad kan det vara försent.

  • Avena Anmäl

    …att man lever längst om man är på gränsen till undernärd!

  • Lotta Anmäl

    Det skulle verkligen vara intressant om Amelia gjorde ett reportage med några olika kvinnor med olika mått, men samma vikt, för att se så olika man kan se ut. Som motvikt mot mer eller mindre pra-ana liknande modeller. Vad säger redaktionen?

  • Sofie Anmäl

    Väger 80kg är 160cm 🙁

    Vill passa på att tipsa om en ny så kallad ”gratissida” där man kan få gratisskor genom att besöka hemsidor och logga in! Det är en jättebra gratissida efetersom man varje dag får två poäng bara genom att logga in och besöka en daglig hemsida, det går jättefort och är helt gratis! Poängen kan man sedan byta mot presentkort till exempelvis Din sko, Bianco och Nilson.

    Gå in på länken och få 50 poäng direkt!

    http://www.gratisskor.se/Register.asp?r=1508

  • Yvonne Anmäl

    Så träna är aldrig fel, jag vill bara säga, att ju mer man rör på sig, då blir man vackre, för man får en helt annan form, man blir fastare, och mer rubust, man känner sig aldrig ”tjock”

  • Lilla K Anmäl

    Jag är 39 år, 172 lång och väger 74 kilo. Drar i regel storlek 42. Men ibland upp till 46 beroende på klädmärke 🙂

    Men hörni.

    Jag undrar ibland vad alla vi skulle kunna åstadkomma om vi ägnade den energi som går åt till viktfixering, åt att i stället engagera oss i samhällsfrågor…

    … t ex i stället för att skriva mat-dagbok, skriv en insändare i din lokaltidning om en fråga som berör dig!
    … i stället för att lägga pengar på viktminskningspreparat, skaffa ett fadderbarn!
    … i stället för att gå på Viktväktarna, ägna en kväll i veckan åt läxläsningshjälp åt utsatta barn!

    … bara några exempel!

  • Susanne Anmäl

    Hej,

    har skummat igenom tråden och känner att jag vill göra ett inlägg. Sedan en tid tillbaka har jag gått ner från 98,5 till 72 kg (jag är 167). Anledningen till att jag beslöt mig för att minska i vikt var alla hälsorisker med fetma. Men det som känns så märkligt är att jag inte alls känner mig särskilt fin. Och verkligen inte mer attraktiv eller gladare. Visst har jag lite lättare att röra mig, men samtidigt känner jag mig nu så tråkig. Och har förstås ändå lite för mycket mage, lite hängiga armar, tomma bröst…Och detta har nu börjat betyda mer ångest för mig, än min tidigare stora kropp gav. När jag vägde 98 tog jag plats i rummet, var fast och fyllig och på någotvis annorlunda – jag slapp jämförelserna som alla andra kvinnor råkar ut för. Och jag kände mig verkligen attraktiv – och uppskattad. Nu känner jag mig som en grå mus. Allt det glada och spralliga i mig är borta…Jag undrar verkligen om det är någon annan som gått ner mycket i vikt, som också känt så här? Kommer det att ändra sig när jag vant mig vid min nya kropp? Är det vanligt att känna så här – jag menar jag har ju ”förlorat” 25% av mig själv? Men rent fysiskt är det ju förstås en succé…

    Hälsningar

    PS! Vad gäller klädstorlekar är det ju helt olika – både pga vilka märken kläderna har och vilken typ av kläder det är. När jag vägde 98 kg hade jag storlekar mellan 42 och 50. Vissa kläder är kanske tänkta att vara stora på en normal storlek 42, men blir jättesnygga om de sitter lite tightare på en storlek 46-48…och jag vet att jag oftast klär mig snyggt både efter både figur och temperament.

  • Kille Anmäl

    är gladare och ofta inte så sura, de är mätta och belåtna. De smala går omkring och är hungriga jämt så är det tyvär. Ibland tycker jag att tjocka har dålig karatär och jag föraktar dom för dålig karaktär. Men det finns dom som har en bakomliggande sjukdom så jag försöker att acceptera alla människor oavsett om dom är tjocka eller smala.
    Själv är jag en kille på 50+ och när jag vägde 98 är 1,83 cm lång, blev jag förbannad på mig själv och tillät mig inget godis eller fikabröd förrän jag var under 95, fick panik. På 1,5 vecka vägde jag under 95. Idag väger jag 93 och tänker gå ner till 90 inom en månad. På sikt hoppas jag att skall kunna ligga på 88 åtminstone. Det är ju bara att reglera, över 95 inget godis eller fikabröd. Över 93 lördagsgodis, vid 90 fritt godis varje dag. De flesta kan faktiskt göra något åt sin vikt. Det gäller att ha karaktär och motså när någon bjuder på godis. Det är precis som rökning det går faktiskt att sluta med detta onödiga tilltag som bara ser fjantigt ut och som kostar hälsa och pengar.

  • Amme Anmäl

    Hej!

    Blir lite ledsen när jag läser att vissa här väger runt mellan 56-60 och tycker att det är alldeles för mycket, och dessutom är de flesta typ 1.65-1.75.. själv är jag 1.56 och väger 73 kg. Inte så jävla kul! Känner mig förbannad och avundsjuk på er smalisar som klagar!

  • Bella Anmäl

    Inte speciellt gott om tonåringar i den här tråden, men de flesta minns väl?
    Jag väger mellan 54-57 kg och är 1.65
    Hamnar jag i smal eller kurvig-facket? 🙂

  • Sandra Anmäl

    Hej,

    Mycket intressant läsning!

    Jag är 160cm lång och som mest vägde jag 108kg, gick bara i myskläder. Insåg inte då hur stor jag faktiskt var.
    Har nu gått ner 24kg och väger alltså 84kg, mitt mål är 65kg. Känns skönt att man är halvvägs till målet. Jag har kört pulverdiet och tappade då 16kg, sen åt jag bra mat och minskade ytterligare.

    Lycka till allihopa!

  • lolo Anmäl

    Hejsan

    Rekommenderar starkt LCHF kost. Vi är några på jobbet som äter LCHF. Har även vänner som äter så. INGEN har fått ett dåligt resultat. Har själv gått ner 12 kilo och har aldrig lyckats gå ner ett enda gram förut. Vänninan har gått ner 26 kilo. Man får äta god mat som inte är en svältdiet som jag tycker viktväktarna är. Många som har använt sig av viktväktarna klagar på att de inte lyckas behålla viktnedgången utan går upp igen och lite till! Som med de flesta andra dieter. + att viktväktarna är dyra.

    Köp Annika Dahlqvist böcker om detta ämne eller gå in på hennes blogg.

    Så skippa svältdieter som pulver, viktväktarna och annat, Jag lovar att LCHF fungerar.

  • Tery Anmäl

    Ren fakta är ju faktiskt att det är mycket ohälsosamt att vara övervikt. Det går liksom inte att diskutera för det bara är så!

    Sedan kan övervikten bero på olika saker. Det finns ju faktiskt människor som har en naturlig tendens att öka mkt i vikt bara de äter en chokladbit, precis som det finns människor som kan äta pizza 2 dagar i veckan, lite godis varje dag och dricka cola flera gånger i veckan utan att öka ett gram. Orättvisst, visst är det? Det finns saker som T.ex sköldkörtelfunktion, insulinresistens, diabetes och PCOS som gör det fruktansvärt svårt att gå ner i vikt. Så alla är inte tjockisar för att de äter hela tiden även om det finns ett stort gäng sådana också.

    Man ska definitivt inte förminska och släta över problemet det är somsagt INTE hälsosamt att vara överviktigt, förövrigt är det inte särskilt snyggt heller!

    Det finns inget som heter TJOCK OCH LYCKLIG

  • Ninni Anmäl

    Jag är 170 lång och väger 65kg. Tränar 3 dagar i veckan och har i princip inget underhudsfett alls. Många av er väger ca 55kg till samma längd ser jag. Jag har storlek 36 på kläder fast jag väger 10kg mer. Det visar att vikten kan variera väldigt mycket från person till person. Jag har ingen tung benstomme. Jag tycker att du ska fortsätta tänka på din vikt men inte bry dig om vad andra väger. Ta på dig en bikini eller underkläder och syna dig i spegeln. Tror att det säger mer än olika jämförelser med andra. Är du nöjd med det du ser och dina kläder sitter bra då har du rätt vikt. Nu går modet dessutom mot kurvigare kroppar! så var stolt över dig själv! Le och visa din kvinnlighet.

  • Smålandstös Anmäl

    .. och känner mig skitfet. Vet inte vad min ideala vikt bör vara, men jag tippar på 54-56. Har stl 38 i kläder.

  • evan Anmäl

    bidrar bara för att fortsätta variera demografin..
    jag är 168,5 cm lång och väger oftast ca 55 kg. jag har hög metabolism och alltid fått anstränga mig för att behålla vikten, tappar lätt 3 kg på några dar om jag äter under 3 ggr/dag vilket kan bli farligt om jag inte håller efter. vill vara pigg och stark och ha bra hälsa, helst ca 58-60, anstränger mig därför oftast för att öka på kilona eller iaf äta bra varje dag. jag har sällan kommit över 58, men tränar heller inte alls.(för lat/har inte hittat bra träningsform) förutom vanlig näringsrik mat äter jag en del feta produkter och ibland chips och dylikt för att ”få lite extra kurvor” vilket funkar, det sätter sig på byst och rumpa-lår, och jag gillar lite rondör. jag är en av de lucky few som fått permanent (än så länge) helt platt mage av naturen, hur mkt chips jag än äter sätter det sig inte på naveln och jag har alltid ”vältränad” torso fast jag inte tränar. jag har 40 på toppar och rumpa, ”75DD” men bara 64 cm runt midjan, är finlemmad, men kurvig. jag har dock usel kondition och borde börja träna innan jag helt sabbar för framtiden. (behöver hitta träning som är kul och engagerande, typ ngn gruppsport) för att bidra med några ”fel” 😉 kan jag säga att jag är väldigt blek nästan gulblå om vintern, och tycker mina axlar/nyckelben ser konstiga ut, kvinnliga, starka, breda nyckelben och axlar tycker jag är fint, övh en stark, kvinnlig benstomme. jag kan uppskatta en finlemmad benstomme men mina nyckelben ser ut som grod-lår. 🙂

  • evan Anmäl

    vill bara tillägga att jag tycker det är fint med lite mage.

  • evan Anmäl

    till emma häruppe som hade problem med att gå upp: det problemet hade jag (och har, men det är bättre nu) jag med innan jag fyllde 23. kroppen bara brände allt (sen åt jag riktigt slarvigt med, men man kanske kan jämföra det med din myckna träning). men efter 20 lugnade det ned sig och ”de kvinnliga formerna” satte igång att breda till kroppen litet här och där, och lagrade även mer fett. tror helt enkelt din kropp är för mkt igång/har för ativ metabolism för att den ska hinna ”bygga” mer, den verkar ju funka bra i övrigt..jag har dock alltid behövt aktivt aktivera det genom att verkligen äta mkt ost, mejeri, kött, ”snacks” etc för att kroppen ska hinna lagra ngt förutom vanlig nyttig mat, 3-5 ggr om dan. och sen borde jag träna mer som sagt. men menar bara att jag tror din kropp bunkrar upp lite när du blir ett par år äldre (¨tråkigt argument :))och inte är fullt lika aktiv.

  • evan Anmäl

    usch, jag har insett hur slarvigt jag läst den här tråden och känner mig lite dum som pratar om mått och vikt, när vi borde prata om självkänsla och ideal med..
    till emma igen; givetvis ska du trivas med din kropp som den är, precis som alla andra tjejer är det lätt att fixera ett specifikt sätt att se ut på, typ att du vill väga mera men du verkar ju leva ett jättebra aktivt liv, trivas och t om din pv säger att du är fin, och det är du givetvis, redan innan.. smala kroppar är också fina, speciellt om man använder sin kropp och gör vad man vill med den.

    och till alla som känner sig ”onöjda” med vikt och annat; vi tjejer är ju så lurade. det är väldigt lätt att tro att modellideal gäller men det är ju i variationen och den personliga kroppen det fina sitter. jag råkade på en amerikansk site en gång, tänker inte säga namnet för det var för mkt porrlänkar på sajten, där unga killar ”kommenterade” på kort som folk tagit på t ex beachtjejer,( oftast med medgiv, ibland inte vilket var creepy, men en annan fråga) och det var faktiskt betryggande att se att de verkligen i princip ”uppskattade” ALLA typer och varianter av kroppar, smala runda korta långa spretiga. inte för att man behöver ngn annan för att älska sin kropp precis men det var 100 ggr mer varierat än tjejkropparna i medierna. vill bara säga att alla är fina och variation skapar det vackra.

  • emma Anmäl

    Jag tycker att man ska trivas i sin kropp, så är man 165 och väger 75 kg men trivs bra med sig själv, och inte har några sjukdomar elr liknande så tycker jag att vissa personer kan behålla sina åsikter för sig själva. Jag är 165 och väger 65 kg med stl 36-38 och har ganska kraftig benstomme. Jag trivs nog ganska bra med mig själv och jag tränar regelbundet. Så det är inga problem.

    Och jag säger så här, jag kanske inte är vuxen, men jag är en ungdom. Jag är 14 år gammal. Men det roliga är ju att börjar man med att skriva ”Hej jag är 14” så bryr sig ingen om att läsa ens. För vad gör en ”fjortis” här, en sådan kan ju inte tänka eller ha några åsikter. Jag tycker att vuxna kan börja behandla oss ungdomar bättre. Vi är faktiskt människor med åsikter precis som ni.

  • freja Anmäl

    jag e typ 159,160 cm lång o väger 46 kg… e jag underviktig? tycker inte att jag ser ut att va det iaf. o en till fråga. hur mycket kcal behöver jag per dag? nån som vet?

  • Allie Anmäl

    Jag väger under 90 kg nu.. Jag fick gå en sådan här lugn kurs och slappna av. Jag höll på att gå in i väggen. Kroppen började protestera och jag gick upp en massa i vikt. Fick veta att stress är en stor bov som fel kost osv. Jag har ett rörligt jobb, jag rör enormt mkt på fritiden. Så träning och kost är inet det enda som behövdes för mig. Nu är det februari. I Mars ska jag väga 80kg , i maj 70kg och sedan 65 kg i juni. Vad tror ni.

  • litentjej Anmäl

    Hej allesammans! Jag väger 96 kilo och är 1.78 lång, det står att jag ska ha fetma men icke! jag har en liten mage som passar in i en storlek medium, ckupa med 80 i ryggen och 44 i byxor, jag har en väldigt bred rumpa och breda lår, där på är det knappt en droppe fett även om jag inte tränar. ingen ser mig som ens överviktig då jag ser helt normalviktig ut. Jag skulle vilja gå ner lite i vikt för min egen skull, men jag är inte oroad! jag trivs i min kropp och anses attraktiv, precis som många andra lite kurvigare kvinnor!

    Jag har haft anorexia och när mina revben stack ut vägde jag 75 kilo!!!!
    snälla gå inte i samma fälla som jag och lyssna på bmi blint! det stämmer ofta men inte i alla fall

  • Anna Anmäl

    Freja. Du som undrade om du e underviktig. Dt e du tyvärr. Inte jätteunderviktig. Men du borde tänka lite på din hälsa. Förlåt. Lät taskigt. Dt gör du ju. Nu när du undrar om du e underviktig o hur mycket kalorier du behöver per dag. Jag menar att du kanske äter för lite. Men javet inte.. Men har iaf hört att man dagligen behöver runt 2000 kalorier. Dt bör du äta. Men om du vill gå upp i vikt bör du äta lite över dt dagsbehovet. Träning e oxå bra. För att bygga upp muskler. Dt kan oxå va så att du e naturligt underviktig. Då kan du ta din vikt som normalvikt. Så länge du äter bra o mår bra så e din vikt inget problem.^^ …Jag. Borde verkligen tänka på min hälsa sa jag ska inte säga nåt Freja.^^Själv e jag rätt knubbig.. Jag e bara 1.57 cm o väger 70 kg..Övervikteeh…Men jag har börjat me GI..fuskade dock igår o förrgår med läsk o godis,sockerberoende som man e…Men idag blev dt nya tag! Ska verkligen försöka att avstå helt från sötsaker nu! Verkligen! Blir kanske lite mörk choklad o nötter på helgerna istället. Ha dt bra o ta hand om er tjejer!^^

  • Karin Anmäl

    Intressant att se hur olika långa och olika vikt, men så olika storlekar!! Jag är 173cm och väger 95.Har storlek 46/48. Jag märker också att det varierar mycket från affär till affär och märke till märke. Kan ha mellan 44 upp till 50.

    Skolsköterskan i gymnasiet sa att jag var tjock. Då var jag lika lång, men vägde 65 kilo… Så det är som det är. Är fruktansvärt less på denna diskussion om vikt. Jag själv kommenterar numera aldrig någons vikt, oavsett de gått upp eller ner. Jag tycker om personen för det de är, inte för hur mycket de väger.

    Gått upp 15kg på grund av medicinering, men nu avslutat medicineringen på grund av viktuppgången. Får se om det rättar till sig. På god väg tror jag…:O)

    Jag gillar alla storlekar!! Personligheten är viktigast.

  • amanda Anmäl

    jag väger mellan 63-66 och är 1.70 >,< .. vet när jag läser här låter det naturligt, men fyfan jag e 11 år?! jag är galen, jag har börjat att äta defenitift mkt mindre, och nu har jag börjat att jogga VARENDA dag i 8-10 minuter (då jag ej har fotboll) ibland springer jag till affären (800 m) handlar något och springer hem på ungefär 11 minuter.. vet ej varför jag ej går ned i vikt.. vet ni?..

  • amelia Anmäl

    Vad härligt att läsa att så många sett igenom fokuseringen på kilon och bmi… Själv har jag jättesvårt att inte bedömma mitt utseende, och min person efter vad vågen visar, fast jag naturligtvis aldrig skulle tänka sammma sak om någon annan. Ändå får jag panik och kan tycka att alla kläder sitter för tajt och att jag ser fet ut om vågen visar ett par hg mer än ett par dagar tidigare. Väger 45-46 och är 158 cm lång så jag är ju inte överviktig men känner mig så. Drar str xs/s 32/34 men har svårt att hitta kläder som passar, särskilt som jag inte klarar att ngt sitter åt på kroppen, och då blir effekten istället att allt ser för stort ut. Skulle verkligen vilja kunna släppa fokus på allt som är fel. Är 26 år. Tips och ideér? Att slänga ut vågen går förresten bort, då kommer jag inte våga äta.

  • nina Anmäl

    Asså… Du som skrev att du hade haft anorexia o vägde 75 kg…Dt kan inte stämma. Man får inte diagnosen anorexia me den vikten till den längden.Visst 178 cm e långt men en vikt på 75 kg till den längden låter rätt så hälsosamt.=P Men ja säger inte att du e ohälsosam me din nya vikt. O javet. Bmi e knasigt.^^ Glad att du mår bra nu. Jag har haft anorexia o då vägde jag 32 till mina 160 cm…DET e ohälsosamt!

  • Anonymous Anmäl

    Jag är 31 år, 171cm lång och har vägt 88 kg. Trivdes absolut inte med detta och bestämde mig en dag för att börja träna.

    Nu, två år senare, väger jag 58 kg och stortrivs!!! Vägen dit kändes oändlig, men jag lyckades till slut:)

    Jag slutade helt äta godis, bara av det gick jag ner 7 kg första månaden!!! Fika kan jag göra ibland, men absolut inte varje dag.

    Jag åt ett tag efter GI, men blev så trött av det så jag slutade med det. Började träna istället, springa och gå på gym. Försöker hinna med 4-5 pass i veckan, har jobb och familj att hinna med oxå:)

    Lotta, jag tycker helt klart du ska fortsätta träna, det gjorde den största förändingen på mig!! Känns oxå som att jag vågar gotta mig lite extra ibland, bara jag rör ordentligt på mig:) Fast godis håller jag mig ifrån, det var nog den största boven för mig.. Finns annat gott, tog bara lååång tid att upptäcka det:)

    Kramis på du och lycka till!!

  • Lina S Anmäl

    En bekant till mig har sedan flera månader tillbaka ätit enligt LCHF, hon har bara blivit fetare och fetare för varje gång jag sett henne.
    Ändå har hon mage att fördöma mig och hur jag äter!!! Jag har försökt säga till henne att bara man rör lite på sig, inte mellan bilen och sitt hem, utan typ motionera lite, så kan man nog äta det mesta utan att gå upp så mkt i vikt.
    På henne verkar LCHF absolut inte fungera… Eller så ljuger hon och smygäter en massa onyttigt hela tiden men vågar inte stå för det. Vill vara så mkt bättre än alla andra, så mkt fetare oxå tydligen..

  • nettan Anmäl

    Efter 2 täta graviditeter gick jag upp 18kg.Då hade jag strl 44. Nu har jag lyckats gå ner dessa kilo, o har strl 38 är 175lång väger 67kg.Tycker inte att man ska stirra sig blind på sin vikt.

  • anonym Anmäl

    år:12
    längd:151
    vikt:33kg

  • Joline Anmäl

    Jag väger ca 94 kg idag och är 167 cm. Idag ska jag dock börja min kamp mot dessa kg. Det är iofs ingen som kan tro att jag väger så mycket men det gör jag!! Ni kan kolla min blogg där jag idag tagit modet till mig och lagt upp bilder på mig själv i underkläder! Förhoppningsvis kommer det att komma fler bilder framöver på en med slimmad kropp ; )

    http://enmatmissbrukareskamp.blogg.se

  • Anna Anmäl

    är 171 cm lång och väger mellan 63 och 67 kg. Tycker det är alldeles lagom och har strl 38.

  • Fiffi Anmäl

    Hej! Jag är 48år, är 172 cm och väger 58 kg, storlek 38. Jag har vägt lika mycket hela mitt vuxna liv . Men jag kan absolut inte äta så mycket fikabröd o godis längre som jag kunde när jag var yngre. går jag ned lite i vikt nu försvinner det från kinderna, men när jag går upp igen så sätter det sej på magen…….Allting glider nedåt…Jag kan slå vad om att det är SAMMA fettceller som liksom hasar ner med åldern…….

  • Jazz Anmäl

    Hej 26 år längd165 vikt79 midjemått 81 alltså 38/40 eller 28 på byxor och m i tröjor tränar och har lagom med muskler men väger för mycket men vågar inte tänka på hur ja skulle se ut om ja nu skulle gå på BMI som säger att ja borde väga 55 vilket är 24 kg mindre och vilken strl skulle ja ha då

  • Cille Anmäl

    Hej!
    Jag är 15 år och väger 77 kg och är 1.72 m lång, är jag överviktig?

  • Fäkttjej Anmäl

    Hej! Jag är 16 år gammal och är 170 cm lång, tränar 3-5 dagar i veckan ganska hårda pass (fäktning/fys), med undantag från senaste veckan då jag haft problem med benhinnorna och inte har kunnat springa lika hårt. Jag har inte vägt mig på länge då jag blir så fullt deprimerad då, vet att jag är hälsosam och att det är alla normer om hur den ideala tonårstjejen ska se ut (smal,smal med stora bröst och höfter) men ändå känner jag mig dålig med mig själv när jag ställer mig på vågen då jag kommer ihåg den tid då jag inte tränade lika mycket vägde 62 kg, skulle gissa på att jag nu väger 65-67 och tycker det är alldeles för mycket. Vet att det är hur man ser ut och mår som räknas men ändå skulle det kännas så mycket bättre för självförtroendet om jag vägde runt 60. Det är så jävlans svårt att gå ner bara!

  • anonym Anmäl

    Varför inte lära dig vart kommatecken faller in i texten istället för att sitta och klaga på vad andra tycker och tänker, du låter inte särskilt smart när du sätter punkt efter varj litet jävla ord! Övervikt som undervikt alla har vi alltid problem att ta i tu med, tror ingen behöver en människa som dig i samhället som lever på att kritisera andras självkänsla det tyder enbart på hur dåligt du själv måste må.
    Peace!!

  • Anna Anmäl

    Nej du är inte anorektiskt då! eftersom när du ligger på 1.78 och väger 66kg har du ett BMI på 20,3 vilket sammanfattar normalvikt.
    Jag själv har haft mycket problem med undervikt då jag hade en ätstörning för cirka 2,5 år sedan.
    Var då 1.76 och vägde 46 kg.
    Hade då ett BMI på 14,9 vilket är extrem undervikt.
    Nu är jag 1.76 och väger 53 kg, är då nöjd med detta och känner att jag mår bra.
    Är dock undervikt men känner att jag trivs och mår bra med detta.
    Huvudsaken är att du ska trivas med din kropp men det ska inte gå för långt.

  • Anna Anmäl

    Jag vet hur hysterisk kvinnornas ideal är nu för tiden, och du behöver absolut inte gå ner i vikt.
    Du är normalviktig och 65-67 kg är inte heller övervikt, det är normalvikt till dina 170 cm.

  • anonym Anmäl

    Hej! Jag är 16. Jag är 1.73 m lång och jag väger 75 kg.
    Men jag tränar 5-6. ggr i veckan. Jag
    känner mig inte alls bekväm i min
    kropp. Hur kan jag gå ner i vikt på ett snabbt och bra sätt utan? Min mamma stöttar inte mig i dethär. Tacksam för svar

  • yamina Anmäl

    Nä..jag tror att Lotta har samma problem som mig! 160cm på 100 kg!! Samma stotlek. Jag har alltid varit tung och mina mått är det jag går efter. Enligt BMI har jag livsfarlig fetma. Det måbga inte fattar är när man tränar bygger man muskler under fettet. Muskler väger 2ggr mer än fett! SÅ LOTTA KÖR HÅRT!!! det är värt det!! Yamina

  • Sandy Anmäl

    Jag väger 62 kg och är 168 cm ät det för mycket

  • Susanna Anmäl

    Behöver du hjälp med att rasa i vikt? Jag gick ner 10kg på 8 veckor med Xenical. Xenical är det enda bantningspillret som är godkänt av läkemedelsverket för att gå ner i vikt. Finns att beställa tryggt och diskret på: http://www.rasaivikt.se/xenical-bantningspiller.html

  • Anna Anmäl

    Behöver du hjälp med att rasa i vikt? Jag gick ner 10kg på 8 veckor med Xenical. Xenical är det enda bantningspillret som är godkänt av läkemedelsverket för att gå ner i vikt. Finns att beställa tryggt och diskret på: http://www.rasaivikt.se/xenical-bantningspiller.html

  • Jenny Anmäl

    Hejhej jag heter jenny och jag är 165 och väger 88 kg! Men vi alla är fina som vi är. Fettma är sexigt, kurver. Inte skinny! Så njut av att vi har något att klämma på. Puss!!!

  • elin Anmäl

    Jag är 180 lång och väger 95 kilo. Tränar 3 ggr i veckan (kondition och styrka) och äter bara sötsaker under helgen.

  • Lojsan Anmäl

    Jag är 170 cm lång och väger 107 kg. Det är massor. Ingen skulle gissa på att jag väger så mycket. Jag tränar mellan 4-6 gånger i veckan och har gjort det hela livet. Mestadels fotboll. Jag spelar matcher i 90 minuter i division 3 och 4. Jag äter inte godis. Jag äter begränsat med kolhydrater. Jag är otroligt stark. Klädstorlek är ca 46-48. Det känns otroligt jobbigt att alltid fundera på att gå ner i vikt, speciellt när alla mina smala kompisar trycker i sig godis dagarna i ända, och många av dem tränar inte alls. Så de som säger att det inte har att göra med ämnesomsättningen har fått det om bakfoten. Vi är alla olika. Olika stora, olika starka, olika smarta, olika till personligheten. Våra kroppar fungerar olika.

  • Jonna Anmäl

    Jag är en tjej på 16 år, längd 158 cm väger runt 61-64. Använder S/M. Är jag överviktig ?

  • Gå-Tola Anmäl

    Lol Jenny snälla, du kan väl inte tycka så synd om dig själv att du på fullaste allvar tror att fetma är sexigt? Visst får man trivas med sin kropp, men det kan man göra utan att vara dum i huvudet, jag lovar.

  • Anonym Anmäl

    Jag är 14år.
    173cm
    Väger 42kg
    Är jag underviktig?
    Alla säger det men jag tycker inte att jag är smal!

  • Anonym Anmäl

    Och jag använder stl 32-34 (xxs-xs)

  • fanny Anmäl

    Hej jag är 1.64 cm och väger 79 kg jag anbänder storlek L- xL på mina kläder

  • Tjock och glad Anmäl

    Hej! Jag har varit tjock och smal och tjock igen och upptäckt att min kropp inte har samma storlek vid samma vikt ”varje gång”. Vägde vid 28 års ålder 93 kg och drog då kläder i storlek 52-54 och BH i kupa E-F. Gick ner till 66 kg och kunde ha byxor i stl 40, blusar i stl 38 och BH i kupa B. Idag är jag 42 år och väger 106 kg. Har trots min kraftiga övervikt en högre aktivitetsnivå nu än förra gången jag var fet, så kroppen är inte lika ”slapp”. Drar stl 48-50 nu med gigantiska I/J-kupor på BH. Och innan någon friskvårdsterapeut eller annan välvillig hoppar fram ur buskarna och påpekar att min vikt är ohälsosam och faaarlig så kan jag meddela att det vet jag redan. Gör vad jag kan för att rätta till det och har både plan och hjälp för det, så fler tips behövs inte. :)Puss och kram på er allihop! ”kroppen är ditt hus att bo i, se till att trivas där!”

  • Tjock och glad Anmäl

    Och jag är 174 cm lång.

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?