Ska jag SLÄNGA UT MIN DOTTER?

busan 7 januari, 2012 kl 15:41
17072 visningar / 6 svar / anmäl

Hej!
Jag har en dotter som snart är 18 år. Senaste halvåret har hon gjort vårt liv till ett helvete rent ut sagt.
Hon bryr sig inte om regler, plockar inte undan efter sig, får utbrott, kallar mig för könsord, hora, spottar på mig, ger mig skulden för att hennes pappa och släkten på hans sida inte har kontakt med henne, skolkar, röker, dricker, är ute på nätterna och jag har ingen aning om var hon är.

Jag har tagit kontakt med BUP och socialtjänst men vi får ingen hjälp därifrån. Jag har talat med personer på BRIS föräldrar telefon och fått stöd när det varit som jobbigast men det ändrar ju inte hennes beteende.
Jag har haft möte med skolan så att hon får anpassad studiegång med hjälp av specialpedagog så att hon iaf skall få ett betyg. Allt detta och lite till har jag gjort ensam utan stöd i från samhället. När jag talar med socialtjänsten säger de att ” Du har varit stark och orkat länge, vi förstår att du är trött”.
Att de förstår hjälper inte mig ett dugg, jag behöver konkret handfast hjälp.
Jag har ensam tagit hand om min dotter i alla år och detta är tydligen tacken. Hon säger att jag är en dålig mamma och gud vet allt vad jag är och inte är. Jag tar dock inte åt mig av detta eftersom jag vet att jag gjort allt vad jag kan.
Och det är just detta, jag har gjort allt jag kan och det räcker inte… Har senaste tiden funderat på om jag helt sonika skall kasta ut henne på gatan för att inte gå under själv. Jag har nog som det är med heltidsjobb och räkningar som skall betalas. Jag vill bara ha lugn och ro, kunna bjuda hem vänner igen och ha ett socialt liv. Inte som det är nu med jobb, städning och bråk 24 timmar 7 dagar i veckan.

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • busan Anmäl

    Hej!
    Jag har en dotter som snart är 18 år. Senaste halvåret har hon gjort vårt liv till ett helvete rent ut sagt.
    Hon bryr sig inte om regler, plockar inte undan efter sig, får utbrott, kallar mig för könsord, hora, spottar på mig, ger mig skulden för att hennes pappa och släkten på hans sida inte har kontakt med henne, skolkar, röker, dricker, är ute på nätterna och jag har ingen aning om var hon är.

    Jag har tagit kontakt med BUP och socialtjänst men vi får ingen hjälp därifrån. Jag har talat med personer på BRIS föräldrar telefon och fått stöd när det varit som jobbigast men det ändrar ju inte hennes beteende.
    Jag har haft möte med skolan så att hon får anpassad studiegång med hjälp av specialpedagog så att hon iaf skall få ett betyg. Allt detta och lite till har jag gjort ensam utan stöd i från samhället. När jag talar med socialtjänsten säger de att ” Du har varit stark och orkat länge, vi förstår att du är trött”.
    Att de förstår hjälper inte mig ett dugg, jag behöver konkret handfast hjälp.
    Jag har ensam tagit hand om min dotter i alla år och detta är tydligen tacken. Hon säger att jag är en dålig mamma och gud vet allt vad jag är och inte är. Jag tar dock inte åt mig av detta eftersom jag vet att jag gjort allt vad jag kan.
    Och det är just detta, jag har gjort allt jag kan och det räcker inte… Har senaste tiden funderat på om jag helt sonika skall kasta ut henne på gatan för att inte gå under själv. Jag har nog som det är med heltidsjobb och räkningar som skall betalas. Jag vill bara ha lugn och ro, kunna bjuda hem vänner igen och ha ett socialt liv. Inte som det är nu med jobb, städning och bråk 24 timmar 7 dagar i veckan.

  • mia Anmäl

    Jag var strulig en period i de sena tonåren, mina föräldrar var skilda och jag var väldigt ledsen över det. Pappa bodde långt från oss och jag kände mig otrygg både i skolan, hemma och hade inga riktiga kompisar (vi flyttade långt ifrån där vi bott innan).
    Mamma fick ta alla smällar. Jag slutade bråka med henne när hon sa ifrån på skarpen, hon örfilade mig en gång och då var det som att jag ”vaknade”.

    Ställ ett ultimatum, gör upp regler hon måste följa hemma, ställ krav på att hon ska sköta skolan, annars åker hon ut. Hon kommer att tacka dig senare. Kör den tuffa stilen, men kom ihåg att säga att du älskar henne. Förklara att hennes beteende är oacceptabelt.

  • Alicia Anmäl

    Hon är ledsen fattar du väl! Det är en stor sorg när ens pappa (och särskilt om det är hela släkten!) inte vill veta av en. Hon tar ut det på dig för att hon känner sig trygg i att du älskar henne villkorslöst och alltid finns där för henne hur vidrigt hon än beter sig. Kasta inte ut henne, det blir ännu en person som inte vill ha henne… Låter som att hon kanske behöver prata med någon om sin pappa och hans familj. Kram till er båda.

  • linnea Anmäl

    Beteendet är ohållbart i längden, ledsen eller ej. då hon är under 18 år har du som förälder rätt att kräva att hon får samtalsstöd via BUP eller socialtjänsten. När detta är iordningsställt förklara för dottern att alternativet är samtal eller att hon får flytta då det här beteendet är ohållbart för dig och för att ni skall kunna ha en relation i framtiden behöver hon bearbeta sin sorg som det med störta sannolikhet rör sig om.
    Varma hälsningar

  • nettan Anmäl

    Hej!

    Jag sitter lite i samma båt som dig fast min dotter är 19 år och gör absolut ingenting. Hoppat av gymnasiet gång på gång, fel vänner, ingen respekt för mig eller någon annan heller för den delen, ljuger, får utbrott, tar saker hemma från både mig och hennes bror, rotar hemma när ingen är hemma, sköter varken arbetsförmedling eller socmöten för att få pengar…. skulle kunna skriva en hel roman 🙁 Jag är psykiskt knäckt och jag har bönat och bett men får ingen hjälp så nu har jag gett henne en sista chanse/valmöjlighet ( för femtielfte gången) att från och med i går och fram till slutet av april skall hon sköta sig med soc och arbetsförmedlingen, hon skall följa mina regler hemma, visa respekt, hjälpa till hemma annars så slänger jag ut henne från mitt hem. Det känns så fruktansvärt, mitt hjärta blöder… älskar min dotter över allt men skall jag överleva så måste jag slå näven i bordet och sätta hårt mot hårt… hon har fått valmöjligheter men verkar inte bry sig så då får hon ta konsekvenserna av sitt handlande…. nån gång kanske hon vaknar upp och inser hur illa hon gör både sig själv och oss som älskar henne och tar tag i sitt liv ;(

  • Karin Anmäl

    Alla barn behöver riktlinjer innan dom vet vad som är rätt eller fel. Du kanske har tappat det på vägen i din uppfostran, du har säkert inte orkat. Men jag förstår dig man orkar till en viss nivå. Har själv varit ensamstående men med 3 pojkar. Dom gick igen tonåren inte helt felfria. Utbrott, bråk, gnäll, skrik, ja det mesta. Men vi hade alltid en dag i veckan där vi tillsammans satt och diskuterade vad jag gjorde fel och vad jag inte gillade vad dom gjorde, vi lättade ”våra hjärtan”. Jag tycker i alla fall att du ska ställa krav. Hon är på väg att bli vuxen så då ska hon också bete sig som vuxen. Tala om för henne att vissa saker måste man göra hur jobbiga dom är och hur tråkigt det än är, för så är livet. Tala om för henne att det är så viktigt för henne att må bra och att det är bara hon som kan ändra på det. Visa henne hur mycket du älskar henne. Bit ihop om hon får utbrott, säg att du älskar henne ändå fast hon beter sig som hon gör. Åk iväg tillsammans, till Landet var tillsammans bara ni två. Att pappans sida inte vill ha med henne att göra är väl ingen katastrof, det finns ju dom som inte har någon släkt alls. Hon är snart myndig, du kan inte bestämma hennes tider, låt henne vara ute och sväva på nätterna, men fråga om hon hade det roligt, vad hon gjorde få gång ett samtal. Att hon röker är ingen katastrof. Spriten är värre, köp hem massor utav godis och en massa läsk ( vet att det inte är nyttig, men bättre att hon får smak på detta än spriten). Om hon skolkar tala om att det är hennes liv som hon förstör. Ingen utbildning inget vidare vuxet liv. Jag tycker i alla fall att du inte ska slänga ut henne, försök att bli hennes vän istället.
    Jag kan känna hur du mår men en dag så flyttar hon automatiskt och då kommer du att sakna henne. Ge inte upp. Bara visa henne att du älskar henne, dubbelt upp så kommer hon att känna att det räcker med mamma, hon behöver inte resten av släkten. Och DU måste tala om att könsord, hora och spott inte accepteras. Säg att hon kan svära hur mycket som helst istället. Ni måste mötas på halva vägen om det ska fungera. En jätte kram till er.

  • freja34 Anmäl

    Hej, jag läser din gamla inlägg och undrar hur det har gått

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?