Hjälp!!! Sonen saknar omdöme!!! ADHD

Utmattad mamma 27 juli, 2010 kl 12:37
13883 visningar / 5 svar / anmäl

Jag vet ej hur jag ska börja beskriva min 18-årige son…Han har adhd, får utbrott och slår sönder dörrar hemma om inget går hans väg, vid minsta motgång. Han vill inte plugga och inte jobba, bara festa och sitta vid datorn. Han har vänt på dygnet, är vaken hela nätterna och sover några timmar på dagen, dock inte tillräckligt.
Vilket gör honom bara ännu mer aggressiv.

Han umgås med många vänner och bekanta men saknar nog en nära vän. Tror inte att någon orkar en längre tid faktiskt.
Han lånar pengar av folk som han ej betalar tillbaka eftersom han inte har några.
Han har inget studiebidrag längre och jag får heller inget underhållstöd nu när han är 18 år. Jag är ensamstående och har haft ensam vårdnad hela hans liv nästan.
Jag jobbar deltid och min lön är låg. Har även fler barn så ekonomin ryter. Pappan har aldrig funnits med i bilden utan jag har varit själv jämt.

Min son hamnar ofta i konflikter då han är arrogant och har ett fult språk. Han saknar respekt, har inget omdöme och tar aldrig ansvar.

Dock lever han ganska skötsamt för övrigt, bra ordentliga vänner, tar inga droger, är inte kriminell.

Men jag orkar inte längre ha en 18-åring boendes hemma som inte gör ett dyft för att hjälpa till, Som inte letar jobb och bara skriker ”håll käften hor-kärring” till mig varje gång han blir tillsagd något.

Jag vet att mycket av hans beteende bottnar i hans diagnos adhd som han fick när han var 6 år.
Men jag har ändå svårt att tro att respektlöshet och arrogans hör till.
Han är otroligt lat och bekväm och skulle inte lyfta ett finger i onödan.

Jag har haft kontakt med Soc där vi bor under många års tid. Vi fick en specialskola till honom mellan år 7-9 (internat) pga att han ej klarade av att gå i vanlig skola plus att han var för jobbig hemma, hade sönder saker och var allmänt fysisk. Den skolan var toppenbra för honom.

Men när han skulle börja i gymnasiet så togs allt stöd bort. Jag bad att han skulle få bo hos en familj under veckorna som han kände för att dom skulle få upp honom till skolan och hålla tajta ramar. Något som är svårare för mig som mamma då han ej har respekt för mig (eller för kvinnor över huvud taget)

Nej då, han skulle visst klarar sig hemma och sköta sig, sa han. Och soc lät honom bestämma. Jag var tveksam hela tiden.
Första året skötte han mycket bra i gymnasiet, skolkade aldrig, kom aldrig försent, pluggade hyfsat bra. Var hemma på kvällarna.

Ändå var allt svårt för honom, han kom från ett litet skyddad skolhem på landet för barn som honom och nu skulle han plötsligt ut i det fria i storstaden.

Vad som sen hände är att jag misstänker att han öppnade käften för mycket i skolan, dömde, var arrogant, en stor beisserweisser, vilket skapade konflikter och till slut ville han ej gå kvar längre. Rykten började spridas, tyvärr falsak sådana.

Nu vill han inte gå i skolan alls, han har inte varit där sedan innan jul.
Men han är så lat så han vill heller inte jobba.

Hur ska jag få bort honom hemifrån? Soc säger att dom kan inte ta honom mot hans vilja utan han måste begått ett brott först.
Men jag sa att dom måste väl ha soclägenheter, ett studentrum, inneboende? Någon som hjälper honom med jobb praktikplats? Han klarar ej sådant själv. vad annars finns soc till för om inte att hjälpa?

Mina vänner säger ”byt lås” men det är löjligt sagt. Byta lås? jag måste ju gå ut nån gång och då sitter han där.

Han gapar vid datorn på nätterna i mikrofonen och jag måste få sova som ska upp och jobba på morgnarna.
Hjälp vad ska jag ta mig till?
Jag har inte den fysiska styrkan att slänga ut honom. men vem ska hjälpa mig?
Jag vill att det ska bra för honom men jag orkar inte längre..han har slagit sönder så mycket hemma och kallar mig så fula saker…
Han måste få vård men var? Inte anmäler han sig frivilligt inte. Vad kan soc göra? Vad kan jag göra? Vad säger lagen?
Hjälp vår lilla familj håller på att gå under….

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Utmattad mamma Anmäl

    Jag vet ej hur jag ska börja beskriva min 18-årige son…Han har adhd, får utbrott och slår sönder dörrar hemma om inget går hans väg, vid minsta motgång. Han vill inte plugga och inte jobba, bara festa och sitta vid datorn. Han har vänt på dygnet, är vaken hela nätterna och sover några timmar på dagen, dock inte tillräckligt.
    Vilket gör honom bara ännu mer aggressiv.

    Han umgås med många vänner och bekanta men saknar nog en nära vän. Tror inte att någon orkar en längre tid faktiskt.
    Han lånar pengar av folk som han ej betalar tillbaka eftersom han inte har några.
    Han har inget studiebidrag längre och jag får heller inget underhållstöd nu när han är 18 år. Jag är ensamstående och har haft ensam vårdnad hela hans liv nästan.
    Jag jobbar deltid och min lön är låg. Har även fler barn så ekonomin ryter. Pappan har aldrig funnits med i bilden utan jag har varit själv jämt.

    Min son hamnar ofta i konflikter då han är arrogant och har ett fult språk. Han saknar respekt, har inget omdöme och tar aldrig ansvar.

    Dock lever han ganska skötsamt för övrigt, bra ordentliga vänner, tar inga droger, är inte kriminell.

    Men jag orkar inte längre ha en 18-åring boendes hemma som inte gör ett dyft för att hjälpa till, Som inte letar jobb och bara skriker ”håll käften hor-kärring” till mig varje gång han blir tillsagd något.

    Jag vet att mycket av hans beteende bottnar i hans diagnos adhd som han fick när han var 6 år.
    Men jag har ändå svårt att tro att respektlöshet och arrogans hör till.
    Han är otroligt lat och bekväm och skulle inte lyfta ett finger i onödan.

    Jag har haft kontakt med Soc där vi bor under många års tid. Vi fick en specialskola till honom mellan år 7-9 (internat) pga att han ej klarade av att gå i vanlig skola plus att han var för jobbig hemma, hade sönder saker och var allmänt fysisk. Den skolan var toppenbra för honom.

    Men när han skulle börja i gymnasiet så togs allt stöd bort. Jag bad att han skulle få bo hos en familj under veckorna som han kände för att dom skulle få upp honom till skolan och hålla tajta ramar. Något som är svårare för mig som mamma då han ej har respekt för mig (eller för kvinnor över huvud taget)

    Nej då, han skulle visst klarar sig hemma och sköta sig, sa han. Och soc lät honom bestämma. Jag var tveksam hela tiden.
    Första året skötte han mycket bra i gymnasiet, skolkade aldrig, kom aldrig försent, pluggade hyfsat bra. Var hemma på kvällarna.

    Ändå var allt svårt för honom, han kom från ett litet skyddad skolhem på landet för barn som honom och nu skulle han plötsligt ut i det fria i storstaden.

    Vad som sen hände är att jag misstänker att han öppnade käften för mycket i skolan, dömde, var arrogant, en stor beisserweisser, vilket skapade konflikter och till slut ville han ej gå kvar längre. Rykten började spridas, tyvärr falsak sådana.

    Nu vill han inte gå i skolan alls, han har inte varit där sedan innan jul.
    Men han är så lat så han vill heller inte jobba.

    Hur ska jag få bort honom hemifrån? Soc säger att dom kan inte ta honom mot hans vilja utan han måste begått ett brott först.
    Men jag sa att dom måste väl ha soclägenheter, ett studentrum, inneboende? Någon som hjälper honom med jobb praktikplats? Han klarar ej sådant själv. vad annars finns soc till för om inte att hjälpa?

    Mina vänner säger ”byt lås” men det är löjligt sagt. Byta lås? jag måste ju gå ut nån gång och då sitter han där.

    Han gapar vid datorn på nätterna i mikrofonen och jag måste få sova som ska upp och jobba på morgnarna.
    Hjälp vad ska jag ta mig till?
    Jag har inte den fysiska styrkan att slänga ut honom. men vem ska hjälpa mig?
    Jag vill att det ska bra för honom men jag orkar inte längre..han har slagit sönder så mycket hemma och kallar mig så fula saker…
    Han måste få vård men var? Inte anmäler han sig frivilligt inte. Vad kan soc göra? Vad kan jag göra? Vad säger lagen?
    Hjälp vår lilla familj håller på att gå under….

  • Helena Anmäl

    jag vill börja att säga att jag e ledsen för din skull, Men de e inte kul. jag har nästan detsamma som dig, har en snart 19 åring, som bor här i veckorna, o hos sin tjej i helgerna ca 8mil bort, Han har sedan ca 5 år tbx, gapat, skrikit, slagit sönder, kallat mig o andra för fruktansvärda ord, samt begått kriminella handlingar kors o tvärs, blivit misshandlat upprepade gånger och åkt fast för polis i samband me alkohol, o brott, men ÄNDÅ får jag ej hjälp med honom, HAN behöver hjälp. Han har ingen dokumenterad diagnos, men i somras fick vi veta att han s far har ADHD, samt manodepressiv sjukdom, sen flera år, Lever ej med hans far, har vänt mig till olika instanser, samt sociala, som har valt att ransaka MIG istället för att hjälpa grabben, Menat att jag varit en sämre förälder för jag ej givit honom alla nya tekniska prylar, som ex data, mobil stereo mm, direkt då grabben brytit sönder el sålt el förstört de han haft, I tror att han kunde gapa o hota till sig nya, Känner mig mkt kränkt, orkar ej höra varje måndag då han kommer hem att jag är en fet hora som köper sex, är hatad av alla, inte har ngt jobb och bara är alla jordens fula ord, Kan tillägga att jag varit fast anställd i mga mga år, är gott utbildad, samt har god ekonomi o har goda vänner och en fin familj o nätverk, men sonen kan sitta i timmar en meter ifrån mig o skrika könsord, kränkande grejer o slåsönder garderober, skåp, saker o kasta grejer efter mig o på. Hotar även me att ta livet av ,ig då jag sover ngn gng , som han säger, Han säger också att JAG sagt saker till honom, men dom finns i hans fantasi, men visst har jag blivit ledsen o arg, Vad gör man?? vem kan hjälpa?? Han hoppas jag blir skjuten i huvudet så jag dör och han kan dansa på min Grav?!! va ska man GÖRA. mkt ledsen, o förstår dig, vart får man hjälp??/Kram ledsen mor

  • Karin Anmäl

    Hej!

    Jag känner med er båda. Förstår att ni har en fruktansvärt jobbig hemsituation.

    Har ni hört talas om föreningen Attention? Kanske kan ni få stöd där av andra föräldrar till barn med ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser. Kanske finns det även någon ungdomsgrupp som de kan delta i. Titta på deras hemsida http://www.attention-riks.se/

    Tar 18-åringen som har ADHD medicin som dämpar impulsivitet, aggressioner m.m? Obehandlad ADHD kan ju bli fruktansvärt jobbigt att hantera både för ungdomen och omgivningen. Under 18 år bör BUP hjälpa till med sådant. Har ni kontakt där sedan tidigare? Efter 18 år så är det nog psykiatriska öppenvårdsmottagningar för vuxna som kan hjälpa dem. Men då måste de ju själva vilja ha hjälp. Jag tror tyvärr inte att socialen har rätt kompetens för att hjälpa er och era söner. De som arbetar där har sällan kunskaper om ADHD och sådana diagnoser. De förstår inte problematiken. Läkare, psykologer, m.fl. yrkesgrupper på BUP eller inom psykiatrin vet bättre. Era söner behöver kanske samtalsstöd för att förstå att de inte får behandla er på det här viset. En svårighet de verkar ha är att sätta sig in i era situation. Kanske mår de så dåligt att all frustration går ut över er. Både de och ni själva behöver hjälp och stöd.

    På arbetsförmedlingen finns speciella enheter som ska hjälpa personer med funktionshinder att komma ut på arbetsmarknaden genom t.ex. praktikplatser. Din som som har fått diagnosen skulle kunna gå till arbetsförmedlingen och be att få bli inskriven på en sådan enhet.

    En del med ADHD har även tilläggsdiagnoser som t.ex. Tourettes syndrom vilket bl.a. innebär svårigheter att hejda impulser att svära och säga fula saker.

    Hoppas att det blir bättre för er.

  • Anna Anmäl

    Ibland funderar jag hemma om det bara är jag som har det så här, vad jag gjort för fel. Har en 20 årig son som sedan årkurs 8 inte brytt sig om något alls förutom sin handboll o sitt dataspelande. På den tiden satt han inte uppe på nätterna men kom ändå inte upp på morgonen o då skolan tagit bort assistenten då så var det ingen som brydde sig om han kom till skolan eller inte. Vilket ledde till att han aldrig var där, jag sa upp mig från jobbet då dom inte kunde vara flexibla med 15 min till årskurs 9 så då vart det lite bättre, då jag jobbade senare o kunde se till att han kom iväg, men det var krig varje morgon. Sedan började han gymnasiet o i årskurs 1 gick det bra, men sedan utför igen – satt vid datan hela nätterna o klev inte upp när jag inte var hemma, var jag det så var det krig i ca 30 min. Jag har försökt pränta in i honom att går man o lägger sig på kvällen så är det lättare att komma upp, men han svarar bara att han klarar det. Det verkar som han själv inte förstår att han faktiskt inte gör det. Dom ord han använder till mig är allt ifrån idiot-jävlakärring-fitta mm. Ibland även gått på mig fysiskt men aldrig slagit mig mer bara hållt fast. Vad har jag o sätta imot en vältränad kille på 195 cm. inget alls. Efter gymnasiet gått 2 år så bestämde han sig hastigt o lustigt för att byta linje, jag gick med på det om han lovade att verkligen sköta skolan, då det innebar för mig att jag får försörja honom längre, vi var helt överens – för i vardagligt tal så kan han vara lätt o ha med o göra o väldigt omtänksam o vänlig. Vad höll det 1 termin eller något. Nu är vi där igen han har ca 25% närvaro, får ingen praktikplats pg av alla frånvaro. Även om jag tror det skulle varit det bästa för honom. Han jobbar extra var 3 helg o då går det minsann mycket lättare att komma upp även om det är trögt men på ett helt annat sätt. Idag gick han ett steg till övergränsen o gav sig på mig med att dra mig i håret mm. Jag skall inte bry mig om han går i skolan, sitter vid datan hela nätterna mm, försökt förklara om jag betalar o försörjer honom samt han bor i min lägenhet har min bil så kan jag ställa vissa krav mm, men det går inte in… Han sa idag också att jag skapat monstret själv med att inte låta honom klara sig själv, att han inte fick gå handbollsklass (han vart avråd av skolan då han inte klarar att styra arbetet själv o detta skulle inneburit massa självstudier)o det ena med det andra. Så efter attacken idag så kommer jag kräva hyra för 1/3 av lägenheten o bilparkering mm så får han också klara sig själv sedan – jag kommer inte väcka honom, inte göra något för att hjälpa mm. Så får han själv se vart livet tar vägen – frågan är om han förstår hur han kommer sumpa bort en bra utbildning o inte klara studenten pg av ej fullständiga betyg. Min son har därimot aldrig varit oförskämd, uppfört sig illa ute bland folk o mot vänner mm, visst fick han som liten utbrott i skolan när krav ställdes o han inte kunde fokusera mm men gav sig då på saker eller sin lärare/assistent. Ute på fritiden har han aldrig någonsin sagt ett fullt ord eller liknande, därför är det extremt svårt för omgivningen o förstå vad jag pratar om, inte ens hans pappa förstår. Bara hans lilla syster som ser o hör, förstår vad det hela handlar om. Tyvärr hamnar hon nog i kläm när hon ber oss sluta, hon säger åt honom men får inte heller något gensvar – även om han inte är lika otrevlig mot henne mer nonchalant o dissar henne helt när han kör sitt race här hemma. Jag har bett honom flytta o skaffa jobb, jag är ju världens värsta människa enligt honom så varför bo här då med mig?? Han har noll respekt för mig o mitt hem, hans rum har stora sopberg, han hjälper aldrig till mer en att köra sin syster ibland o handla. Många tror att det handlar om att jag skämt bort honom men nej tidigare i yngre år hjälpte han till mer o jag har alltid ställt krav på att vi är en familj o hjälps åt. Han är därimellan när det gäller vissa saker en omtänksam o otroligt snäll kille. Han vägrar ta medicin sedan han vart vuxen o går inte till psyk, som jag tror han skulle behöva. Dygnet består av sova på dagarna – spela på nätterna o träna handboll 3 gånger i veckan…
    Vet att detta är en gammal tråd, men vara bara tvungen att skriva av mig.

  • Petra Anmäl

    Läser fast det är en gammal tråd. Känner igen så mkt. Men det är på ngt vis en tröst att läsa. Vi är fler i samma sits. Vi har inte gjort fel, vi är inte dåliga mammor. Vi är supermammor som orkat och stått ut med så mkt. Men, Vi måste vara vår egen vän också. Visa att det är VI som bestämmer. Även om det innebär en bråkig kväll utav bara den, så får man sin självrespekt åter när man slår näven i bordet. För visst, mkt tålamod och öcerseende hit o dit, men nån måtta får det vara. För hans kommande flickvänners skull, så måste jag markera min rätt. Mitt hem. Osv. Men det är tufft. Kram till er alla supermammor

  • kata Anmäl

    Jag har precis liknande problem.har en son som fyllde 18 i september. Har varit i kontakt med soc under många år pga relationsproblem med honom. Jag har gått i terapi inte han. Första året i gymnasiet klarade han. I somras gjorde han ingenting, när terminen började var han sporadiskt i skolan. Sen framåt okt-nov drogs underhållsstöd och CSN in pga för hög ogiltig frånvaro. Han har misshandlat mig flera gånger när jag tex försökt få honom att gå till skolan, när han inte direkt får pengar eller något annat. Han är åtalad för olaga hot mot mig och det skall vara rättegång om två veckor. Nu har jag sedan två dagar låst dörren och sagt att han får klara sig själv, och jag mår intr bra av det men jag orkar inte ha det såhär längre. Soc, polisen och skolan är kontaktad ang detta. Gör jag rätt?

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?