Kronisk smärta

Saha 9 april, 2007 kl 18:23
1737 visningar / 1 svar / anmäl

Knäna är svullna och ständig värk. Kan inte sova mer än någon timme åt gången. Vaknar alltid väldigt tidigt och somnar sedan helt utmattad. Väckarklockan ringer och då sover jag som bäst. Kämpar ordentliget med de totalt stela knäna och nästan kryper till badrummet. Kämpar för att komma upp med knäna så att jag kan stå och spola massor med varmvatten på de svullna och stela knäna.
Är 37 år och försöker vara en duktig heltidsarbetande kvinna, mamma och hustru. Sedan över ett år har jag kämpat som en envis, duktig kvinna. Nu efter att äntligen fått en diagnos sjönk energin, envisheten och jag är som en trasa.
Träffat en massa läkare som nästa ler åt en när man försöker förklara att man är en j-ligt envis och duktig kvinna. Känner att jag har något konstigt i kroppen. Allt socialt- och roligt liv är borta.
Försökt med alternativa medel, ett antal receptbelagda medel, massor med tid och pengar för att bli bra.
Hasar mig fram nu med kryckor och ser tyvärr ingen ljusning i skyn. Tror på mirakel och hoppas…varje kväll lever jag på hoppet att äntligen ska det vända. Tänk att få vakna en morgon utan denna ständiga förjeslagare…SMÄRTAN
Tro och hoppas!

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Saha Anmäl

    Knäna är svullna och ständig värk. Kan inte sova mer än någon timme åt gången. Vaknar alltid väldigt tidigt och somnar sedan helt utmattad. Väckarklockan ringer och då sover jag som bäst. Kämpar ordentliget med de totalt stela knäna och nästan kryper till badrummet. Kämpar för att komma upp med knäna så att jag kan stå och spola massor med varmvatten på de svullna och stela knäna.
    Är 37 år och försöker vara en duktig heltidsarbetande kvinna, mamma och hustru. Sedan över ett år har jag kämpat som en envis, duktig kvinna. Nu efter att äntligen fått en diagnos sjönk energin, envisheten och jag är som en trasa.
    Träffat en massa läkare som nästa ler åt en när man försöker förklara att man är en j-ligt envis och duktig kvinna. Känner att jag har något konstigt i kroppen. Allt socialt- och roligt liv är borta.
    Försökt med alternativa medel, ett antal receptbelagda medel, massor med tid och pengar för att bli bra.
    Hasar mig fram nu med kryckor och ser tyvärr ingen ljusning i skyn. Tror på mirakel och hoppas…varje kväll lever jag på hoppet att äntligen ska det vända. Tänk att få vakna en morgon utan denna ständiga förjeslagare…SMÄRTAN
    Tro och hoppas!

  • Annika Anmäl

    Hej saha,
    jag känner med dig, vad jobbigt det låter! Min mamma har ont till och från, och för mig som dotter (nu vuxen) så gör det ont ända in i själen när hon har ont. Jag tycker du inte ska kämpa för att ”hålla masken” inför familjen, vänd dig till dem, de blir säkert bara stolta över att du behöver deras hjälp. Jag gör allt vad jag kan för min mamma och det har jag alltid gjort när jag har förstått att hon behövt det. Men du måste prata med dem om att du inte har så mycket ork nu under ett tag, så att du inte tar ut dig alldeles.

    Så tror jag också att kärlek kan hela, så se till att hålla dem nära, inte på avstånd.

    Jag önskar god bättring till dig!

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?