Jag vill bort från psykopaten

Maylin 26 juni, 2017 kl 14:33
389 visningar / 0 svar / anmäl

Mitt äktenskap har inte varit bra de sista åren. Helst av allt vill jag flytta, men har inte riktigt vågat ta steget. Han vet idag att jag inte älskar honom och jag rör honom inte. Han nöjer sig med att vi bor ihop bara jag rör i honom. Men det tar emot och jag klarar inte av det längre. Vi har inte haft ett samliv på 2 år. Året före det knappt något heller.

Då vi blev ett par för 25 år sen var han elak mot min katt. Svartsjuka helt enkelt, så jag gav bort katten. Sen ville han inte skaffa barn för han trodde att jag skulle bry mig om barnen mer än honom. Han skulle ha med mig överallt dit han skulle. Han klagade på min musik, mina hobbies, osv. Jag anpassade mig efter honom.
Vi fick 3 barn och äktenskapet allt sämre. Han blir bara för mycket. Han ska ha kontroll på mig känns det som. Nu när jag fick semester satt jag vaken längre än honom som fortfarande jobbar. Då fick jag höra att jag undvek honom och väntade ut tills han sov. Så nu går jag och sover när han lägger sig. En dag stod jag på hörnet av köksbänken och då anklagade han mig för att inte våga stå vid honom. För mig var det mest praktiskt just då. Idag for jag och handlade då han skulle komma hem på lunch. Nu bävar jag att jag får skit för det också. Att jag far bort då han kommer hem.
Jag vill flytta, men han vill ha kvar mig. Han klamrar sig fast som ett litet tjurigt barn som inte klarar av att vara ensam.
Är så rädd för vad han kan göra om jag flyttar. Han har hotat att jag inte kommer att få se barnen. Tur att de 2 äldre är myndiga. Jag ska inte få ett öre av våra gemensamma sparpengar eller en enda pinal från huset. Hellre kör han över mig med bilen. Det sa han inför äldsta pojken.
Ingen annan ska heller få mig. Han har även hotat att ringa min kollega. Jag hade skrivit till en kompis om honom i början av vår kris och genast tror min man att jag är intresserad av denna man. Förra året erbjöd han de äldre barnen sparpengarna om de sköt min kollega mellan benen. Jag har aldrig varit otrogen och tänker heller inte vara det. Men jag vill inte att min man drar in min kollega i detta. Min man har snokat i datorns historik och i min mobil och har haft koll på mig. Jag känner mig övervakad och vågar knappt skriva något längre. Kompisen jag hade skrivit till om min kollega, tål han inte längre och hon får inte ens komma till oss om hon inte ber om förlåtelse. Detta för att hon skrivit att hon tyckte att jag skulle lämna honom efter all psykisk förnedring.
Min man har själv hotat många gånger att lämna mig. Men nu när jag vill flytta så har han blivit den perfekta mannen och han städar, diskar, tvättar, bakar, mm. Han vill att jag är stolt över honom och att jag stryker honom på kinden och säger gulliga ord. Stryker honom på ryggen osv. han kan tänka sig att leva så utan sex om jag så vill. Bara han får ha mig kvar. Jag känner mig stressad av att ha honom hemma i huset. När han är borta är jag mycket gladare säger alla.

Jag mår dåligt och vet inte hur jag ska ta mig ut ur detta. Har varken bostad eller pengar om han låser allt för mig. Ska jag föra över hälften av de gemensamma pengarna på ett eget konto? NU har vi gemensamt konto och jag måste skaffa ett eget först. Vad kan soc göra för mig?
Min högsta önskan är att komma från huset, men jag vill inte förlora barnen. Vet att jag har rätt till delad vårdnad av yngsta. Jag har jobb och bra lön och vet att jag klarar mig själv.
Barnen har sett hur han behandlat mig. Mellanbarnet säger att han vet hur man inte ska behandla sin partner. Äldsta gillar inte alls sin pappa. Yngsta är ovetande än så länge.

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Maylin Anmäl

    Mitt äktenskap har inte varit bra de sista åren. Helst av allt vill jag flytta, men har inte riktigt vågat ta steget. Han vet idag att jag inte älskar honom och jag rör honom inte. Han nöjer sig med att vi bor ihop bara jag rör i honom. Men det tar emot och jag klarar inte av det längre. Vi har inte haft ett samliv på 2 år. Året före det knappt något heller.

    Då vi blev ett par för 25 år sen var han elak mot min katt. Svartsjuka helt enkelt, så jag gav bort katten. Sen ville han inte skaffa barn för han trodde att jag skulle bry mig om barnen mer än honom. Han skulle ha med mig överallt dit han skulle. Han klagade på min musik, mina hobbies, osv. Jag anpassade mig efter honom.
    Vi fick 3 barn och äktenskapet allt sämre. Han blir bara för mycket. Han ska ha kontroll på mig känns det som. Nu när jag fick semester satt jag vaken längre än honom som fortfarande jobbar. Då fick jag höra att jag undvek honom och väntade ut tills han sov. Så nu går jag och sover när han lägger sig. En dag stod jag på hörnet av köksbänken och då anklagade han mig för att inte våga stå vid honom. För mig var det mest praktiskt just då. Idag for jag och handlade då han skulle komma hem på lunch. Nu bävar jag att jag får skit för det också. Att jag far bort då han kommer hem.
    Jag vill flytta, men han vill ha kvar mig. Han klamrar sig fast som ett litet tjurigt barn som inte klarar av att vara ensam.
    Är så rädd för vad han kan göra om jag flyttar. Han har hotat att jag inte kommer att få se barnen. Tur att de 2 äldre är myndiga. Jag ska inte få ett öre av våra gemensamma sparpengar eller en enda pinal från huset. Hellre kör han över mig med bilen. Det sa han inför äldsta pojken.
    Ingen annan ska heller få mig. Han har även hotat att ringa min kollega. Jag hade skrivit till en kompis om honom i början av vår kris och genast tror min man att jag är intresserad av denna man. Förra året erbjöd han de äldre barnen sparpengarna om de sköt min kollega mellan benen. Jag har aldrig varit otrogen och tänker heller inte vara det. Men jag vill inte att min man drar in min kollega i detta. Min man har snokat i datorns historik och i min mobil och har haft koll på mig. Jag känner mig övervakad och vågar knappt skriva något längre. Kompisen jag hade skrivit till om min kollega, tål han inte längre och hon får inte ens komma till oss om hon inte ber om förlåtelse. Detta för att hon skrivit att hon tyckte att jag skulle lämna honom efter all psykisk förnedring.
    Min man har själv hotat många gånger att lämna mig. Men nu när jag vill flytta så har han blivit den perfekta mannen och han städar, diskar, tvättar, bakar, mm. Han vill att jag är stolt över honom och att jag stryker honom på kinden och säger gulliga ord. Stryker honom på ryggen osv. han kan tänka sig att leva så utan sex om jag så vill. Bara han får ha mig kvar. Jag känner mig stressad av att ha honom hemma i huset. När han är borta är jag mycket gladare säger alla.

    Jag mår dåligt och vet inte hur jag ska ta mig ut ur detta. Har varken bostad eller pengar om han låser allt för mig. Ska jag föra över hälften av de gemensamma pengarna på ett eget konto? NU har vi gemensamt konto och jag måste skaffa ett eget först. Vad kan soc göra för mig?
    Min högsta önskan är att komma från huset, men jag vill inte förlora barnen. Vet att jag har rätt till delad vårdnad av yngsta. Jag har jobb och bra lön och vet att jag klarar mig själv.
    Barnen har sett hur han behandlat mig. Mellanbarnet säger att han vet hur man inte ska behandla sin partner. Äldsta gillar inte alls sin pappa. Yngsta är ovetande än så länge.

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?