Hitta tillbaka efter separation/paus

Josefine 3 juni, 2017 kl 21:45
1281 visningar / 0 svar / anmäl

Hej!

Jag och min sambo har efter 4,5 år tillsammans separerat. Det har över lag varit ett fantastiskt förhållande men något har uppenbarligen saknats eftersom att jag varit osäker på vår relation 2 gånger under dessa år och talat om det för honom båda gångerna. Efter andra gången kände han att något behövde hända och han tog tag i vår separation. Han avslutade med att säga att han hoppades/trodde att det skulle bli vi igen men att vi borde bo på vars ett håll som singlar för att känna efter på egen hand.

Det har nu gått 5 veckor och igår var jag i vår gamla lägenhet där han bor kvar för första gången sedan vi gjorde slut och hämtade mina sista saker och jag kände verkligen hur mkt han älskar mig.. och jag älskar och saknar honom så oerhört mycket att jag de flesta dagar bara gråter och är förtvivlad. Kanske behövde jag separationen för att inse detta och uppskatta det men han står fast vid att vi ska vara separerade och leva vars ett eget liv och sedan se om vi hittar tillbaka till varandra. Han säger att han inte stänger vår dörr och att det alltid finns en chans att det blir vi igen men att han behöver bo och ta hand om sig själv ett tag, och att det kan ta en vecka till eller ett hakvår.. inget han kan ge besked om nu. Kanske behöver han denna tiden också för att han behöver bli stark i sig själv eftersom jag varit hans allt och vill kunna klara sig och stå på egna ben om vi aldrig mer kommer va tillsammans. Han bodde hos sina föräldrar och flyttade sedan direkt ihop med mig så han har inte bott ensam förrän nu vilket kan vara en bra sak att han får göra. Att tillägga är att jag är 26 år och han 24. Jag har bott i egen lägenhet och utomlands två gånger, helt ensam, men han flyttade hemifrån direkt in till mig.

Han har inte tagit bort att vi är i relation på facebook, men anpassat den så att endast jag kan se det. Dessutom har han smsat min mamma och skrivit att han hoppas att vi hittar tillbaka igen i framtiden inte allt för långt iväg. Han har bestämt att vi inte ska ha någon som helst kontakt och han började med att bara sms:a när mina räkningar kom till ”vår gemensamma lägenhet” men har ibland skrivit andra sms som inte rör räkningar, bara för att hålla kontakt känns det som, men aldrig har han skrivit att han saknar mig eller så. Men när vi träffades igår var det HAN som tog initiativ till att pussa och kramas och vara nära, trots att han låter hård och som en ”robot” på sms. Och jag kände verkligen hur mkt han älskar mig men han sa också att ”hade vi blivit tillsammans nu hade det inte blivit bra”. Samtidigt vill han inte låta mig vänta på honom och låta mig hänga upp hela mitt liv på detta eftersom han inte vill att jag ska må dåligt utan må bra.

Som grädde på moset hade vi en hund tillsammans men som han köpt och därav har han behållt den. Sjukt jobbigt att slitas från de båda.

Har ni erfarenhet av detta? Tips och råd på vad man kan göra? Jag vill verkligen leva med denna kille och är beredd att vänta och kämpa. Hur gör man? Vet inte varför jag skriver här egentligen, kanske bara skönt att få bubbla av mig.

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Josefine Anmäl

    Hej!

    Jag och min sambo har efter 4,5 år tillsammans separerat. Det har över lag varit ett fantastiskt förhållande men något har uppenbarligen saknats eftersom att jag varit osäker på vår relation 2 gånger under dessa år och talat om det för honom båda gångerna. Efter andra gången kände han att något behövde hända och han tog tag i vår separation. Han avslutade med att säga att han hoppades/trodde att det skulle bli vi igen men att vi borde bo på vars ett håll som singlar för att känna efter på egen hand.

    Det har nu gått 5 veckor och igår var jag i vår gamla lägenhet där han bor kvar för första gången sedan vi gjorde slut och hämtade mina sista saker och jag kände verkligen hur mkt han älskar mig.. och jag älskar och saknar honom så oerhört mycket att jag de flesta dagar bara gråter och är förtvivlad. Kanske behövde jag separationen för att inse detta och uppskatta det men han står fast vid att vi ska vara separerade och leva vars ett eget liv och sedan se om vi hittar tillbaka till varandra. Han säger att han inte stänger vår dörr och att det alltid finns en chans att det blir vi igen men att han behöver bo och ta hand om sig själv ett tag, och att det kan ta en vecka till eller ett hakvår.. inget han kan ge besked om nu. Kanske behöver han denna tiden också för att han behöver bli stark i sig själv eftersom jag varit hans allt och vill kunna klara sig och stå på egna ben om vi aldrig mer kommer va tillsammans. Han bodde hos sina föräldrar och flyttade sedan direkt ihop med mig så han har inte bott ensam förrän nu vilket kan vara en bra sak att han får göra. Att tillägga är att jag är 26 år och han 24. Jag har bott i egen lägenhet och utomlands två gånger, helt ensam, men han flyttade hemifrån direkt in till mig.

    Han har inte tagit bort att vi är i relation på facebook, men anpassat den så att endast jag kan se det. Dessutom har han smsat min mamma och skrivit att han hoppas att vi hittar tillbaka igen i framtiden inte allt för långt iväg. Han har bestämt att vi inte ska ha någon som helst kontakt och han började med att bara sms:a när mina räkningar kom till ”vår gemensamma lägenhet” men har ibland skrivit andra sms som inte rör räkningar, bara för att hålla kontakt känns det som, men aldrig har han skrivit att han saknar mig eller så. Men när vi träffades igår var det HAN som tog initiativ till att pussa och kramas och vara nära, trots att han låter hård och som en ”robot” på sms. Och jag kände verkligen hur mkt han älskar mig men han sa också att ”hade vi blivit tillsammans nu hade det inte blivit bra”. Samtidigt vill han inte låta mig vänta på honom och låta mig hänga upp hela mitt liv på detta eftersom han inte vill att jag ska må dåligt utan må bra.

    Som grädde på moset hade vi en hund tillsammans men som han köpt och därav har han behållt den. Sjukt jobbigt att slitas från de båda.

    Har ni erfarenhet av detta? Tips och råd på vad man kan göra? Jag vill verkligen leva med denna kille och är beredd att vänta och kämpa. Hur gör man? Vet inte varför jag skriver här egentligen, kanske bara skönt att få bubbla av mig.

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?