Mamma, du och jag

Anonym 17 maj, 2012 kl 16:44
4734 visningar / 1 svar / anmäl

Hej Mamma. Du och jag har aldrig kommit överens. Du vet det och jag vet det. Jag har ofta funderat över hur jag kunde födas av dig. Jag märkte tidigt, tidigt att något inte stod rätt till med dig. Ändå har jag använt det mesta av mitt 40 åriga liv med att få dig att förstår. Få dig att bli en mamma, men du vill inte. Du vill inte vara min mamma och jag har accepterat det nu. Du vill att vi ska vara bästa vänner, men hur skulle vi kunna vara det när du inte aviserar de problem jag tar upp till ytan. För mig känns det bara falskt. Enligt min åsikt lever du i förnekelse. Förnekelse är den enkla vägen att härda ut, då slipper du att rannsaka dig själv och allt skit du har ställt till med. Det har varit svårt för mig att acceptera att jag aldrig kommer att få någon mamma. Jag fick aldrig det, och det vet du att jag tycker. Jag var istället din mamma, hur du nu kunde tillåta det. Det är skrämmande. Än mer skrämmande är det att jag har använt och använder fortfarande mycket tid på att fundera på dig och framförallt fråga mig själv….hur i hela friden kan man bete sig så som du har gjort? Jag kommer aldrig att få några svar på mina frågor. Du vill inte svara och svarar du så är det enbart förljugna svar som kommer ur din mun. Den person som skulle skydda mig och vara den som stod mig närmast i livet och var mest pålitlig av alla, har inte klarat sin uppgift. Jag har varit vansinnigt arg på dig. Arg över din bristande omsorg, din särbehandling av mig. Du borde verkligen skämmas. Jag klandrar mig själv också, jag borde ha brutit all kontakt med dig för länge sedan eftersom du inte vill förändra dig. Nu när jag väntar barn blev jag chockad och rädd när vi fick veta att det är en flicka. Jag är skräckslagen för att upprepa mönstret. Jag vill inte vara som du. Jag vill att vår dotter ska få känna vad det innebär att ha en riktig mamma. Tänk, att du inte ens vet om att du ska bli mormor än mindre kommer du att få träffa min flicka eftersom jag inte vill att hon ska utsättas för dig. Kan själv tycka det är tragiskt med hela situationen men jag var övertygad redan innan jag blev gravid att du ej var värdig att ta del av mitt liv längre. Nu när jag är gravid är jag ännu mer övertygad om att jag går helt rätt väg. Det har varit snårigt, det har gjort ont och saknaden efter en riktig mamma är i mig enorm. Men jag får lära mig att leva med det såret för det kommer alltid att finnas där. Med tiden kanske det kan blekna. Jag hoppas det. Jag hoppas också att du någongång innan du dör mamma, möter din överman. Du förtjänar att få känna hur det känns. En mamma har i relationen mellan mamma och dotter en enorm makt och som jag har sagt till dig. Jag kommer aldrig mer att befinna mig på spelplanen med dig för du vinner varenda match. Därför har jag dragit mig och försvunnit från dig – det var det enda jag kunde göra för att börja leva, inte bara överleva.

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Anonym Anmäl

    Hej Mamma. Du och jag har aldrig kommit överens. Du vet det och jag vet det. Jag har ofta funderat över hur jag kunde födas av dig. Jag märkte tidigt, tidigt att något inte stod rätt till med dig. Ändå har jag använt det mesta av mitt 40 åriga liv med att få dig att förstår. Få dig att bli en mamma, men du vill inte. Du vill inte vara min mamma och jag har accepterat det nu. Du vill att vi ska vara bästa vänner, men hur skulle vi kunna vara det när du inte aviserar de problem jag tar upp till ytan. För mig känns det bara falskt. Enligt min åsikt lever du i förnekelse. Förnekelse är den enkla vägen att härda ut, då slipper du att rannsaka dig själv och allt skit du har ställt till med. Det har varit svårt för mig att acceptera att jag aldrig kommer att få någon mamma. Jag fick aldrig det, och det vet du att jag tycker. Jag var istället din mamma, hur du nu kunde tillåta det. Det är skrämmande. Än mer skrämmande är det att jag har använt och använder fortfarande mycket tid på att fundera på dig och framförallt fråga mig själv….hur i hela friden kan man bete sig så som du har gjort? Jag kommer aldrig att få några svar på mina frågor. Du vill inte svara och svarar du så är det enbart förljugna svar som kommer ur din mun. Den person som skulle skydda mig och vara den som stod mig närmast i livet och var mest pålitlig av alla, har inte klarat sin uppgift. Jag har varit vansinnigt arg på dig. Arg över din bristande omsorg, din särbehandling av mig. Du borde verkligen skämmas. Jag klandrar mig själv också, jag borde ha brutit all kontakt med dig för länge sedan eftersom du inte vill förändra dig. Nu när jag väntar barn blev jag chockad och rädd när vi fick veta att det är en flicka. Jag är skräckslagen för att upprepa mönstret. Jag vill inte vara som du. Jag vill att vår dotter ska få känna vad det innebär att ha en riktig mamma. Tänk, att du inte ens vet om att du ska bli mormor än mindre kommer du att få träffa min flicka eftersom jag inte vill att hon ska utsättas för dig. Kan själv tycka det är tragiskt med hela situationen men jag var övertygad redan innan jag blev gravid att du ej var värdig att ta del av mitt liv längre. Nu när jag är gravid är jag ännu mer övertygad om att jag går helt rätt väg. Det har varit snårigt, det har gjort ont och saknaden efter en riktig mamma är i mig enorm. Men jag får lära mig att leva med det såret för det kommer alltid att finnas där. Med tiden kanske det kan blekna. Jag hoppas det. Jag hoppas också att du någongång innan du dör mamma, möter din överman. Du förtjänar att få känna hur det känns. En mamma har i relationen mellan mamma och dotter en enorm makt och som jag har sagt till dig. Jag kommer aldrig mer att befinna mig på spelplanen med dig för du vinner varenda match. Därför har jag dragit mig och försvunnit från dig – det var det enda jag kunde göra för att börja leva, inte bara överleva.

  • malin Anmäl

    Oj, va jag känner igen mig i din text.. Läskigt! Jag har oxå en dotter, hon är fyra nu… Känner igen din rädsla, att bli som sin egen mor.. Men jag tror inte du behöver oroa dig. Du har ju allt det där i bagaget, och det sista du vill är att utsätta din dotter för det. Jag gör nog allt tvärtemot med min dotter , än vad min mamma gjorde.. Det kommer gå bra för dig!

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?