”kvävd” av sina färäldrar

Lena 17 januari, 2012 kl 19:28
4055 visningar / 1 svar / anmäl

Vet inte hur jag ska klara detta. Min bror dog oväntat för två år sedan samtidigt som min far fick cancerbesked.
Jag hamnade i en rejäl kris (var redan nerkörd efter ett dåligt förhållande när allt detta skedde).
Min mor hamnade i kris (för sin son) och min far i dubbel kris(för sin cancer +sin son).
Min far är dessutom ensamstående.
Så förståeligt att mina föräldrar mår dåligt, men nu har dom hängt upp sig på mig i panik båda två.
Ringer konstant, oroliga om jag duschar o inte svarar på en gång,vill ses hela tiden, min far behöver hjälp med mycket praktiskt, känns som två drunknade som sliter i mig på varsin sida, jag känner mig kvävd,instäng och har dåligt samvete. Jag lever också ensam så ingen partner som stöttar.
Känns som dom kväver mig i mitt sätt att själv försöka leva och hålla näsan ovanför vattenytan i all sorg och oro!
Någon med samma erfarenhet eller tips ?? (Dom skulle aldrig söka hjälp hos terapeut)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Lena Anmäl

    Vet inte hur jag ska klara detta. Min bror dog oväntat för två år sedan samtidigt som min far fick cancerbesked.
    Jag hamnade i en rejäl kris (var redan nerkörd efter ett dåligt förhållande när allt detta skedde).
    Min mor hamnade i kris (för sin son) och min far i dubbel kris(för sin cancer +sin son).
    Min far är dessutom ensamstående.
    Så förståeligt att mina föräldrar mår dåligt, men nu har dom hängt upp sig på mig i panik båda två.
    Ringer konstant, oroliga om jag duschar o inte svarar på en gång,vill ses hela tiden, min far behöver hjälp med mycket praktiskt, känns som två drunknade som sliter i mig på varsin sida, jag känner mig kvävd,instäng och har dåligt samvete. Jag lever också ensam så ingen partner som stöttar.
    Känns som dom kväver mig i mitt sätt att själv försöka leva och hålla näsan ovanför vattenytan i all sorg och oro!
    Någon med samma erfarenhet eller tips ?? (Dom skulle aldrig söka hjälp hos terapeut)

  • cicci Anmäl

    Hej,
    Har du ingen annan som kan hjälpa till? Dum fråga kanske, men jag tänker på dina föräldrars egna vänner, grannar? Deras syskon och syskonbarn? Jag vet inte hur gamla de är, det påverkar kanske men i vilket fall som helst måste du prata med dom och berätta hur du känner. I vissa (kanske många fall) känner man sig tvungen att ta allt och göra allt som ens föräldrar ber om, men det är man faktiskt inte. De är vuxna människor de med. Vissa saker kanske är svårt att släppa helt, men jag tror att om du förklarar att du behöver lite luft och egen tid så kommer de inte att fara illa av det. Tänk, de kanske håller så hårt om dig för att de tror att du behöver det? IOM att de är skilda och din bror har gått bort? Hoppas det löser sig för sig.

    Kram

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?