Jobbig relation till mamma

Jojjo 10 augusti, 2012 kl 10:13
3857 visningar / 0 svar / anmäl

Hej!
Jag har sedan jag var cirka 5 år gammal varit min mammas skötare, kurator/psykolog, helt enkelt varit min mammas ”mamma”. Hon har sjukdomen schizofreni och har länge använt sin sjukdom som ett sätt att ständigt älta, tycka synd om sig själv, utnyttja andra och inte ta ansvar för sig själv och sitt liv. Hon har levt genom (mig), sina barn och har i princip inget socialt liv, inga vänner. Hon ringer mig varje dag och jag känner enorm skuld, att det är mitt ansvar att ta hand om henne, sysselsätta henne. Hon skrattar bort alla former av konfrontationer och förnekar att hon påverkar och har påverkat oss barn på ett dåligt sätt, hon visar alltså ingen som helst förståelse för hur vi barn har mått under uppväxten. Hon kan inte stå upp för någonting.. Hon är otroligt oansvarig och manipulativ.

Saken är den att jag nu, äntligen, som nybliven vuxen, har tagit avstånd från henne och spärrat hennes nummer så att hon inte kan ringa mig 3 gånger om dagen och ge mig skuldkänslor för att jag inte ”tar hand om henne”, är hennes kurator, hennes sociala liv. Har du/ni några råd, tankar att ge mig, är det rätt att ta avstånd från någon man mår dåligt av, även om det är ens egen mamma? Är jag egoistisk/elak om jag tar avstånd?

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Jojjo Anmäl

    Hej!
    Jag har sedan jag var cirka 5 år gammal varit min mammas skötare, kurator/psykolog, helt enkelt varit min mammas ”mamma”. Hon har sjukdomen schizofreni och har länge använt sin sjukdom som ett sätt att ständigt älta, tycka synd om sig själv, utnyttja andra och inte ta ansvar för sig själv och sitt liv. Hon har levt genom (mig), sina barn och har i princip inget socialt liv, inga vänner. Hon ringer mig varje dag och jag känner enorm skuld, att det är mitt ansvar att ta hand om henne, sysselsätta henne. Hon skrattar bort alla former av konfrontationer och förnekar att hon påverkar och har påverkat oss barn på ett dåligt sätt, hon visar alltså ingen som helst förståelse för hur vi barn har mått under uppväxten. Hon kan inte stå upp för någonting.. Hon är otroligt oansvarig och manipulativ.

    Saken är den att jag nu, äntligen, som nybliven vuxen, har tagit avstånd från henne och spärrat hennes nummer så att hon inte kan ringa mig 3 gånger om dagen och ge mig skuldkänslor för att jag inte ”tar hand om henne”, är hennes kurator, hennes sociala liv. Har du/ni några råd, tankar att ge mig, är det rätt att ta avstånd från någon man mår dåligt av, även om det är ens egen mamma? Är jag egoistisk/elak om jag tar avstånd?

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?