Jag hatar min far

Tad Hopp 6 februari, 2017 kl 12:48
507 visningar / 0 svar / anmäl

Jag är en kille på 19 år och bor med min syster och mor. Mina föräldrar separerade för några år sedan. Mina föräldrar hade från början ett förslag att jag och min syster skulle bo hos mamma på veckodagarna och hos pappa under helgerna. Första helgen vi skulle testa detta mådde både jag och min syster fruktansvärt dåligt. Vi har aldrig haft en bra relation till vår pappa. Om jag ska förstå vad de flesta har för relation med sin far måste jag anta att det är samma som jag har till mamma. Hursomhelst såg mamma hur dåligt vi mådde och sa till pappa att detta inte fungerar just nu. Jag och min syster sa att vi inte ville vara hos honom just nu och det har slutat med att vi inte träffat honom på snart 2 år. Ingen av oss har under denna tid saknat honom. Vi har helt enkelt inte något behov av att träffa honom. Han kan dock inte ta detta och skyller alltid på att det är mamma som förstört vår relation, trots att vi aldrig haft någon. Han har aldrig i hela mitt liv sagt att någonting överhuvudtaget är hans fel. Under de här 2 åren har han kommit med mycket elaka påståenden om mamma och har sagt till mig och min syster att han ”är mycket besviken på oss”. Varje gång vi pratar med honom undrar han varför vi inte kan förstå hur han mår över att inte träffa oss. Jag kan säga att jag förstår om han mår dåligt men han respekterar ju inte att vi mår lika dåligt av att träffa honom. Varför ska vi bara agera utefter hur han mår och inte tvärt om? Jag tycker att han är en mycket dålig förälder och just nu vill jag bara bli av med honom.
Efter dessa 2 år av skit beslöt sig mamma att det gått för långt och stämde honom på vårdnaden. De var på möte med tingsrätten för ca 3 veckor sedan och de beslutade att pappa skulle få vårdnaden om min syster! Jag är myndig och får välja att bo med mamma men min syster har inte lika tur. Hon MÅSTE nu bo hos honom. Vi skulle egentligen ha lämnat henne igår men hon grät som aldrig förr och vägrade gå ut till bilen. Vi har försökt få en lösning med pappa, exempelvis att hon ska bo här men träffa honom varje helg. Det finns två problem med detta, det första är att syrran, såklart, inte ens vill träffa honom. Det andra problemet är att pappa vägrar detta. Hon SKA hem till honom och bo där. Sedan ska vi skicka ett förslag på hur vi ska träffa henne och så får han SE om han kan godkänna det. Han är en riktigt sjuk människa som inte vill oss något gott alls. Han ska ta min syster från mig och min mor och den miljö hon är van vid. Det verkar inte finnas någon som kan hjälpa oss och vi har inga rättigheter eftersom han har ensam vårdnad. Tingsrätten har förstört våra liv. Jag har aldrig mått så här dåligt, och detta har jag känt i 3 veckor sträck nu. Hur dåligt mår då inte min syster? Det finns ingen jag hatar mer än min far. Hur kan detta hända och vad ska man göra?

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Tad Hopp Anmäl

    Jag är en kille på 19 år och bor med min syster och mor. Mina föräldrar separerade för några år sedan. Mina föräldrar hade från början ett förslag att jag och min syster skulle bo hos mamma på veckodagarna och hos pappa under helgerna. Första helgen vi skulle testa detta mådde både jag och min syster fruktansvärt dåligt. Vi har aldrig haft en bra relation till vår pappa. Om jag ska förstå vad de flesta har för relation med sin far måste jag anta att det är samma som jag har till mamma. Hursomhelst såg mamma hur dåligt vi mådde och sa till pappa att detta inte fungerar just nu. Jag och min syster sa att vi inte ville vara hos honom just nu och det har slutat med att vi inte träffat honom på snart 2 år. Ingen av oss har under denna tid saknat honom. Vi har helt enkelt inte något behov av att träffa honom. Han kan dock inte ta detta och skyller alltid på att det är mamma som förstört vår relation, trots att vi aldrig haft någon. Han har aldrig i hela mitt liv sagt att någonting överhuvudtaget är hans fel. Under de här 2 åren har han kommit med mycket elaka påståenden om mamma och har sagt till mig och min syster att han ”är mycket besviken på oss”. Varje gång vi pratar med honom undrar han varför vi inte kan förstå hur han mår över att inte träffa oss. Jag kan säga att jag förstår om han mår dåligt men han respekterar ju inte att vi mår lika dåligt av att träffa honom. Varför ska vi bara agera utefter hur han mår och inte tvärt om? Jag tycker att han är en mycket dålig förälder och just nu vill jag bara bli av med honom.
    Efter dessa 2 år av skit beslöt sig mamma att det gått för långt och stämde honom på vårdnaden. De var på möte med tingsrätten för ca 3 veckor sedan och de beslutade att pappa skulle få vårdnaden om min syster! Jag är myndig och får välja att bo med mamma men min syster har inte lika tur. Hon MÅSTE nu bo hos honom. Vi skulle egentligen ha lämnat henne igår men hon grät som aldrig förr och vägrade gå ut till bilen. Vi har försökt få en lösning med pappa, exempelvis att hon ska bo här men träffa honom varje helg. Det finns två problem med detta, det första är att syrran, såklart, inte ens vill träffa honom. Det andra problemet är att pappa vägrar detta. Hon SKA hem till honom och bo där. Sedan ska vi skicka ett förslag på hur vi ska träffa henne och så får han SE om han kan godkänna det. Han är en riktigt sjuk människa som inte vill oss något gott alls. Han ska ta min syster från mig och min mor och den miljö hon är van vid. Det verkar inte finnas någon som kan hjälpa oss och vi har inga rättigheter eftersom han har ensam vårdnad. Tingsrätten har förstört våra liv. Jag har aldrig mått så här dåligt, och detta har jag känt i 3 veckor sträck nu. Hur dåligt mår då inte min syster? Det finns ingen jag hatar mer än min far. Hur kan detta hända och vad ska man göra?

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?