Den allra sista gången

Dotter 14 januari, 2013 kl 07:58
3082 visningar / 0 svar / anmäl

Så kom den dagen. Så oväntat, så snabbt och så plötsligt. Dagen som inte gått att föreställa sig, dagen det inte går att förbereda sig på, dagen man aldrig kan träna på.
Ingen hade sagt att det var så svårt att mista en förälder, eller var det så att jag bara inte hade förstått…
Nu vet jag, nu förstår jag. Nu förstår jag vilka starka band det är mellan föräldrar och barn.
När jag var liten reste min Pappa mycket i jobbet, han var ofta borta men han kom alltid hem. När jag saknade honom som mest brukade jag gå in i hans garderob och sno in mig i hans kläder och känna lukten av honom. Det kändes så tryggt.
Pappa har alltid funnits där, aldrig påträngande eller krävande, men varit där när jag behövt. Kommit med goda råd, praktiska tips och gett av sin klokskap. Alltid generös och intresserad. Glad och vänlig mot sina medmänniskor. Han har genom sitt sätt att vara lärt mig hederlighet och ärlighet.
Jag är så stolt över att han är min Pappa. Stolt att vara hans dotter. I vuxen ålder svetsades vi allt närmare varandra jag tyckte om hans sällskap och njöt av att sitta och äta lunch med honom eller bara lyssna på allt han ville berätta.
Och nu är du borta, Pappa, och den här gången kommer du inte hem.
Många, många år senare ska jag nu gå i in i din garderob för sista gången, vika ihop dina kläder och jag ska känna lukten av dig, och jag ska gömma den djupt i min saknad.

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Dotter Anmäl

    Så kom den dagen. Så oväntat, så snabbt och så plötsligt. Dagen som inte gått att föreställa sig, dagen det inte går att förbereda sig på, dagen man aldrig kan träna på.
    Ingen hade sagt att det var så svårt att mista en förälder, eller var det så att jag bara inte hade förstått…
    Nu vet jag, nu förstår jag. Nu förstår jag vilka starka band det är mellan föräldrar och barn.
    När jag var liten reste min Pappa mycket i jobbet, han var ofta borta men han kom alltid hem. När jag saknade honom som mest brukade jag gå in i hans garderob och sno in mig i hans kläder och känna lukten av honom. Det kändes så tryggt.
    Pappa har alltid funnits där, aldrig påträngande eller krävande, men varit där när jag behövt. Kommit med goda råd, praktiska tips och gett av sin klokskap. Alltid generös och intresserad. Glad och vänlig mot sina medmänniskor. Han har genom sitt sätt att vara lärt mig hederlighet och ärlighet.
    Jag är så stolt över att han är min Pappa. Stolt att vara hans dotter. I vuxen ålder svetsades vi allt närmare varandra jag tyckte om hans sällskap och njöt av att sitta och äta lunch med honom eller bara lyssna på allt han ville berätta.
    Och nu är du borta, Pappa, och den här gången kommer du inte hem.
    Många, många år senare ska jag nu gå i in i din garderob för sista gången, vika ihop dina kläder och jag ska känna lukten av dig, och jag ska gömma den djupt i min saknad.

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?