Kvinna 39, Man 30=Barn?

Magda 4 februari, 2013 kl 11:20
4453 visningar / 1 svar / anmäl

Jag har precis fyllt 39 år och min partner är 30.

Han är inte redo för barn och vill vänta, jag är mer än redo och har ingen tid alls att vänta.

Vi har levt tillsammans i fem år och tyvärr haft det ganska tufft. Jag har varit sjuk i ca 3 år och har precis börjat tillfriskna. Hans pappa gick bort för två år sen och ja, det har minsann varit tuffa tider för oss båda.

Alla dessa påfrestningar har såklart skadat vår relation och tilliten till varandra och vår framtid.

Han anser att man skaffar inte barn i en orolig relation, vi behöver bli trygga med varann och kunna lita på att jag faktiskt är frisk.
Han vill inte stå där ensam sen om jag skulle bli sjuk igen.

Jag förstår verkligen honom och känner likadant. Jag vill också att vår relation ska vara grundad och trygg, men känner sån sjuk stress inför det faktum att jag faktiskt är 39.
Har ju dessutom varit sjuk länge och vet inte ens om det är möjligt för mig att bli gravid. Hittills har det inte skett trots att vi aldrig skyddat oss.

Jag vill gå vidare och undersöka chanserna, men han vill inte.

I två år har vi haft den här diskussionen, barn eller inte barn. Idag står jag i ett vägskäl. Ska jag välja att kasta mig ut och se vad livet erbjuder eller ska jag stanna och invänta honom?

Jag älskar honom och han skulle bli en fantastisk pappa. Jag respekterar honom och vill att han ska få ut det mesta och det bästa av livet.
Men, jag vill gärna uppleva en graviditet och skapa familj. Han förstår det och vid något tillfälle har han sagt ”att det är synd om mig som sitter i den situationen som jag gör…”

Det känns som om jag sitter i en rävsax.
Någon annan som varit med om samma sak?
Vad gör jag i en situation som den här?

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Magda Anmäl

    Jag har precis fyllt 39 år och min partner är 30.

    Han är inte redo för barn och vill vänta, jag är mer än redo och har ingen tid alls att vänta.

    Vi har levt tillsammans i fem år och tyvärr haft det ganska tufft. Jag har varit sjuk i ca 3 år och har precis börjat tillfriskna. Hans pappa gick bort för två år sen och ja, det har minsann varit tuffa tider för oss båda.

    Alla dessa påfrestningar har såklart skadat vår relation och tilliten till varandra och vår framtid.

    Han anser att man skaffar inte barn i en orolig relation, vi behöver bli trygga med varann och kunna lita på att jag faktiskt är frisk.
    Han vill inte stå där ensam sen om jag skulle bli sjuk igen.

    Jag förstår verkligen honom och känner likadant. Jag vill också att vår relation ska vara grundad och trygg, men känner sån sjuk stress inför det faktum att jag faktiskt är 39.
    Har ju dessutom varit sjuk länge och vet inte ens om det är möjligt för mig att bli gravid. Hittills har det inte skett trots att vi aldrig skyddat oss.

    Jag vill gå vidare och undersöka chanserna, men han vill inte.

    I två år har vi haft den här diskussionen, barn eller inte barn. Idag står jag i ett vägskäl. Ska jag välja att kasta mig ut och se vad livet erbjuder eller ska jag stanna och invänta honom?

    Jag älskar honom och han skulle bli en fantastisk pappa. Jag respekterar honom och vill att han ska få ut det mesta och det bästa av livet.
    Men, jag vill gärna uppleva en graviditet och skapa familj. Han förstår det och vid något tillfälle har han sagt ”att det är synd om mig som sitter i den situationen som jag gör…”

    Det känns som om jag sitter i en rävsax.
    Någon annan som varit med om samma sak?
    Vad gör jag i en situation som den här?

  • SvartAfrikan Anmäl

    Hejsan Magda,

    Genom att läsa upp ditt inlägg har jag inbillat mig hur svårt och tråkigt det kan vara, att leva med någon utan framgångsrika mål på grund av ni blockerats av missförstående eller bara otur. Jag är en ny börjare och har nygligen läst upp din text som kan vara allas fall. Att skaffa barn är jätteviktigt i livet, särskilt om man är livsgirig på denna grej. I alla fall har jag samma åsikt med dig, att kunna skaffa barn innan det blir försent. Faktumet att man har inombords känsklor och att man verkligen vill förverkliga de inomborda känslorna inte är slump. Jag har faktiskt samma önskemål som dig, men har tyvärr inte än hittat min dröm tjej, eller kvinna om jag får säga så. Jag är tacksam om du kunde berätta för mig hur det har gått till hitills med din sambo, och om du kanske vill skaffa en ny annan relation med en man på samma åsikter som du har, att kunna skaffa barn och leva på sammanhänggande sätt…

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?