ADHD

Rådlös! 11 december, 2006 kl 17:10
3166 visningar / 11 svar / anmäl

Någon som har någon erfarenhet av barn/tonåringar med ADHD? Min systerdotter har just fått sin diagnos, hur ska jag behandla henne? Hon har stora sociala svårigheter som gör saken betydligt värre för både henne och hennes omgivning. Min syster och jag står varandra väldigt nära men jag har jätte svårt att hantera min systerdotter då jag tycker att hon är både dum och otrevlig, och är väldigt duktig på att manipulera min syster! Snälla hjälp!

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Rådlös! Anmäl

    Någon som har någon erfarenhet av barn/tonåringar med ADHD? Min systerdotter har just fått sin diagnos, hur ska jag behandla henne? Hon har stora sociala svårigheter som gör saken betydligt värre för både henne och hennes omgivning. Min syster och jag står varandra väldigt nära men jag har jätte svårt att hantera min systerdotter då jag tycker att hon är både dum och otrevlig, och är väldigt duktig på att manipulera min syster! Snälla hjälp!

  • anneli Anmäl

    Hej Rådlös!!
    jag har en son som fått diagnos Asperger som ligger inom autism spektrat. Han har även andra dignoser vilket inte gör det lättare.
    Det jag kan se på min omgivning är att det är svårt att förstå att min son har de svårigheter som han har. Det syns ju inte på honom. I bland skulle jag vilja sätta på honom ett bandage el dyl.. oftast så uppträder han illa hemma, inom hemmets väggar, vilket är både bra och dåligt. I bland önskar man att världen fick se kanske man fick mer hjälp och förståelse. För vartän man vänder sig ( myndigheter ) så är det inte kul, intyg och möten så det står upp ihalsen.
    Många uppfattar dessa barn som ouppfostrade vilket de inte är, de vet bara inte hur de ska sortera allt. Ett av de stora problem de har är just förståelse för andra, de har inte tid att vänta, stå i kö är inte kul mm mm, många saker får man undvika med dessa barn, så jag kan förstå att du upplever det som att din systerdotter manipulerar din syster men en sak som jag fått lära mig på alla de möten jag varit på är ” välj dina krig ”.
    Man kan inte bråka om allt för det orkar varken barnen eller den vuxne. Det jag kan råda dig till är tålamod, tålamod. Det kommer att vara många turer, upp och ned. Och det kommer att vara jobbigt många dagar, ibland vill jag som mamma bara krypa ner under täcket och gömma mig. Det jag kan tänka mig är att din syster behöver stöd och kanske även avlastning för dessa barn frestar på… Även systerdottern behöver mkt omvård och kärlek ,fast det är jobbigt, jag vet ! Försök hitta ngn aktivitet där barnet inte kan förlora, ngt som inte är alltför tankekrävande, eller kanske barnet ifråga behöver utmaning ?? Jag har själv beställt några böcker som är skrivna av barn med dessa svårigheter som själva är i tonåren för att kunna skapa mig en uppfattning ( kan det vara ngt, låna på ngt bibliotek ) för min son kan själv inte förklara hur han tänker och vad som händer utan han är lite som mr Jekyll och mr Hyde. Men Markus lär mig otroligt mkt varje dag och fastän det är oerhört jobbigt är jag glad att han är ”min”. Önskar er lycka till !!

  • Kompis Anmäl

    Hej kära Rådlös!
    Visst finns det hopp! Min bästa väninna har en tonårig son som också har diagnosen ADHD, han får medicinsk behandling för detta och vilken förändring!! Killen är mycket mer harmonisk idag och har tack vare medicineringen mycket lättare för att koncentrera sig och på så sätt klara av skolan.
    Så ge inte upp, ingenting är omöjligt, man är bara steget före lösningen!!
    Många Julkramar

  • Mamman Anmäl

    Min 13 åriga dotter medicinerar med Concerta sedan 4 år tillbaka. Vilken förändring! Skolinsatserna har förändrats massor till det bättre, betygen höjts, lugnare på lektionerna, funkar bättre med kompisarna. På helger och lov- ingen medicinering, då går det bra ändå. Lite hoppsig och går på övervarv, men det gör inget. Men framförallt, tack vare medicineringen har självförtroendet ökat massor!

  • Mamman igen Anmäl

    Vill ändå tillägga till dig ”Rådlös”, att ADHD barn/tonnisar behöver mycket tydliga gränser och rutiner!! Visa tydligt regler för hur man beter sig, hur man säger, och därimellan tyck väldigt mycket om dem, och ställ upp när det behövs. Det krävs mycket av den som uppfostrar!

  • hexan5@hotmail.com Anmäl

    skulle så gärna vilja ha kontakt med andra föräldrar i samma situation.hör gärna av er

  • Jeanette Anmäl

    Har en son på 6 1/2 år och en bonus son på 13år som båda utreds för ADHD.
    Det är mycket påfrestande och tar mycket kraft och ork från både familj och andra runt omkring.Det känns ofta som man jobbar i motvind. Har dessutom två andra barn på 4 och 5år.
    Det man kan säga är att ha tydliga gränser och rutiner.Mycket handlar om rutiner, en strukturerad vardag är ett måste för att det inte ska bli mer kaotiskt.
    Det krävs mycket tålamod och ork för att få vardagen att gå ihop, men om man visar vad man vill och inte ”velar” ju lättare blir det så småningom.
    Ett litet tips också kan vara att prova med omega3 kapslar, det blir en otrolig förändring!!

  • johanna Anmäl

    Hej,

    Har själv ett barn, en pojke som fick diagnosen ADHD vid en tidig ålder. Han hadde tydliga tecken men förstås en omgivning som absolut inte fattade någonting alls.

    Efter många år av instanser, funderingar och kaotiska dagar föll så allt på plats. Mitt lilla vidunder..den absolut sötaste pojken i världen… hadde alltså stor grad av ADHD. Så vi läste på…massa…och med kunskap kom så förståelsen… Det är ju inte barnets fel. Och absolut inte föräldrarnas… Som det kanske känns som…då irriterade blickar och konstanta kommentarer blev en del av vardagen.

    I dag har min son haft medicinering i 3 år och nått en ålder av 10 år. Vardagen har nu ändrats succesivt från enbart krishantering till att fungera fint. Med förståelse, kunskap och massa tålamod inom såväl skola, vänner som hem existerar vi och mår bra i dag så ge inte upp hoppet om detta barn. Det behöver allt stöd och förståelse det kan få. Ni är de enda som kan hälpa denna lilla själen att finna ro..De lever i ett ständigt kaos…och vem skulle inte bli frusterad av detta 😉

    Lycka till!!

  • snart vuxen :D Anmäl

    Hej!

    Jag har AD/HD med inslag av autism, jag fyller snart 30, mitt liv har varit som ett stormigt hav, där jag sökt bekräftelser överallt, jag har varit drogfri i 1 ½ år nu, som tur är blir det lugnare med åren, men det jag ville berätta som är min egen erfarenhet är att: Det du säger ska vara ärligt, du ska hålla tider, plötsliga förändringar är näst intill olidligt för någon med AD/HD, man får liksom planera om allt i sitt huvud, det är inte lätt ska jag säga! Det ska vara ordning och reda, ett tips jag har som fungerat jätte bra är dags-schema, det behöver inte vara avancerat, bara vad som ska göras dag för dag och att hon ska skriva dagbok. Jag förstår att du tycker att det är jobbigt, jag känner mig själv fortfarande barnslig, dryg och krävande, men jag har ett liv som fungerar perfekt, jag bor ensam med eget kontrakt, pojkvän och hund, så det kan fungera bra också!

    Jag tycker att det är bra att din syster har en sån syster som dig som vill ställa upp för henne!

    Lycka till!

    Kram!

  • LHH Anmäl

    Det finns något som heter Läshoppet och finns i Mjölby. Bor din systerson i närheten av Strömstad (landstinget) så tar även de emot barn med den diagnosen. De kan nog ge både dig och din syster goda råd.

  • carin Anmäl

    Hej,
    Jag är mamma till en son med aspergers och har ofta saknat att någon tänkte på mig inte bara min son. Fråga hur din syster mår, försök träffa henne utan att dottern är med och räkna med henne. Det är lätt att bli utanför socialt om man har barn med funktionshinder. Dottern har sina problem och agerar efter detta och menar inte att vara elak eller manipulerar för att ”jäklas”.
    Men glöm inte att din syster är mer än mamma.

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?