Vägen till nykterhet

På god väg? 4 juli, 2007 kl 14:50
7670 visningar / 9 svar / anmäl

Min sambo är nykter alkoholist. Han var periodare, han söp och var borta i en, två, tre dagar. Han söp pga ångest och sen va han däckad i två dagar pga ångesten av att ha supit.
Han försvinner inte längre. De senaste två återfallen har han kommit hem mitt i natten, full och ångestfylld. dels för att han har krökat, dels för att ”orsaken” till krökandet.
Nu har det gått tre månader sen sista återfallet.
Jag är nästan alltid orolig för att han ska ”försvinna”, även om oron minskar för varje nykter dag.
Men jag vågar fortfarande inte göra något på egen hand en kväll eftersom det oftast är då han tar återfalll.

Återfallen skylls allt som oftast på mig. Jag har sagt ditten eller datten.

jag formar mitt liv efter honom. jag vet att det inte är bra, men jag vet inte… jag älskar honom.

Problemet just nu är att bygga upp tilliten igen.
han går hos en psykolog och mår mycket bättre.
Men jag har inte sökt hjälp, vilket gör att min utveckling står still.

hur börjar jag lita på honom igen?
det är ju egentligen inte mitt jobb, utan hans. det är han som ska bevisa att jag kan lita på honom.
Jag vill att vi går i parterapi, men det finns ingen missbruksvård som erbjuder det.
Är inte det jättekonstigt?
Om vi ska få parterapi måste vi bekosta det själva = miljoner.

Behöver inte den tillnyktrande och den anhörige gemensam hjälp?

När jag skiver ser jag hur medberoende jag är, men fram till för ett år sen trodde jag att det var normalt att sitta och vänta och lyssna efter taxibilar på nätterna. efter min förra sambo lärde jag mig att höra skillnaden på en taxi och en vanlig bil ute på gatan… Hur sjukt är inte det?
Så jag har kommit en bit i alla fall. jag vet att jag är medberoende och jag kan se symptomen,men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det….

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • På god väg? Anmäl

    Min sambo är nykter alkoholist. Han var periodare, han söp och var borta i en, två, tre dagar. Han söp pga ångest och sen va han däckad i två dagar pga ångesten av att ha supit.
    Han försvinner inte längre. De senaste två återfallen har han kommit hem mitt i natten, full och ångestfylld. dels för att han har krökat, dels för att ”orsaken” till krökandet.
    Nu har det gått tre månader sen sista återfallet.
    Jag är nästan alltid orolig för att han ska ”försvinna”, även om oron minskar för varje nykter dag.
    Men jag vågar fortfarande inte göra något på egen hand en kväll eftersom det oftast är då han tar återfalll.

    Återfallen skylls allt som oftast på mig. Jag har sagt ditten eller datten.

    jag formar mitt liv efter honom. jag vet att det inte är bra, men jag vet inte… jag älskar honom.

    Problemet just nu är att bygga upp tilliten igen.
    han går hos en psykolog och mår mycket bättre.
    Men jag har inte sökt hjälp, vilket gör att min utveckling står still.

    hur börjar jag lita på honom igen?
    det är ju egentligen inte mitt jobb, utan hans. det är han som ska bevisa att jag kan lita på honom.
    Jag vill att vi går i parterapi, men det finns ingen missbruksvård som erbjuder det.
    Är inte det jättekonstigt?
    Om vi ska få parterapi måste vi bekosta det själva = miljoner.

    Behöver inte den tillnyktrande och den anhörige gemensam hjälp?

    När jag skiver ser jag hur medberoende jag är, men fram till för ett år sen trodde jag att det var normalt att sitta och vänta och lyssna efter taxibilar på nätterna. efter min förra sambo lärde jag mig att höra skillnaden på en taxi och en vanlig bil ute på gatan… Hur sjukt är inte det?
    Så jag har kommit en bit i alla fall. jag vet att jag är medberoende och jag kan se symptomen,men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det….

  • CILLA ROSENHOLTZ-Amelias Övervinnarkvinna 2006 Anmäl

    För dig själv. Din man på sitt håll. Sen kan ni kanske söka gemensam hjälp. Att må bättre kan ta olika lång tid och man kan vara i olika fas. Han har ett beroende,du ett medberoende. Det är också två olika saker. Om du ringer Eleonoragruppen på 013-129930 kan de hjälpa dig vidare där du bor. En alkoholterapeut är det du behöver. Du har också http://www.aa.se Din mans drickande är ALDRIG ditt fel. Din självkänsla blir dock mindre varje gång du blir anklagad för det. Och med den minskade självkänslan kommer en känsla av mer beroende av mannen och också en större tro att man älskar ÄNNU mer… Med lite distans och ett tillfrisknande kanske man ändå kommer fram till att kärleken sakta tog slut i takt med att alkoholen tog över. I mitt fall var det så, när jag levde med en kontrollerande och nedlåtande man som blev aggressiv när han drack. När jag lyckades lämna honom var kärleken för länge sedan borta,fast jag hela tiden trott att han var kärleken i mitt liv och att jag inte kunde leva utan honom. Jag blev äntligen fri att leva. Lycka till och sök hjälp nu! Det är ditt liv som går…

  • Norma Anmäl

    Känner igen mig i det du skriver. Nu har jag precis gjort slut, idag med min sambo som jag älskar väldigt mycket och som älskar mig lika mycket. Han förnekar att han är alkoholist. Han är en periodare eller var förut, vet ej vad det kallas det han håller på med nu. Han har en väldigt uppsliten skilsmässa bakom sig då exfrun förbjuder honom att träffa barnen och har anmält honom för diverse (icke)sanna företeelser vilka har lett till att han har blivit förflyttad från sin tjänst och har nu varit sjukskriven i snart ett år. Iaf, under de här två åren som vi har varit ihop så har han ”försvunnit” i några dagar precis som din man, ca 10 ggr. Vid de tillfällen gjorde han sig onåbar. Jag kan inte beskriva den oro jag kände. Men du vet säkert hur det känns själv. Det värsta var när han gjorde bort sig inför mina föräldrar. Då krävde min mamma att jag skulle göra slut men det kunde jag inte förmå mig att göra det. Jag har tvingats till abort bl.a. pga hans osäkra situation. Nu till saken.
    Förra helgen sa han att han skulle på match med sin polare och så skulle han dricka lite. Jag ville inte men han ville kolla själv om han kunde dricka ”normalt”. (Jag ville ju inte beröva honom möjligheten att ha kul för annars är jag taskig i hans ögon.)Visst, det kunde han- han kom hem kl 11 på nästföljande eftermiddag efter att ha tillbringat natten hos sin mamma för det var närmare från stan. Inga problem.
    Men igår så började han ”festa” som han kallar det. Och det spårade ur. Så jag tog mitt pick och pack och åkte hem (det var på Åland vi var). Innan dess sa jag till honom att det är slut pga att jag inte vill leva mitt liv med en alkoholist. Jag tror inte ens längre att antabus skulle hjälpa då han själv inte anser att han behöver det och jag orkar inte tjata.
    Just nu mår jag bra men jag lär nog må sämre när jag inser vad som hänt. Han ska komma hit och hämta sina saker. Får se vad som händer. Jag har nu verkligen fått nog.
    Gud hjälpe mig att vara stark säger jag bara.

  • CILLA ROSENHOLTZ-Amelias Övervinnarkvinna 2006 Anmäl

    Om han ska hämta sina saker är väl frågan om han gråter och ber om förlåtelse som alkoholister brukar. Faller du då till föga? Alkoholistens grepp om den medberoende är starkare än starkt. Håll ut,stå ut och våga lämna honom! Du förtjänar bättre! Inga tårar i världen kan ändra hur han faktiskt lever sitt liv och förstör ditt. Skriv gärna om hur det går! Kram o lycka till!

  • Norma Anmäl

    Hej!
    Tack för en snabb kommentar.

    Jo, han kom hem igår och sa att han inte ville förlora mig, att hans mamma tyckte att han borde kämpa för mig. Han sa att han var beredd att lägga av nu och var glad att jag ställt ett ultimatum. Han säger att han ska börja med antabus och ska ta det regelbundet. Han har inte kemiskt beroende utan är en periodare. Ska jag tro på honom? Jag har ingen erfarenhet alls av alkoholmissbrukare och vet inte vad som häller osv.

    Jag vill ge honom en chans till samtidigt som jag är osäker på om det kommer att gå. Jo, de första tre månaderna säkert men sen? Han säger att han behöver min hjälp. Till saken hör att han aldrig dricker hemma i Stockholm utan bara på Åland.

    Ja, jag vet inte…

  • Medsyster Anmäl

    Hej ”På god väg?”!

    Det är tufft att vara medberoende. Jag läste en bra bok som gav mig många bra och svåra aha-upplevelser om min ”sjukdom” dvs medberoendet. Boken heter ”Bli fri från ditt medberoende” av Melody Beattie, Norstedts Akademiska Förlag.
    För mig blev den en avgörande insikt vad jag vill med mitt liv. Lycka till!!

  • På god väg? Anmäl

    Tack för tipset..
    Ska kolla upp den.
    Böcker som väcker är bra.
    Det var först när jag läste Anhörig av Katerina Januch som jag förstod att det inte var normalt att vänta hela nätterna.
    Då förstod jag att jag var medberoende…
    Å då hade jag redan gått i terapi i ett år…. utan att komma fram till samma slutsats, men om man inte vet vad man ska prata om så….

    I helgen har han varit nykter i ett år (med två återfall). 6 månade med antabus och ett år med revia. Nu har han varit utan mediciner i ett halvår och det var fyra månader sen senaste återfallet.
    Så länge har han inte klarat det under våra år tillsammans…
    Men jag är fortfarande nervös hela tiden…

  • Medsyster Anmäl

    Hej!

    Det låter ju bra, jag hoppas verkligen att han kämpar vidare!! Jag undrar om du/ni har några synpunkter/erfarenheter av hur revia fungerar jämfört med antabus?
    Tacksam för svar!

  • fd flaskletare :) Anmäl

    hej, vill bara säga att en nykter alkoholist som tar återfall är ingen nykter alkoholist. Din sambo behöver hjälp ich du med. Det spelar ingen roll om han är nykter tre månader eller tre år, går han inte till botten med problemet så är han snart där igen. Tror kanske att psykolog kan hjälpa honom, men en behandling måste nog till för att han ska tillfriskna. Även du behöver hjälp, kanske det finns nån al-anongrupp på din ort? Gå dit, jag lovar den värme och gemenskap du kommer finna där i sällskap med likasinnade kommer att stärka dig enormt. Min käre make har nu vart nykter i 5 år och 4 månader. Man kan aldrig vara säker på nånting, men han mår bra i sitt nyktra liv och jag och våra barn likaså. Att leva med en alkoholist är ibland som att ha en tickande bomb i sitt hem. Alkoholism är en dödlig sjukdom men den är dock behandlingsbar. Men tveka inte på att ställa ultimatum: sök hjälp eller stick!! jag lovar er, ni har inget att förlora, bara ett underbart liv att vinna. Ingen är obotlig, bara viljan finns. Ultimatum lova!!! kram från en medsyster

  • På god väg? Anmäl

    Hej Medsyster

    Nu beskriver jag mina erfarenheter, jag är inte kunnig inom läkemedel så jag kan ha fel rent medicinskt. Googla gärna på FASS och läs mer om dessa medel.
    Effekten kan jag berätta om, men det är effekten på min sambo som är periodare.

    Revia och Antabus går inte riktigt att jämföra. Det fungerar i olika faser eller tillsammans.
    Antabus är ju mer ett ”akutmedel” (tycker jag).
    Det gör ju så att man inte kan dricka.
    Som medberoende är det kanon – för då har man kontrollen (om man som min kille tog det hemma med mig alltså). Men det blir också en falsk säkerhet för man förlitar sig på medicinen. Tar någon antabus på en öppen mottagning kan man ju aldrig riktigt veta att dom verkligen går dit och tar tabletten (talar av egen erfarenhet).
    Men med antabus kan dom inte dricka vilket ger den medberoende en trygghet och missbrukaren kan känna sig mer avslappnad. Typ ”ingen ide att tänka på sprit, jag kan ju ändå inte”. vilket även det kan va lite lurigt eftersom man förlitar sig på läkemedlet som stopp. Ungefär som ”Stopp och väx” för dem som biter på naglarna. Det tar inte bort beroendet det bara hindrar beteendet.
    Men jag tror att det är bra för alkoholister som dricker vajre dag och måste avgiftas.

    Revia och Campral är läkemedel som stoppar suget och som tar bort kicken om man väl dricker. De skär av/bedövar beläningscentrat i hjärnan (typ).
    Rökare kan använda liknande läkemedel.
    De fungerar även lite som lyckopiller och den beroende kan dricka men får ingen kick och slutar därför oftast dricka ganska snart. Bra för dem som blir för fulla på alla fester.
    Men dessa ska tas i samband med terapi.

    Jag tror på terapi och revia i kombination med en inkörningsperiod med antabus.
    det är vad som har funkat bäst här.
    Men det tar tid!

    Hoppas detta gav något. =)

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?