Tiden går.

MissC 3 maj, 2017 kl 20:21
458 visningar / 0 svar / anmäl

Dagar blir till veckor,veckor till månader,månader till år,vad ska till innan du vaknar?
Det är nu 2 år och 3 månader sen du fick veta att jag var med barn,men inget nytt under solen här inte.
Kan ju tycka och känna at det vore fint,skönt att den tiden som finns för oss hade fyllts med värme och kärlek. Splittringen,tomhetens gap blir bara större och större,detta kunde ha vart en tid för oss men det går ju inte.
Du intalar dig själv att du fixar saker och ting,att det ska bli en ändring men den kommer inte. Det är en stor sorg för oss alla som älskar och behöver dig,du vill säkert ha oss i ditt liv,men på ditt sätt med ditt missbruk och den kontrollerande mannen där hemma. Ingen av oss kan komma hem till dig pga av situationen och ett försöka att få dig att vakna var att,kan inte vi få komma till dig,så kan inte du komma till oss.
Du bara tog det som jaha så jag är inte välkommen till er!
Så många år som vi missat nu,år av att inte kunna fria dig på din födelsedag hemma hos dig,ingen påskmiddag,inget grillande,ingen morsdag firande,allt har tagits från mig din dotter,vad finns kvar? Ett par sms då och då,saknar dig och älskar dig,vad betyder det? Din handling säger allt annat än det!
Våran kärlek räcker inte till,vi alla önskar dig tillbaka,tyvärr så går tiden och vi med den. En dag så har tystnaden talat,skrikit och och gapat så länge och väl att skulle vi ens ses och pratas vid så skulle det vara ett under om det finns några känslor kvar,främmande och skrämmande.
Skriver rätt mycket och ofta just nu,ett sätt att tömma alla känslor och intryck jag vart med om i så många år. Detta är inget nytt för mig,var i nio års åldern det först började,under åren har vi stöttat,peppat,skrikit,lidit och bett,hoppet försvann totalt när du hamnade på akuten förra året och inte ens kände igen mig,din egna dotter,jag som räddat ditt liv en gång.
Jag räddade dig och ditt liv,du valde mer alkohol och tabletter,säger det mesta.
Är inte ute efter att smutskasta eller svartmåla min mamma,min mamma innan hon vart missbrukare,hjälpte allt och alla,var varm,god,omtänksam och helt underbar som mamma. Min mamma ville koppla av när det var stressigt,ha lite roligt på någon fest då och då,hon tog på sig att hjälpa och rädda,förstå alla andra till priset av sig själv. Men festerna som kom och gick,att kunna koppla av när det kändes stressigt och tungt gjorde att hon efter en tid var fast och ”suget” var ett faktum. Fast jag vet att jag gjort allt som möjligen kan vara möjligt så kommer känslan och tankarna till mig,har jag verkligen gjort mitt allt?
Att förlora någon innan de ens fysiskt har dött måste nog vara bland det värsta man kan uppleva.
Att veta,de lever och hur de lever tar livet av dom!
Att känna den där magkänslan som säger,du vet väl att hon aldrig kommer tillbaka och gör hon det så blir hon aldrig sig själv!
Om ens om och fall att vart av och hon kom tillbaka,om det då skulle vara nyktert och rent,hur skulle vi kunna gå vidare,ta tillbaka det fina som vart,finna ett nytt vi tillsammans?
Jag är ett Maskrosbarn,alkohol och hot om våld är något jag växt upp med.
Det ger mig en styrka,svaghet,rotlöshet,vilja och mål om allt annat än det jag vart med om.
Höjd till skyarna för att falla ner och dö,jagad mitt i natten från det ställe som ska ha gett trygghet,familjen är enligt mig ett ställe där om inget annat ställe i världen,ett ställe där man ska känna sig trygg,älskad och önskad.
Jag är ett Maskrosbarn med vissa perioder av stora öppna sår,hade jag inte gett mig den på att välja annat,så hade jag inte vart här!
Maskrosbarnet

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • MissC Anmäl

    Dagar blir till veckor,veckor till månader,månader till år,vad ska till innan du vaknar?
    Det är nu 2 år och 3 månader sen du fick veta att jag var med barn,men inget nytt under solen här inte.
    Kan ju tycka och känna at det vore fint,skönt att den tiden som finns för oss hade fyllts med värme och kärlek. Splittringen,tomhetens gap blir bara större och större,detta kunde ha vart en tid för oss men det går ju inte.
    Du intalar dig själv att du fixar saker och ting,att det ska bli en ändring men den kommer inte. Det är en stor sorg för oss alla som älskar och behöver dig,du vill säkert ha oss i ditt liv,men på ditt sätt med ditt missbruk och den kontrollerande mannen där hemma. Ingen av oss kan komma hem till dig pga av situationen och ett försöka att få dig att vakna var att,kan inte vi få komma till dig,så kan inte du komma till oss.
    Du bara tog det som jaha så jag är inte välkommen till er!
    Så många år som vi missat nu,år av att inte kunna fria dig på din födelsedag hemma hos dig,ingen påskmiddag,inget grillande,ingen morsdag firande,allt har tagits från mig din dotter,vad finns kvar? Ett par sms då och då,saknar dig och älskar dig,vad betyder det? Din handling säger allt annat än det!
    Våran kärlek räcker inte till,vi alla önskar dig tillbaka,tyvärr så går tiden och vi med den. En dag så har tystnaden talat,skrikit och och gapat så länge och väl att skulle vi ens ses och pratas vid så skulle det vara ett under om det finns några känslor kvar,främmande och skrämmande.
    Skriver rätt mycket och ofta just nu,ett sätt att tömma alla känslor och intryck jag vart med om i så många år. Detta är inget nytt för mig,var i nio års åldern det först började,under åren har vi stöttat,peppat,skrikit,lidit och bett,hoppet försvann totalt när du hamnade på akuten förra året och inte ens kände igen mig,din egna dotter,jag som räddat ditt liv en gång.
    Jag räddade dig och ditt liv,du valde mer alkohol och tabletter,säger det mesta.
    Är inte ute efter att smutskasta eller svartmåla min mamma,min mamma innan hon vart missbrukare,hjälpte allt och alla,var varm,god,omtänksam och helt underbar som mamma. Min mamma ville koppla av när det var stressigt,ha lite roligt på någon fest då och då,hon tog på sig att hjälpa och rädda,förstå alla andra till priset av sig själv. Men festerna som kom och gick,att kunna koppla av när det kändes stressigt och tungt gjorde att hon efter en tid var fast och ”suget” var ett faktum. Fast jag vet att jag gjort allt som möjligen kan vara möjligt så kommer känslan och tankarna till mig,har jag verkligen gjort mitt allt?
    Att förlora någon innan de ens fysiskt har dött måste nog vara bland det värsta man kan uppleva.
    Att veta,de lever och hur de lever tar livet av dom!
    Att känna den där magkänslan som säger,du vet väl att hon aldrig kommer tillbaka och gör hon det så blir hon aldrig sig själv!
    Om ens om och fall att vart av och hon kom tillbaka,om det då skulle vara nyktert och rent,hur skulle vi kunna gå vidare,ta tillbaka det fina som vart,finna ett nytt vi tillsammans?
    Jag är ett Maskrosbarn,alkohol och hot om våld är något jag växt upp med.
    Det ger mig en styrka,svaghet,rotlöshet,vilja och mål om allt annat än det jag vart med om.
    Höjd till skyarna för att falla ner och dö,jagad mitt i natten från det ställe som ska ha gett trygghet,familjen är enligt mig ett ställe där om inget annat ställe i världen,ett ställe där man ska känna sig trygg,älskad och önskad.
    Jag är ett Maskrosbarn med vissa perioder av stora öppna sår,hade jag inte gett mig den på att välja annat,så hade jag inte vart här!
    Maskrosbarnet

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?