Jag dricker för mycket, inte min sambo!!

matilda 23 juni, 2007 kl 21:46
24392 visningar / 69 svar / anmäl

Usch, vad jag skäms. Jag läser om alla kvinnor som lever med män som missbrukar alkohol….och tycker synd om dom. Men jag läser sällan om kvinnor som dricker för mycket.

För mig har vin alltid varit en social grej, till för nått år sen. Kopplade av efter en jobbig dag med lite vin, sen kopplade jag av med vin efter barnen lagt sig, sen en massa alkohol på helgerna..

Jag VET att jag dricker alldeles för mycket, men känner STOR ångest över att sluta helt.

Jag dricker mellan 2-7 flaskor vin i veckan, helt bissart!!

Mån och tis går bra, sen kommer onsdagen, lillördag… och jag kopplar av med en flaska (!!) vin, sen är det ofta krogen på torsdagen och då sveps minst en flaska till. Fre-lör 1-2 flaskor/kväll… HERREGUD, hur kunde jag hamna här??

Förr kunde jag vara nöjd med 2 glas vin… nu dricker jag som en svamp och inser att jag håller på att ta död på min kropp, är bara 35 år, men förgiftar kroppen mer och mer för varje dag….. VAD SKA JAG GÖRA????

Har sånt sug efter alkohol.. o skäms fruktansvärt över min situation…. skulle dö om mina barn kom på mig full…. och undrar ibland vilken barndom jag ger dem… när de ser sin mamma med vin framför TV:n var och varannan kväll 🙁

MEN har jag inget hemma…. då dricker jag inget…. men i går (midsommarafton) hade vi fest och vi drack en massa så jag var lite bakis i morse… o sambon säger att nu tar vi det lugnt ikväll… men kl är bara 19.30 och jag har redan fått i mig 3 glas vin.
Finns det fler ”svampar” som mig här ute??? Hur klarar ni av vardagen?? VAd har ni för planer för att minska på ert drickande?? Tacksam för svar…

//M

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • matilda Anmäl

    Usch, vad jag skäms. Jag läser om alla kvinnor som lever med män som missbrukar alkohol….och tycker synd om dom. Men jag läser sällan om kvinnor som dricker för mycket.

    För mig har vin alltid varit en social grej, till för nått år sen. Kopplade av efter en jobbig dag med lite vin, sen kopplade jag av med vin efter barnen lagt sig, sen en massa alkohol på helgerna..

    Jag VET att jag dricker alldeles för mycket, men känner STOR ångest över att sluta helt.

    Jag dricker mellan 2-7 flaskor vin i veckan, helt bissart!!

    Mån och tis går bra, sen kommer onsdagen, lillördag… och jag kopplar av med en flaska (!!) vin, sen är det ofta krogen på torsdagen och då sveps minst en flaska till. Fre-lör 1-2 flaskor/kväll… HERREGUD, hur kunde jag hamna här??

    Förr kunde jag vara nöjd med 2 glas vin… nu dricker jag som en svamp och inser att jag håller på att ta död på min kropp, är bara 35 år, men förgiftar kroppen mer och mer för varje dag….. VAD SKA JAG GÖRA????

    Har sånt sug efter alkohol.. o skäms fruktansvärt över min situation…. skulle dö om mina barn kom på mig full…. och undrar ibland vilken barndom jag ger dem… när de ser sin mamma med vin framför TV:n var och varannan kväll 🙁

    MEN har jag inget hemma…. då dricker jag inget…. men i går (midsommarafton) hade vi fest och vi drack en massa så jag var lite bakis i morse… o sambon säger att nu tar vi det lugnt ikväll… men kl är bara 19.30 och jag har redan fått i mig 3 glas vin.
    Finns det fler ”svampar” som mig här ute??? Hur klarar ni av vardagen?? VAd har ni för planer för att minska på ert drickande?? Tacksam för svar…

    //M

  • Majken Anmäl

    Hej
    Jag dricker inte så ofta men när jag väl dricker har jag inget stopp.Som jag brukar säga allt eller inget finns inget mellanting.Jo jag kan dela en flaska vin med min pojkvän en fredags kväll,men sen är det bra.Det är 8 månader sen jag var full sist så blev det fest på midsommarafton och då drack jag jätte mycket & mår skit dåligt nu efter.Jag kan må dåligt i flera dagar efter ett sånt ”fylleslag”.Hur hanterar men det då?Jag blir jätte arg & ilsk när jag blir så full.Kan ha ångest länge efteråt.
    Jag förstår att du mår dåligt om du dricker så mycket.Försök att inte köpa hem vin & sprit.Som du säger att då dricker du inte.Har du pratat med någon om det?Jag känner så med att när jag varit så full är det ingen som tycker om mig.Jag har nästan inga vänner kvar.Hoppas det ordnar sig för dig./kram!

  • //J Anmäl

    Det är bra att du kommit underfund med att du dricker för mycket, det är alltid en början att erkänna det för sig själv…

    Som du skriver så är din konsumtion inte normal… Och jag tror du skulle må bra av att få hjälp med ditt alkoholintag innan det blir värre, för sen kanske du inte kommer nöja dig med 2-7 flaskor vin i veckan, utan vill ha mer och starkare saker… Kanske kan du vända dig till din vårdcentral eller liknande…få prata med någon och kanske lägga upp en plan hur du ska gå tillväga, för att kunna minska på det.

    Jag är själv inte i din situation, och vill inte peka finger att du ska göra si eller så. Men jag har en pappa som är alkoholist och vet hur jobbigt det är och kan vara…

    Och du, du behöver inte skämmas…även den bästa av människor har motgångar emellanåt.

    Lycka till, jag ska tänka på dig!

  • matilda Anmäl

    Tack för ditt svar!

    Jag är lite som dig….fast dricker mycket oftare. Men känner igen ”allt eller inget” beteendet + ÅNGESTEN dagen efter!! Man känner sig som världens ensammaste 🙁

    Nu ska jag försöka vara duktig och inte köpa hem vin…. men snart är det semester och då dricker vi vin varje dag. Önskar jag kunde vara som alla andra och ta 1-2 glas vin o sen vara nöjd…. men jag känner mig själv…. svamp-beteendet kommer fram och jag är livrädd för att bli alkoholist!!

    Hoppas du klarar av ditt drickande och att du njuta av det och må bra dagen efter 🙂

    Önskar dig en trevlig sommar!

  • Alkoholistbarnet Anmäl

    Du skriver att du är livrädd för att bli alkoholist, men i mina ögon är du redan det…… Det är inte normalt att dricka upp till 7 flaskor vin under en vecka, så är det bara. Och om du känner ”suget” så har du definitivt fastnat! Men det är bra att du uppmärksammar situationen och förhoppningsvis tar tag i den.

    Jag som själv är barn till en alkoholist vet hur jobbigt det är att vara barn till en. Alkoholisten tror inte att barnen märker något, men tro mig, det gör man!

    Lycka till!!

  • lilli Anmäl

    Känner väldigt väl igen mig. Det här att dricka tills man däckar… Jag dricker aldrig under veckorna, men MINST en kväll varje helg. Och då dricker jag rejält. I princip tills jag slocknar. Min sambo dricker gärna vin men är nöjd med att vi delar en flaska på fredagskvällen. På lördag kan det bli så mycket som en varsin flaska, men se det räcker inte för mig. Nu har det gått så långt att om jag vet att det inte finns ”tillräckligt” med vin hemma så köper jag en egen flaska och smyger med. Alkoholistvarning! Precis som Matilda var jag nöjd med ett par glas vin förut. Nu dricker jag också som en svamp när jag dricker. I höstas var jag på ett föredrag av en hjärnforskare som pratade om diverse missbruk. Han sa att det finns ”brukare” och en brukare har ingen relation till t.ex. alkohol. Han/hon kan både dricka eller låta bli, det är inte viktigt. Nästa steg är missbrukare. En missbrukare dricker för mycket, alkoholen är viktig men han/hon får inte abstinensbesvär av ett uppehåll (det är väl här jag/vi befinner oss?). Lyckas man stanna här och sen backa så kan man fortsätta att dricka alkohol med måtta. Nästa steg så är man beroende. Kommer man hit så har man två val: man måste sluta HELT med alkohol eller supa ihjäl sig. Och dit vill jag verkligen inte komma. Jag vill kunna fortsätta att dricka vin till maten, ta en kall öl i bastun osv. Men då vill det till att jag skärper till mig NU, innan det har gått för långt. För mig gäller det att inte gå på bolaget och köpa hem något. Men det är svårt, jag vill ju så gärna…

  • matilda Anmäl

    Det du skrev om ett föredrag av en hjärnforskare som pratade om diverse missbruk

    brukare – missbrukare – beroende

    Låter som att jag är en missbrukare….. men vill liksom dig kunna dricka med måtta ibland på fest o så…. jag då får man ta sig i kragen NU!!

    HEMSK tanke om man skulle bli beroende!!! 🙁

    Man ska väl inte skylla på nått, men i min släkt så är det en som supit i hjäl sig, en är med i AA, o två går på antabus….. så därför är jag kanske lite nojjig när det gäller mig själv.

    Hör gärna av dig Lilli och skriv hur det går för dig. Vi kanske kan peppa varandra här eller via mejl

    Kram

  • Sumpen Anmäl

    Hej!

    Jag känner igen mig i allt ni skrivit. Jag är en tjej på 33 år och idag kallar jag mig nykter alkoholist.

    Jag var precis som ni en svamp som aldrig kunde hejda mig när jag väl börjat dricka. Aldrig att jag tackade nej till alkohol.

    Jag kunde också för länge sen dela på en flaska vin med min man och det räckte men sakta började jag dricka mer och mer, först bara på helgerna men till sist även på vardagarna. Det spelade ingen roll att jag skulle börja jobba 8 dan efter, dricka skulle jag..

    Ofta önskade jag att jag kunde dricka mer ”normalt” och försökte också emellanåt men det lyckades ju aldrig. Jag var alltid fullast på festerna, gjorde nästan alltid bort mig, ramlade, hånglade med kollegor mm. Hade jävulskt ångest dagen efter och svår att jag aldrig skulle dricka mer.. Men det sprack ju alltid efter några dagar, begäret efter alkohol var starkare och snart var jag där igen..

    Det gick åt en jävla massa pengar till alkoholen.
    Det kändes som jag antingen var bakis eller full aldrig riktigt klar i kroppen.. Mådde dåligt. Åt antidepressiva i flera år och fattade inte att det var en dålig kombination, alkohol och cipramil.

    Nånstans i bakhuvet visste jag att jag hade problem med alkoholen men det var väl inte så farligt? Alla dricker ju eller hur? Tänkte jag.
    önskade att jag kunde sluta, börja må bra. Ångest för att sluta.. Vad ska jag då göra? Hela tillvaron kretsade ju kring alkoholen..Det var ju en social grej ju, sitta på krogen eller hemma hos någon och dricka vin och snacka en massa skit..
    Inte skulle väl jag sluta dricka för vad skulle jag göra annars? Vad trist en tillvaro utan alkohol kändes.. Nej, så farligt var det nog inte, intalade jag mig själv och fortsatte mitt drickande.

    Tills jag en dag insåg att jag faktist har problem med alkoholen och måste få hjälp innan det är försent.

    Jag vet idag att det finns ett liv utan alkohol och det är så mycket bättre!!!

  • lilli Anmäl

    Visst ska vi peppa varandra! Efter midsommarhelgens utsvävnigar har jag bestämt mig för att kommande helg ska vara nykter. Häng på och gör ett försök du också! Vi får försöka ta fasta på att det funkar att vara nykter, när vi inte har något hemma. Så jag ska INTE gå på bolaget till helgen.
    Apropå alkoholiserade släktingar, så kan jag upplysa att min pappa var alkoholist. Inte ”värre” än att han skötte sitt jobb, men tillräckligt för att han skulle dö på grund av alkoholskadat hjärta vid nyss fyllda 62 år. Ett öde jag inte vill gå till mötes, men det har gjort mig observant på mitt eget beteende eftersom jag vet att alkoholism är ärftligt.( Eller rättare sagt risk för missbruk/beroende är ärftligt. Man kan lika gärna bli matmissbrukare, träningsnarkoman osv.)Och jag vet att jag måste bromsa mitt drickande NU.
    Kram

  • matilda Anmäl

    Vad DUKTIG du är som ska vara nykter i helgen!
    Min semester börjar då och vi ska ut ett gäng o dansa på fredagen….. och hur sjutton ska jag klara av att inte dricka när alla andra gör det…. och min kropp skriker efter att få bli lite lullig??

    Och det första provet blir ikväll… då ska jag ut med en vän o ta ett glas vin (ETT?? Haha.. i vanliga fall blir det 5-6 glas o sen brukar jag fortsätta när jag kommer hem med ett godnattglas) Nu har jag bestämt mig för att MAX dricka 3 glas, inte en droppe mer. Jag återkommer i morgon med fakta om kvällen.

    Stackars dig, o din pappa som inte finns mer… pga av alkohol…… vilket öde 🙁

    jag var i alla fall stolt i går…..3 kvällar hemma och inget sug och ingen alkohol hemma.

    Kram

  • CILLA ROSENHOLTZ-Amelias Övervinnarkvinna 2006 Anmäl

    Jag är ett alkoholistbarn! Båda mina föräldrar dricker. Så här tycker jag…Du har så pass mycket insikt att du går in här och skriver om det,vilket är en alldeles utmärkt början, så nu måste du söka hjälp! O jag menar NU! Inte efter semestern eller i höst eller någon annan dag. Så fort du läser detta måste du kontakta någon på AA ( http://www.aa.se )eller ring min alkoholterapeut AnnSofie på Eleonoragruppen i Linköping,013-129930, och fråga vart du kan vända dig där du bor. Du kan hänvisa till mig och vara anonym om du vill! Du har barn att ta ansvar för och du är ung. Dessutom hör jag en liten vilja att bli nykter… Du måste också lägga om livsstil för att lyckas! INGA utekvällar med tjejerna, INTE 1 glas vin, INTE ”max 3″… INGEN alkohol hemma-du klarar inte av att låta bli just nu och en alkoholist har alltid en ursäkt för att ta nästa glas. Du verkar ha en kille som vill ta det lugnt ibland, så han kanske ser problemet men inte vet hur han ska närma sig det/dig!? Be honom hjälpa dig! Köp inte hem alkohol. Be honom att avstå tills du kommit ifrån din nedåtgående spiral! Tala öppet om ditt problem! Sluta skämmas! Vem som helst kan bli beroende av en drog. Alkohol är en drog-inget annat. ”Skrik” ut till alla dina vänner att ”jag har problem med alkoholen och för att jag ska kunna sluta så måste ni hjälpa mig, genom att avstå alkohol i mitt sällskap för en tid” t.ex…Jag lovar att dom kommer att förstå om de är dina riktiga vänner. Annars kommer det gå riktigt illa för dig! Alkoholen sätter sina spår mycket snabbare hos kvinnor!!! I början kan saknaden av utelivet kännas som en abstinens i sig, men tänk så mycket mer du har hemma att kämpa för! Inga vinflaskor i världen är värda att mista sin man och sina barn för! Dina barn bär för alltid med sig minnesbilden av sin fulla mamma också. Glöm inte det. Oavsett om du en dag blir nykter och säger förlåt… För alltid har de detta inpräntat på näthinnan… Det har jag. Hur bra jag än mår idag blir jag aldrig fri från mina minnesbilder… Jag hör en tjej i dig som kanske kan rädda sig själv innan det är för sent! Jag håller tummarna för att du lägger alla ursäkter åt sidan och söker hjälp nu!!! Skriv om hur det går… Här, eller gärna till mig privat på alkoholistbarn@spray.se Jag svarar så ofta jag har tid och ork! (är fibromyalgisjuk) =) Sommarkramar till dig och din familj!

  • matilda Anmäl

    Tack för ditt svar 🙂

    Jag har insett att jag har problem (ibland, när det är stressigt på jobbet eller hemma är det lätt att koppla av med lite vin) MEN tänk så olika vi tänker. Jag var ut igår kväll med en vän och drack 3 glas vin (o jag är stolt att jag kunde sluta där, för en gång skull!!) Vi diskuterade det där med att sippa lite vin då o då, o jag märker både bland vänner o jobbarkompisar att det är jättevanligt att ta 2 glas vin en mån eller tis o att flera av oss har en ”Sue Ellen” i oss.

    Lider med dig, att växa upp med 2 drickande föräldrar 🙁
    kan inte ha varit lätt…..

    sommarkramar till dig! 🙂

  • lilli Anmäl

    till att du klarade av att stoppa vid tre glas vin. Bra gjort! För mig är det en väldig broms att veta att jag ska upp och jobba dan efter, men nu är det snart semester och då försvinner den bromsen. Min ambition är att hålla mig på en rimlig alkoholkonsumtionsnivå (oj, vilket långt ord!)trots lediga dagar. Du kan väl hålla tummarna för att jag lyckas!

  • Alkoholistbarnet Anmäl

    Hej igen!

    Jag tycker faktiskt också att två glas vin, även på en vardagkväll, är OK. Men du skrev ju att du kunde dricka mer än så, och det är det som jag tycker är ett problem.

    Är det inte också ett problem när du måste tänka på hur många glas du dricker, sätta en gräns för dig själv och känna dig duktig när du ”bara” druckit 3 glas?

    Jag vill absolut inte ”skälla” på dig, utan vill bara att du vaknar……. Använd inte dina vänners åsikter om hur många glas som är OK hit och dit, utan gå efter hur du känner dig innerst inne. Du försöker att hitta en anledning till att ditt drickande är OK. Att du börjat skriva här säger egentligen allt….

    Kämpa på!!

  • matilda Anmäl

    Jag ska hålla tummarna för dig….och mig själv…..att vi klarar av en ”normal” alkoholkonsumtion i sommar.

    Jag erkänner att det känns svårt och tråkigt (nästan som ett straff) att vara utan vin i helgen. Jag ska försöka låta bli, men vet att när jag inte har barnen hemma och ev ska ut o dansa så kan jag inte stå emot.

    Jag håller tummarna för dig!!

    Nu går jag på semester snart, men vore trevligt att höra av dig under sommaren och höra hur det går för dig…. o så kanske vi kan få lite stöd av varandra (som sagt var, mina vänner o familj vet ju ingenting om min situation)

    Mejla mig gärna på modestyblaise@arosmail.com

  • matilda Anmäl

    Det är lugnt att du ”skäller” på mig o vil få mig att vakna upp 🙂

    MEN jag vaknade upp för ett tag sen o inser att jag måste lugna ner mig lite, inte pimpla som en svamp och sen däcka i soffan.
    därför sätter jag mina ”osynliga” gränser och känner mig duktig när jag klarar dem.

    Jag vill inte sluta dricka helt, men inser att om jag fortsätter o accelerera drickandet så måste jag det… så därför försöker jag ta mig från ”missbruk” till ”bruk” innan jag hamnar i ”beroende”

    Nu är det torsdag och jag drack 3 glas vin igår kväll. Gissar att det blir 3-5 glas vin till i helgen, vilket jag tycker är helt OK. och det är ju där jag vill vara…. att kunna dricka ”normalt”

    …men jag kämpar på

  • //J Anmäl

    Förlåt om jag verkar framfusig…men när man har ett sånt sug efter alkohol som du beskriver och dricker de mängderna du gör, så är det ett beroende…du skriver att du inte vill bli beroende och hamna i ett missbruk, men i mina ögon har du redan gjort det.

    Jag tycker inte det är normalt att sitta mitt i veckan och dricka 3 glas vin, eller att konsumera upp till 7 flaskor vin i veckan…

    Kanske är jag extra känslig eftersom jag har en pappa som är alkoholist, men i min vardag har det aldrig varit normalt att dricka mitt i veckorna…

    Jag tycker det är jättebra att du själv reagerar på din konsumtion, för det betyder att du förstår att du behöver ta tag i den, att den inte är normal.

    Som jag skrivit i tidigare inlägg så finns det ju massa hjälp att få…t.ex på din vårdcentral.

    Lycka till!

  • lilli Anmäl

    Ja, det är lätt att säga att man ska söka professionell hjälp. Det är ett VÄLDIGT stort steg och jag tror att Matilda (liksom jag) hoppas och tror att vi ska kunna hjälpa oss själva. Kanske det går, kanske inte, men låt oss åtminstone få göra ett försök. Naturligtvis är sju flaskor vin i veckan på tok för mycket och det vet Matilda också, därför söker hon stöd och hjälp här.

    Till Matilda: jag går på semester nu och tillgången till dator kommer att minska (sommarstuga, resor osv)men när jag kommer åt en dator skickar jag ett mail.
    Vi hörs

  • Jen Anmäl

    …att du reflekterar över ditt beteende. Vill bara förmedla vad jag läst på nätet om konsumtion av alkohol. En ofarlig alkoholkonsumtion är för en kvinna sju standardglas i veckan (ett glas=15 cl vin)det är ju ungefär 1,5 flaskor vin per vecka. Dricker man mer än 13 glas per vecka, dvs ungefär 2,5 flaskor befinner man sig i riskzonen för att utveckla ett missbruk/beroende.

    Jag hoppas och tror att du kan få ner din konsumtion till normala nivåer eftersom du är så medveten om att du dricker för mycket nu.

    Jag tycker att man kan ta ett glas vin eller två mitt i veckan men det gäller som sagt att hålla sig på en rimlig nivå.

    Lycka till, jag håller tummarna för dig!!

    //Jen

  • //J Anmäl

    Om jag verkade hård…jag vet att det är jobbigt och ett jättesteg att söka hjälp!
    Det var inte meningen att trampa någon på tårna och verka ”Fröken Duktig”.

    Varför jag strider så mycket för tidigt vård är för att jag själv vet hur illa det kan bli…jag har själv behövt ringa ambulans åt min pappa för att han höll på att supa ihjäl sig, stridit för tvångsvård eftersom han inte tagit steget själv. Men givetvis har jag inte rätt att säga si eller så till någon för det…

    Men ni är jätteduktiga som försöker själva, jag menade absolut inget annat! Förlåt om det tolkades så.

    Kämpa på, hoppas att sommaren blir fin och lycka till!

  • matilda Anmäl

    Det är lugnt! OM jag levt med alkoholism som du gjort, så skulle jag reagerat likadant!

    Skulle mina föräldrar missbrukat eller varit beroende av alkohol, så hade jag förhoppningsvis känt och tyckt som du.

    Och nu ”brukar” mina föräldrar en ”vanlig” dos alkohol och jag tycker ändå som du (kanske för att en väldigt nära vän är beroende, missbrukar och hennes små barn mår väldigt illa, liksom resten av hennes bekantskapskrets)

    jag har INGA SOM HELST ursäkter för mitt drickande, ibland känns det bara så bra att fly verkligheten lite… gå in i dimman.. och slippa ett tufft jobb, jobbiga barn, en massa räkningar och annat tungt. 🙁

    Nu ikväll FIRAR jag att min semester börjat… så jag har druckit 3 glas vin o sett på en film o bara njutit av lugnet.

    Det kanske var idiotiskt av mig att gå in här på Amelia o skriva om mitt s.k. lilla problem. Jag vill varken få skäll eller beröm för den sits jag är i… tror väl kanske att om jag får prata med likasinnade så kanske det löser sig (?)

    Jag önskar dig en skön sommar! 🙂

  • //J Anmäl

    Jag tycker det va ett stort steg av dig att skriva här på Amelia, och det var absolut inte idiotiskt av dig!

    Det är bra att få ventilera sin känslor och funderingar, och inget problem är för stort eller för litet att ta upp!

    Och som du skriver är det heller inte meningen att ge beröm eller skäll för hur det är, men ibland är vissa frågor en så nära hjärtat att man säkert kan verka lite hård när man skriver…

    Men jag tycker absolut du ska fortsätta skriva och ventilera dina tankar och funderingar, och är det något sätt jag kan hjälpa till på så ställer jag gärna upp =)
    Du är verkligen jätteduktig som försöker ändra dina vanor!!!

    Det låter som att du hade en härlig kväll med film och så, hoppas din semester blir lika skön =)
    Hoppas på en massa sol, som nu i och för sig lyser med sin frånvaro, och bad och härliga sommarkvällar… =)

    Lycka nu till och sköt om dig!

  • CILLA ROSENHOLTZ-Amelias Övervinnarkvinna 2006 Anmäl

    …. att jag är ett alkoholistbarn,då jag växt upp med två föräldrar som dricker,men att jag och signaturen ”alkoholistbarn” här inne INTE är samma person. =) Jag signerar alltid mina inlägg med mitt riktiga namn, då detta med att svara på era mail är ett åtagande jag gladeligen tog när jag valdes till Amelias Övervinnarkvinna 2006. Fortsatt lycka till!

  • Elisabet Anmäl

    Hej alla duktiga tjejer!
    Känner igen mig i din situation Matilda! Jag är en snart 28-årig tjej som dricker alldeles för mycket. Egentligen tycker jag inte själva mängden alkoholen i sig är så farlig. Det är snarare just känslan av att ”måste ha!” som blir begränsande på något sätt.
    Jag kan längta redan på väg hem från jobbet efter att tappa upp den där druvan (bag-in-box) när jag ställer mig och lagar en god middag. Och jag riktigt njuter av smak och doft. Så långt är det väl ok. Men när jag börjar inse att jag sattit i mig en hel flaska själv en fredag eller lördag om jag har en ”kvalitets-kväll” som jag kallar det (=sambon är borta och jag inte har några planer, utan sitter och läser/ser en film eller bara filosoferar) så förstår jag ju att det kanske inte är riktigt ok. Och jag känner mig inte ens säkrsilt onykter! Har inga barn f.ö.
    Mitt drickande ser ut ungefär så här: 2 glas vin totalt före och under middagen i snitt tre dagar i veckan och sen partydrickande till helgen som är en fördrink, en flaska vin och sedan något glas vin ute på krogen. Det som är läskigt är att jag ofta får minnesluckor och skäms som hunden när någon frågar mig om något som jag inte kan redovisa för.
    Jag vill, precis som du inte sluta helt och hållet. Men jag vill inte att alkoholen ska ”styra” mig som den gör – att det är den som bestämmer om och hur mycket jag ska dricka.
    Jag tycker i alla fall att vi är bra som erkänner det och jag tror att det här är vanligare än vad man tror, men det är så skuldbelagt för kvinnor att erkänna. Skuldbeläggningen gör nog att färre kvinnor än män vågar söka hjälp. Tyvärr.
    En sista tråd bara: det är så svårt att vara objektiv när man diskuterar detta. Vissa människor tycker det är fy skam att ta ett glas mitt i veckan, medan många tycker det är det mest naturliga i världen. Alkoholen är ju någonstans förknippat med livsnjutning och inte bara ångest (med all respekt för de kvinnor som gjort inlägg och vuxit upp med alkoholiserade föräldrar). Och om jag känner livskvalite när jag får i mig en flaska vin under fyra timmar och inte känner mig särskilt onykter egentligen – är det fel då? (Jo, ur hälsosynpunkt kanske men kan man någonstans motivera det ur ”mental hälsa”-synpunkt?) /Hade visst ett stort behov av att diskutera detta… 🙂

  • Quinna Anmäl

    Läste några insändare här av kvinnor som helt klart VET att dom dricker för mycke.
    Till saken……..Det talas så mycket om närhet till kvinnors närhet till skuldkänslor i alla möjliga sammanhang frånsett alkohol alltså.
    Vad jag menar med ” Nu börjar de” är att det kan tas som en ursäkt för att få fortsätta dricka.Tankar som ” Jag är en stackars kvinna som det är synd om”
    Läste Elisabets insändare ” Det är i alla fall bra att vi erkänner…… osv
    Ja det är bra men det räcker inte i evighet.
    Jag har levat med en alkoholist en period i mitt liv. Har ett barn med denna man. Min son är det bästa som hänt mej men det andra kunde jag besparat mig och min son.
    När jag träffa honom hade jag inte en aning om baksidan av alkohol.
    Idealiseringen av att ”bara dricka ett glas vin” är ett hån mot folket.
    Alkoholisten utvecklar en egotripp som slår alla rekord.Det gör det till ett helvete att vara barn i sådan fam.
    Jag skulle föreslå TV4:s ansvariga att turnera runt o se förödelsen deras vän vinpavan står för.

  • matilda Anmäl

    Jaha, då har man avverkat 2 veckors semester och jag har tyvärr druckit vin/öl varenda dag.

    Inga stora mängder (enligt MIN egen norm), har varit med familj och vänner, men det har blivit en öl till maten eller 2 glas vin på kvällen när vi spelat spel eller umgåtts.

    Nu ska vi hålla oss hemma nån vecka och jag bestämde mig igår kväll när jag kom hem att jag INTE ska köpa hem alkohol denna vecka.

    Jag ska försöka hålla mig ifrån alkohol o det innebär att jag inte kan gå ut med väninnor o festa, inte ta en glas vin på en uteservering eller bjuda hem vänner på grillat….. så jag får lov att leva lite som en enstöring nu.

    Igår kväll/i natt spelade jag in alla gamla avsnitt av ”Weeds” på TV3 o jag får väl roa mig med att se dom ensam på kvällarna. Tänk om man kunde ungås med vänner, utan alkohol, men det är svårt (i alla fall för mig) i sommartider.

    Hoppas det går bra för er andra som kämpar mot ”lådvinssuget” Glad sommar önskar jag er 🙂

  • Jonna Anmäl

    …vad ”quinna” ville ha sagt med sin insändare. Är alkohol bara ett fördärv som borde förbjudas eller får vi som kan ta ett glas vin och njuta av det för smakens skull (inte alkoholstyrkan) göra det eller är alla som dricker blivande alkoholister? Det finns många, många i Sverige som kan dricka i måttliga mängder utan att ha ett behov av att bli berusade.

    Hoppas att du Matilda kan bli en av oss som kan ta ett glas vin ibland utan att känna sug efter mer, jag hoppas att du blir en brukare istället för missbrukare, Lycka till!!

  • Quinna Anmäl

    Du undrar vad jag menar Jonna.
    Ja så illa är det faktiskt. Ibland krävs det att våga ta ställning. Bli verklig. Vilket kan innebära att bli betraktad som missunsam, måla fan på väggen. Ja bla.
    Jag tar den ”risken”
    Jag är alldeles övertygad om att vi inte behöver denna sortens rus. Livet bjuder på ”ruset”
    Och Jonna ” Ingen inte du ej heller jag vet var just vår gräns för sk ofarligt drickande går. Vilket innebär att så och startsträckan inte räknas som oskulden manifesterad.

  • Marian Anmäl

    ….man kan inte förbjuda allt som kan utvecklas till missbruk. Vuxna människor måste få ta ansvar för sig själva, sen finns det de som inte kan det tyvärr men ska alla som kan lida för det då.
    Lida kanske är fel ord men jag hittar inget bättre.

    Det finns människor som missbrukar mat, som lider av övervikt och risk för farliga vällevnadssjukdomar. Jag som unnar mej något gott till helgen man annars äter sunt och motionerar och har vägt 57 kg de senaste 20 åren får akta mig man vet ju inte om det bor en missbrukare i mig. Det är bäst att vi förbjuder mat.
    Det finns spelmissbrukare så det är väl dags att förbjuda spel också. Jag som spelar på lotto för 24 kr i veckan och har gjort så i tio års tid får väl passa mig, det kanske går överstyr.
    Och det värsta av allt kommer nu, jag dricker ca. 2 glas vin – i veckan….. ja du hör ju själv vilket farligt liv jag lever. Just det, shoppar gör jag ibland också så jag tar väl en risk där också.

    Ja, jag är ironisk nu ”quinna” men att förbjuda/ta bort allt som kan leda till missbruk är ju absurt. Tror du verkligen på allvar att TV4:s vintips en gång i veckan leder till att folk blir alkoholister så vet jag inte vilken värld du lever i. Missbruk har själsliga/psykiska orsaker, alkoholen i sig är oftast inte grunden till problemet, det är något folk tar till för att bedöva sin ångest/sina problem. Du har rätt man vet aldrig vad livet kan ta för vändning och vem som kommer att döva sina problem med spel, alkohol eller mat osv. men man kan ju inte ta bort allt detta.

    Att ”ta bara ett glas vin” klarar 80% av svenska folket utan problem. (siffror från dagspressen)

  • annie Anmäl

    Så otroligt skönt att hitta en kvinna som vill diskutera sin alldeles för stora alkoholkonsumtion. Känns som att det är ett ämne som många kanske skulle vilja prata om, men inte vågar ta upp. Du vågar i alla fall och det tycker jag är hur bra som helst av dig.

    Här kommer min berättelse i stora drag.
    Är en tjej på 31 år som alltid haft en hat-kärlek till alkoholen. Hatar den för att den likt ett gift har spridit sig i min kropp och ropar mera, mera, mera. Älskar den för att den får mig att slappna av, skratta och känna mig speciell. Liksom du har jag alltid haft väldigt svårt att sätta gränser för när det är nog. Har många gånger blivit så berusad att halva kvällen plötsligt försvunnit i en dimma.

    Har haft ångest tusen gånger för att jag inte kan hantera denna dryck på ett normalt sätt som så många andra kan. Vill vara ”normal” och kunna låta det gå en hel dag utan att tänka på hur mycket jag dricker eller på när jag ska få dricka nästa gång. Eftersom jag känt att detta har blivit ett problem för mig har jag vågat berätta detta för två nära vänner, vilket kändes otroligt skönt. De lyssnade och stöttade, men det känns fortfarande jobbigt eftersom jag inte riktigt kan lita på mig själv. Ibland går det jättebra att bara ta ett par glas vin, ibland slutar det med att jag däckar i soffan.
    Min alkoholkonsumtion ligger väl på mellan 1-2 flaskor vin i veckan så det är väl inte JÄTTE- mycket, men vad jag är orolig för är det här med att jag har så svårt att sluta dricka. När jag t.ex varit på fest och kommit hem har jag fortsatt att partaja ensam. Hur tragiskt är inte det? Har pga alkoholen försatt mig i olika situationer som skulle kunna slutat mycket illa om jag inte haft sådan tur hela tiden. Har varit otrogen, har ramlat, har sluddrat, har spytt etc etc etc. Detta problem har gått så långt att jag tom önskat att jag ska bli gravid så att jag inte kan dricka mer. Helknäppt alltså.

    Har på senaste tiden ryckt upp mig ur mitt ”det-är-så-synd-om-mig-för-att-jag-inte-kan-hantera-alkohol” tänkande. Detta har resulterat i en vit vecka nu och det är jag så himla glad för. Det var så fruktansvärt skönt att få vakna upp utvilad utan baksmälla. Att kunna känna sig pigg och fräsch utan ångesten som rider ens samvete.
    Vet att jag har en lång väg kvar att gå, men jag ska göra så gott jag kan för att upprätthålla ett normalt förhållande till alkohol. Jag vill faktiskt inte vara utan. Det är dels väldigt gott med ett glas vin eller en öl och dels en stor social grej.

    Med detta inlägg vill jag berätta att vi kvinnor med denna typ av problem är fler än vi tror. Har själv känt mig helt ensam om detta tills jag fick läsa Matildas berättelse. Det kändes tröstande att jag faktiskt inte är ensam. Lycka till Matilda och skriv gärna om hur det går för dig med alkoholen. Jag kanske tittar in igen och berättar hur det går för lilla mig. Kram Annie.

  • Eva Anmäl

    Jag är själv en kvinna 50+ som gillar vin alldeles för mkt. Tränar mycket, joggar o går timslånga promenader med min hund. Sprang Göteborgsvarvet i maj på en hyfsad tid o lever i det mesta sunt, men!!! Jag trivs inte med vinet!!! Kan vara utan, har aldrig gjort mig på fest, har bra kondition. Vad är då problemet? Jag avskyr att jag tycker det smakar bra. Vet inte hur jag ska gå till väga för det finns så mkt skam o skuld i detta.
    Har ett bra jobb o 3 barn jag är stolt över. Har ett mysigt hem o gpda vänner. Känner att jag inte kan berätta för dem. Har märkt nu att jag valt bort trevliga saker för jag vill hem. Till??
    Vill ha hjälp men vet inte vart jag ska vända mig med dem. Ingen av mina vänner kommer att tro mig.
    Jag tycker det är kanon av dig att ta upp detta problem för jag tror vi är många. Hedra dig själv för det. Kan även rekommendera ett par böcker att läsa, Kay Pollack, Att välja glädje o Att växa genom möten. Behovet hos en som alkoholen tillfredsställer står ju egentligen för ett annat behov. När man vet vilket det är kan man klara avhållssamhet. Lycka till från mig som förstår.
    Stor kram.

  • KickanF. Anmäl

    Känner igen mig i mycket som har skrivits här. Själv har jag aldrig haft ett bra ölsinne. Inte ens när jag bara drack på midsommar o Nyår. Men min ”ursäkt” är o var att jag är väldigt blyg nykter o alkoholen fick mig att släppa loss. På den tiden satt jag aldrig ensam hemma o drack, men det gör jag nu. Men jag tror att det inte räcker med att bara släcka elden, dvs sluta dricka (även om det är första steget). Man måste nog ta itu med Varför det ”började brinna”, vad är det som gör att man behöver alkoholen. Varför mår man mycket bättre när man dricker ? Kan man inte må lika bra utan alkohol ?
    Själv skäms jag jättemycket. Tänker hela tiden att. Imorgon, DÅ ska jag sluta ! Eller iallefall dra ner alkoholkonsumtionen till där den var för 3 månader sen då jag i princip bara drack 3-4 ggr om året. För det tar rätt lång tid för kroppen att bli alkoholberoende, jämfört med andra droger. Kan pinsamt berätta att jag känner till en hel del fakta om missbruk, då jag jobbat som läkarsekreterare på en beroendemottagning (av alla ställen) i 2 år.
    Jag tror att vissa människor helt enkelt inte kan dricka lagom. Man vill ha mer. Själv har jag aldrig kunnat bara dricka 1-2 glas vin. Jag vill känna ruset, kicken.
    Var på ett AA-möte för ett par år sedan med en väninna (var där för att stötta henne). Då nämnde de bl a att många missbrukare inte bara har ett missbruk utan har ofta flera. Där kände jag igen mig. Även symtomen för sockermissbrukare och shopaholic stämmer in på mig. Det gemensamma är väl att man vill fylla ett tomrum inom sig. Många dricker för att fly ifrån någonting. T ex vardagstristess. Men även om man bara ska dra ner på alkoholkonsumtionen eller sluta helt så måste man verkligen VILJA det till 110%.
    Men svaret på frågan när man eg. är alkoholist är individuell. Själv är jag halvitaliensk, o i Italien är man inte alkoholist om man dricker ett glas vin till maten varje dag. Det är inget konstigt för dem, men här anses man som alkoholist om man gör det. Jag tror man får rannsaka sig själv o ta reda på om man verkligen VILL ändra sina vanor eller inte. Och varför man behöver alkoholen.

  • matilda Anmäl

    Till kvinna 50+

    Det låter som om du är en stark kvinna som både tränar, är social och mår bra. Du skriver att du AVSKYR att vin smakar bra (?). Och känner skam o skuld i detta. Drickar du för mycket? Är det DET du menar? Är det vinet du vill hem till? Jag HOPPAS att du kan berätta för någon nära vän om ditt problem…. om hon är en sann vän så förstår hon. Men jag förstår ditt dilemma, det är en OERHÖRD SKAM att berätta om sitt problem.
    Jag ska GIVETVIS läsa böckerna du rekommenderar och önskar dig LYCKA TILL med ”problemet”

    Till Eva En till= Jag
    Intressant att läsa att du jobbat som läkarsekreterare på en beroendemottagning i 2 år…då vet du verkligen vad missbruk/beroende är.
    Din fråga är: Varför det ”började brinna”, vad är det som gör att man behöver alkoholen. Varför mår man mycket bättre när man dricker ? Kan man inte må lika bra utan alkohol ?
    Tristess, tomrum, stress mm????
    Önskar jag hade svaret!!

    MITT LÖFTE TILL MIG SJÄLV ÄR NU REDAN BRUTET!!!!
    Jag lovade mig själv i helgen (efter 4 veckors semester med MYCKET vin) att försöka ha en VIT MÅNAD.
    vad händer????

    JAG HAR INGEN TANKE på alkohol sön, mån, tis och ons(idag)….MEN MEN MEN.. min sambo bjöd hem ( i kväll)vänner på mat och GIVETVIS köper han hem en bag-in-box o en 70is vodka
    VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR?
    han vet ju min inställning till alkoholen + att jag sa att jag INTE vill dricka på en månad

    Sen när jag efter 2 glas vin tackade nej till mer (var såååååå stolt över mig själv!!) så frågade han om jag blivit religiös (som inte ville dricka??)
    FAAAAN…. sen satt vi o spelade spel o jag fick i mig 2 glas vin till…. KAN TYDLIGEN INTE SÄGA NEJ …SUCK!!

    Jag har i alla fall bevisat för mig själv att utan alkohol i hemmet så har jag inget behov/sug av det… men finns det hemma o jag dricker mer än 2 glas… då är det kört. Sue Ellen, here I come 🙁

    Godnatt kram till alla er andra som kämpar!

  • KickanF Anmäl

    Till Matilda.
    Döm inte dig själv för att du inte lyckades tacka nej, utan tänk att ”Det enda misslyckandet som finns är att sluta försöka”.
    Sedan kanske det inte är så lätt att stå emot när man inleds i frestelser. Samtidigt kan man ju inte begära att alla andra ska vara nykterister heller.
    Man måste kanske hitta en motivation. Ungefär som en väninna till mig som hade försökt sluta röka säkert 1000 ggr, till slut trodde varken jag eller on på att hon skulle sluta, men sen blev hon gravid o slutade direkt.
    Själv satt jag i dag o skrev ner alla negativa följder som för hög alkoholkonsumtion leder till.
    Några av dem: Dagen-efter-ågren. Själv får jag oftast ångest dagen efter.
    Man skäms o känner sig misslyckad = inte bra för självkänslan.
    Det är Dyrt ! Om man börjar räkna på det så räcker det kanske till en semesterresa om året. 50 kr/dag är 1500 kr/mån ??!!
    Kroppen far illa. Hjärnceller som dör kommer aldrig tillbaka. Man borde vara rädd om sin kropp för man har ju bara en.
    Ja, du kan säkert själv komma på fler.

  • Sumpen Anmäl

    För det är faktist så att det handlar om att bestämma sig att sluta och om man inte klarar av
    det finns det faktist hjälp att få, tveka inte att sök hjälp om du känner att du behöver det!!
    Dom flesta kommuner har beroendemottagningar, det är bara att titta i vardguiden.se.
    Våga erkänna för dig själv att du faktist har problem med alkoholen och inte klarar av att hantera det på egen hand utan behöver hjälp. Skäms inte för att söka hjälp, dom som arbetar på beroendemottagningen finns där för dig.

    Jag tror att du kan ventilera dina problem här hur länge som helt men det leder ingen vart förrens du erkänner för dig själv att du har problem och måste söka hjälp för att komma vidare i livet..

    Tänk hur du vill leva ditt liv om ett år, gör du inget konktret åt din situation så kommer du fortfarande om ett år sitta i samma situation som idag… Och det kanske har gått längre då..

    Jag tror att ju tidigare man kommer tillrätta med sina alkoholproblem desto bättre, för det blir bara värre och jobbigare att ta sig upp när det väl börjar gå ut för en..

    Jag önskar dig mod och styrka Matilda!!
    Och jag vet att det finns ett liv utan alkoholen den är bara lite annorlundare på ett positivt sätt!!

  • pia Anmäl

    Första gången jag är här och hjälp- pratar ni om mej eller?? En pava om dan – det är det som gäller för mej- och jag skäms…. HUR kunde det bli så här?? Gift, barn, utåt lycklig, men va fan- vinet vinner.. Tänker HELA dagen på kvällens ”mys”… Shit, det här är åt helvete..
    Mannen helnykterist o märker inte smygandet..

  • matilda Anmäl

    Hej Pia

    Tråkigt att du känner igen dig, då är vi kanske i samma sits, vilket inte är bra.

    Men jag har haft 3 bra veckor nu, bara druckit fre + lör, mellan 1-2 flaskor vin….. och INGET i veckan, så jag är stolt över mig själv!!
    Det är livsfarligt med det där ”myset” du pratar om….jag hoppas att du kan minska din alkoholkomsumtion!
    Jobigt om inte din man vet om situationen, min gubbe vet om mitt problem (som tur är) annars blir det ju ett hemligt smygande med drickandet.

    Du får gärna skriva/ventilera mer här, så kanske vi kan stötta varandra?

    LYCKA TILL och STOR kram till dig!

  • pia Anmäl

    grattis till att du klarat veckorna bra! Grejen är,tycker jag, att man hela tiden hoppas på att man SKA klara just ett eller två glas.. Men dagen efterså vet man ju att det inte ”räcker”…. Så länge det finns något kvar så går det ner. Jag inser att det bara finns en lösning men, som ni säkert vet, så är det ju en hel livsstil o identitet som försvinner och det är ett svårt beslut! Råd?
    Kramar

  • pia Anmäl

    vad händer??

  • matilda Anmäl

    Hej tjejen! Hoppas allt är bra med dig!

    Nu har jag klarat ännu en vecka ( sön till tors) utan vin…. i kväll (fre)delade jag o en väninna på en flaska rött…. sen öppnade vi en till och HÖR & HÄPNA… det finns kvar över en halv flaska o jag ska snart gå o lägga mig 🙂

    Jag har INGEN lösning på mitt/vårt problem Pia… men du har så rätt i att en del av ens livsstil & identitet försvinner.

    MEN jag försöker tänka som så…. som någon klok kvinna skrev förut… att det finns 3 grader av beteenden; BRUK, MISSBRUK och BEROENDE. Om man är i missbruket (vilket jag nog tyvärr räknas till) så kan man ta sig ur det själv… OM man har viljan och kraften…. har man inte det ska man nog söka hjälp INNAN man blir beroende.

    MITT TIPS(som funkat för mig hittills)!
    MEGA-REGEL 1: Ha INGEN alkohol hemma….. blir man sugen så finns det ingen bag-in-box att snutta ifrån

    REGEL 2: Minimera fest-tillfällena med vänner…. iofs väldigt trist, men nu känner jag att har jag en stort tjejfest att se fram emot om nån/några veckor, då är det lättare att stå emot suget…. o sen festa på rejält under festen.

    MINIREGEL 3: Försöka hitta på andra saker att göra de tillfällen man är sugen på vin… jag har tagit många, långa promenader med vänner den senaste tiden…. o när jag kommer hem runt 21 på kvällen, så har jag inget sug efter alkohol… tar en dusch o hoppar i säng

    Jag tar små baby-steg känns det som…. men jag är LIVRÄDD (!!!!!) för att hamna i ett beroende.
    Jag har två underbara barn att tänka på… och mig själv 🙂

    Jag hoppas att det gått bra för dig…. hör gärna av dig o skriv o berätta om dina med/motgångar!
    Det finns nog många, många fler än oss som är i vår sits… kolla alla inlägg ovan

    Stor kram från mig till dig, Pia 🙂

  • KickanF Anmäl

    Fyller på i denna långa tråden. Kanske inte skrivit det innan, men jag kämpar också på att ändra mina vanor (Pia o Matilda). Varje kväll kommer suger (bara inte efter alkohol, även godis eller annat gott). Ibland har jag tagit en sömntablett (inte av det beroendeframkallande slaget) för att somna ifrån suget. Jag vet också att för varje kväll kommer suget att vara mindre. Det är bara att kämpa på. Dessutom har jag märkt att min mage blivit stor o plufslig under sommaren. Det kan ni nog räkna ut vad det beror på. alholkcal sätter sig direkt på magen. Men det där med sambos är intressant. Min sambo tolerar inte att jag dricker en flaska vin i veckan, då tycker han att man är alkis.. !! I början höll jag mig till 2 flaskor vin i månaden, men fick smyga med dem och kände mig redan då som en alkoholist. Orkade inte med sura miner och bråk. (kan tillägga att han inte tycker om vin). Han menar på att jag ska tänka på barnen, men jag brukar alltid vänta tills de somnat och han dricker ju inget så det tycker jag inte är någon anledning. Hur reagerar era sambos ? Jag tycker vi ska peppa varandra. SJälv tänker jag inte bli helnykterist, men dra ner det till den nivån som det var på innan för ett halvår sen. ca en flaska i månaden. Som min kloka tonårsdotter sa (fast det var i ett annat sammanhang) Man har alltid ett val ! O det är sant. Man väljer själv om man ska dricka alkohol eller inte. Ingen som tvingar i en det. Därför väljer jag att inte dricka någon alkohol ikväll heller. Vi hörs snart hoppas jag.

  • Nickan Anmäl

    Jag som kände mig så ensam….
    Har just suttit o flummat igenom alla inlägg… och får en tanke mitt i mitt ”rus”!
    Har en lång historia bakom, men orkar inte just nu. Det jag reagerar över är att det bara verkar va jag som dricker för att kunna sova gott! Det är min stora skräck-att inte kunna sova-och då hjälper ju alkoholen…fast jag började nog som ni andra….en hjälp att varva ner…
    Konstigt nog kan jag låta bli o inte alls va sugen men så trycker jag i mig lite för att veta att jag ska kunna sova….

  • matilda Anmäl

    Lilli… vad hände?

    Har inte sett dig här sen sommaren började… hoppas du haft en bra sommarledighet!

    Kram

  • pia Anmäl

    för er tjejer? Jag har INTE lyckats förändra speciellt mycket.. Lite mindre blir det såklart nu när grillen svalnat men ändå- svårt att bryta vanor.Att inte ha nå´t hemma är självklart det bästa men så länge det finns så… Som nu en måndag kväll t.ex, ska man dricka då??

  • lilli Anmäl

    Jodå, jag har haft en bra sommarledighet och jag har överlevt sommaren, utan att supa ihjäl mig. Jag har haft mycket att stå i så därför har jag varit osynlig på detta forum. Precis som Pia kan jag inte direkt påstå att jag ändrat mitt beteende. Jag har absolut inte druckit varje dag, inte ens på semestern, men det brukar jag aldrig göra. Det känns som att jag ägnat mig åt ett relativt acceptabelt drickande (i alla fall med mina mått mätt), förutom att jag lyckats dricka tills jag däckat två gånger i sommar och DET är INTE bra. Det som gör mig så arg och besviken på mig själv är att jag dricker tills jag stupar, när det finns alkohol hemma. Jag VILL kunna köpa hem alkohol som ska räcka hela helgen utan att jag pimplar i mig merparten redan på fredag…

  • Suzy Anmäl

    jag ska försöka att lägga in ett ”andra-sidan-ord” utan att vara fördömande… jag har läst hela den här tråden och det jag blir allra mest ledsen av, det är er känsla av att livet liksom inte är lika kul och givande om man inte får dricka! Jag är själv alkoholistbarn, min pappa söp ihjäl sig för 10 år sedan. Jag tycker trots att jag vet hur mycket alkohol kan förstöra att det också har sina ljusa sidor, och jag tillhör ”brukarna” som ni kallar det – jag tycker också att det är gott med ett glas vin ibland och uppskattar det. Men jag väljer ibland bort att dricka av ren bekvämlighet, t ex var jag på ett bröllop utanför stan nyligen och tyckte att det skulle vara skönt att inte behöva sova kvar, så jag bestämde mig för att ta bilen och vara nykter. Utan att det känns som ett problem över huvud taget, det är inte alkoholen som bestämmer hur trevligt jag har eller att det är fest.
    Och det var det jag reagerade på i era inslag… Om ni inte kan välja bort alkohol som finns i närheten, då har ni ett problem som är större än att ”klara sig själv”. Varför är det så viktigt att klara sig själv förresten när det finns hjälp att få? Det här forumet visar ju på behovet att prata och hur mycket stöd och hjälp ni kan få av att prata med människor i samma situation som ni själva, och det är ju precis det som t ex AA handlar om. Men hjälper och stöttar varandra och just pratar och får känna igen sig i varann! Det är inte konstigare än så – men det är klart att för att gå till AA måste man ju erkänna för sig själv att man har ett problem… Men i mina ögon är det inte konstigare än att finns det hjälp att få, varför inte ta emot den? Om man är närsynt säger man väl inte nej till glasögon för att vara duktig och klara sig själv? Och varför är det så svårt att acceptera att människor har olika känslighet för alkohol och alla helt enkelt inte har förmågan att säga stopp på egen hand? Ta emot hjälpen! Och ni kommer att göra er själva så mycket gott, vilket i förlängningen kommer att hjälpa era familjer massor! Lycka till.

  • mia Anmäl

    Hej på er!
    Jag dricker inte varje dag utan har det problemet att jag har svårt att begränsa mig när jag är på fest eller ute på krogen… E lite blyg och osäker nykter och tycker att det är så skönt att få dricka lite(?) då man blir självsäkrare för stunden. jag blir liksom en jag vill vara då… tills det blir för mkt… De senaste gångerna jag varit ute har jag haft minnesluckor vid ett par tillfällen och jag skäms så! Problemet e också att det känns som jag förstör mitt rykte då det lätt blir så att jag drar med mig nån kille hem och även hånglar på utestället. Usch, jag vill inte vara så här. Skäms ju så att jag knappt vill visa mig på stan… Vad ska jag göra?

  • Helena Anmäl

    Jag känner igen mig, jag skäms och jag är totalt ensam nu…lite vodka och jag är lugn med mina djur.jag är rädd för människor”””tyvärr…lite sårad.//Helena

  • Helena Anmäl

    Kanske är det en klycha? Att vi Norrlänningar tar en glad hutt vid varje tillfälle? Eller kanske inte?Vi dricker som fan! Yes, inget hummel nu, inga famijljehemleter! Det är det värsta…tro mig NU!!!!!!!!Jag är med i den hemligheten! Jobbar på att inte ljuga. Jag tror inte jag Ljuger nu,det är det svåraste.Att vara totalt ärlig, det är den endaste chansen vi har…vet ni det???//Love to you!/Helena

  • Helena Anmäl

    Bad faktiskt min läkare om en tablett då jag kände att detta är inte lätt eller OK! Tabletten läste jag om i Expressen, och den heter Campral. Den tar bort glädjecentrat i hjärnan, och det känns fruktansvärt att prova dricka. Snacka om LÅG!!!VILL man sluta så är detta bra, vill man inte så är man fel ute med denna medicin.//C

  • Helena Anmäl

    Jag är du 55 år och har levt ungefär som du gör nu. Jag är en svamp, och har lidit länge för det. Alltid är det jag som dricker upp först, eller ska jag gå på fester som har fri tillgång till vin/sprit? Det är lite skrämmande, för jag VILL HA MYCKET! Så jag kan vara den coola tjejen med dom ”bra” åsikterna – som bara blir till ett platt baha efter några timmar. JAG vil vara tjejen med min egna åsikter och inte BRY mig om annat…naturligtvis lyssna..men hålla med? NEEEEJ TACK. Och så en sup på det!?En kille sa till mig en gång på 60-talet när jag var 17 år..åsikter och åsikter ja, men har du några insikter då?? Jag var en tuff brud med många åsikter om vårt samhälle(hallå Birro!!)satt med ”liten handbok i stadsgerilla# på väg till sjukus-jobbet. Liten tjej och rädd. MEN tuff! Var det därför jag blev alkolost? på deltid? GRRRRRRRRR- NäR blir jag heltid?Skriv en rad till mig? gertrudh50@hotmail.com

  • pia Anmäl

    du verkar beöva hjälp från ett annat forum än detta. Allvarligt. Sök hjälp!
    All välmening

  • Maja Anmäl

    Har någon här hört talas om personligt ansvar? De flesta av er som skrivit här ovanför får det att låta som det är synd om er. Missbrukaren i ett nötskal ”stackars mig som inte kan sluta dricka”. Det är de anhöriga = era barn det är synd om, inte ni. Och detta eviga laborerande med mängden, ”I dag har jag bara druckit x antal glas… Jag har bara däckat två gånger i sommar…” Men HÖR ni inte hur ni låter??? Ni blir inte hjälpta av att sitta och gnugga er mot varann och jämföra antal vinglas! Det finns bara ett sätt: ATT INTE DRICKA NÅGONTING ALLS! Behöver man, så ber man om hjälp. Och vill man INTE sluta dricka så kan ingen hjälpa en med det. Det finns inga genvägar. Sorry.

  • Ulla Anmäl

    Känner så väl igen mig, det du beskriver är hur det var för mig för ca 7 ½ år sedan. Idag är jag nykter och har alltså varit det sedan 28 februari 2000.
    Jag är en alkoholist, och du är det oxå. En skammen och skuldens sjukdom, för det är en sjukdom som en del av oss utvecklar. En mani, ett tvång, ett sätt att från början fly, koppla av från allt. Jag började på samma sätt, fredag kanske lördag, sen mer och mer. Alkoholen blev bara viktigare och viktigare. Jag gjorde en behandling, var nykter ett par månader sen började jag dricka igen. Blev utan jobb, sjukskriven utan att erkänna vad som låg bakom mitt dåliga mående. Tog oxå till tabletter. Fick många svarta hål, visste inte vad som hänt hemma, mycket bråk, förlorade kontrollen totalt. Sen orkade jag inte mer, för mycket ångest. Gjorde en ny behandling och då förstod jag, att jag inte kunde dricka, inte någontin.
    Mitt råd till dig kan vara ett AA-möte, gå in och läs om AA på deras hemsida, där träffar man alla sorters människor, och känner igen sig i andras delningar. Det är inte religiöst även om man skriver, pratar om Gud eller. Det är anonymt. Du behöver inte känna skuld eller skam. Alkoholism är en sjukdom. Idag har jag ett bra liv, har aldrig haft det så bra och det fungerar bra. Utan alkohol, så skönt att slippa bakfylla, känna sig ren och fri, Det finns mycket jag skulle kunna skriva men jag stannar där. Hör gärna av dig.’Kram och lycka till.

  • Mamma-mian Anmäl

    Om du känner ångest över att sluta helt med alkoholen,då är det dags att SLUTA!!
    Ja,helt!

    Alkoholen har tagit över rollen som ”chef” i ditt i liv,du måste själv återta den rollen,det är du sopm bestämmer över dig själv inte ”herr-alkohol”!

    Jag har varit slav under nikotin,rökt och sedan gått över till snus..Lika mycket slav oavsett ämne..
    Till slut blev jag så jävla trött på att nikotinet skulle styra mitt liv,så jag bestämde att själv ta över ”rodret”..
    Efter 5 helvetes veckor,när kroppen skrek efter nikoton tog så begäret slut!
    En dag så kände jag att jag var FRI!
    Det är likadant meed alkohol,för ca 15 år sedan höll jag på att fastna i alkohol-fällan,men lyckades ta mig ur den på egen hand!

    MEN man ska nog vara tjurskallig och envis och ge sig 17 på att vinna kampen mot giftet.
    Okej,sen ska man avstå helt,annars är man snart tillbaka i ”fällan” igen.

    Det är dock ingen förlust att vara utan alkohol,man har mycket roligare,tappar inte minnet,får köra bil när som helst och barnen UPPSKATTAR en väldigt!
    Man blir en suveränt bra förebild!

    Jag har varit helnykter i 8 år,på mitt bröllop i juli drack jag 3 glas vin samt en brudskål…
    Dagen efter var jag så trött och tung i huvudet,lovade att det ska gå minst 8 år till nästa gång och undrade hur 17 människor kan dricka varje vecka,när man mår så uselt??

    Var stark nu och lycka till för din egen skull och för dina barns skull!!!
    KRAM

  • annan Anmäl

    alkohål i huvet.

    den är så bra den där gamla sloganen mot att dricka.

    vi vet alla att vi blir dumma av att dricka, och många gånger är det just därför vi gör det.

    för några timmar om dagen vill man inte vara så himla smart, tänka på vad man ska göra med sitt liv och ägna sig åt nyttigheter.

    dricker själv ganska oregelbundet, men är ganska på det klara med att jag är nära eller på väg mot alkoholism. sorgligt nog hänger det ihop med livet i övrigt.

    mår ganska bra just nu, och försöker koncentrera mig på jobbet. arbetsnarkomanera mig alltså. den samhällsunderstödda formen av missbruk. har även gått igenom anorexi/bulimi, träningsmissbruk, kärleksmissbruk och narkotikamissbruk.

    samtidigt som jag hela tiden har vetat att alkohål är min melodi. har fungerat utmärkt som självmedicinering mot social fobi, depression och insomnia.

    under min senaste period drack jag nästan 2 flaskor om dagen (vin och själv). träffade då min nuvarande pojkvän, och har hållit mig ifrån sen dess. är dock rädd att jag har ersatt mitt drickande (ensamheten) med honom.

    konstig nog klarar man av vardagen. man förvånas varje gång. behövs antagligen ett större misslyckande för att ta tag i problemet. tränar mycker (”lagom”) och äter nyttigt för att tycka om migsjälv mer. försöker hitta och umgås med vänner som inte dricker. undviker de som dricker mycket.
    köra bil (nykter), måla, handarbeta, promenera…

    är tveksam till om man kan kontrollera sitt drickande när det väl har gått över styr. med en stark viljestyrka kan vi nog hålla oss till 3 glas. men suget kommer att finnas kvar. först när vi bestämt oss för att inte dricka ALLS kommer vi kunna slappna av och inte tänka på drogen.

    lycka till alla svampar, och alla mina idoler och förebilder: torsten flinck, pete dorthery, kate moss, amy winehouse, serge gainsbourg, judy garland…

  • Helena 42 Anmäl

    Hej M.
    Det du skriver var precis min situation tills för ca 1 år sedan. Jag hade passerat alla gränser. Jag klarade inte vardagen längre. Mitt drickande fick konsekvenser. Helgerna blev längre och längre och veckorna med vardag och jobb bara kortare. Drickandet eller alkoholen tog över mitt liv och jag hade hela tiden tankarna på när jag skulle dricka nästa gång och det blev till slut varje dag. Har tidigare förskökt att minska på mitt drickande men misslyckats, har försökt med vita veckor/månader men misslyckats, har försökt själv men misslyckats. 21 augusti 2006 gick jag in i behandling. Öppenvård och frivilligt. Vi arbetade efter Anonyma Alkoholisters 12-stegsprogram. Jobbigt först men nu är det enkelt. DET FINNS HJÄLP FÖR DIG OCKSÅ. Tag kontakt med AA, eller kolla deras hemsida. Där finns kalender för möten osv. Om Du har en bra husläkare, tala med den. Du kan även söka på Beroendecentrum i den kommun du tillhör. Var stark och våga be om hjälp.
    Massor av kramar till dig.
    //H

  • SUZA Anmäl

    Var på firmafest i feruari 2006. Fick en minneslucka av hela kvällen- nån hade sagt att en drink var alkoholfri o jag var bara törstig o tömde den o flippade ur totalt! Efter det insåg jag att JAG HAR PROBLEM! Jag sökte hjälp via vårdcentralen o fick tips att gå till Eleonoragruppen i Linköping. Gick där på samtal ca 5-6 ggr, gick även på deras infokvällar- 4 kvällar med olika info om alkohol, barn till alkoholister berättar o även numera nyktra alkoholister berättar om sitt liv!Efter detta försökte jag dra ner på mitt drickande- gick sådär! Efter sommaren 2006 sökte jag till beroendekliniken o gick där på samtal! Februari 2007 var jag helt på det klara med mig själv- måste testa Antabus! Var fri från alkohol i 12 veckor men längtade-jag skäms- efter att få ta det första glaset vin igen!Sommaren kom o jag drack i princip varje kväll! Inte så jag misskötte mitt jobb men nog blev det mycket vin! Sprit och öl kvittar – men vinet! Nu är jag på Antabus igen! Frivilligt! Jag räknar inte ner längre, utan har satt som mål att testa vinfritt året ut! Jag tror inte jag kommer att kunna dricka ”normalt” igen utan inser att jag får nog fan välja- antingen/eller! Ett tips- ta tag i ditt liv- ingen annan gör det åt dej! Ett mycket bra lästips: Snälla mamma …sluta dricka av Britta Berggren Ericson- köp den istf nästa baginbox… Lycka till- jag tänker på er! Ta tag i begäret NU- innan jobb, bekantskapskrets o familj försvinner…det måste vara fan så mycket svårare sen…Kram

  • Syster syster Anmäl

    Hej, förstår att du är bekymrad. Jag jobbar själv i vården och vet att det finns 2 olika sorters medicin som man kan be om som minskar alkoholsuget!
    Det är inte Antabus som man mår fruktansvärt dåligt av om man råkar dricka något utan detta är en tablett som minskar suget efter alkohol och det kan du fråga om på din vårdcentral!
    Hoppas du tar mod till dig och ringer om hjälp!
    Lycka till!

  • sansad Anmäl

    Jag är i samma ålder som du Matilda och har barn. Jag är också en svamp. Jag tyckte det var tråkigt att vara mammaledig för närmare fyra år sedan, och satt och drack vin om kvällarna när jag passade ungen (säkert finns det folk som blir arga av att höra detta), och jag drack ungefär lika mycket som du dricker nu. Jag började fundera i dina banor, och försökte låta bli vissa dagar osv, men det funkade aldrig särskilt länge. Vissa kvällar drack jag två tre glas, och andra kvällar (efter att ungen somnat) däckade jag. För några månader sedan så började jag känna att jag inte gillade själva drickandet så mycket, (att vara trött, och bakis osv) så då började jag dricka mindre automatiskt, nu dricker jag kanske varannan kväll (två glas) och mer rejält när jag är ”nere” eller ska fira. Det tycker jag är helt okej, för nu vet jag att jag inte är beroende, som jag misstänkte då. När dagen har varit skit är det ju självklart att man tänker på att ”behandla” sig med vin, medans man inte gör det normala dagar. Sedan så dricker jag gärna mina glas vin för att kunna somna gott också, annars kan det hända att jag ligger sömnlös och är ännu tröttare nästa morgon. Min man var förut oroad över mitt drickande och försökte stoppa mig, så det är klart att jag smusslade och bytte ut tomma bag-in-boxar, men nu har han också insett att det inte barkar rätt åt skogen med mitt drickande. Tilläggas kan att jag funderade mycket över beroende också för att jag har alkoholister i släkten på både mammas och pappas sida.
    När jag har PMS dricker jag mycket mer än annars, för att jag inte ska bli så arg på min familj.
    Så Matilda och alla ni andra:
    Ta det lugnt, man behöver inte bli helstressad och sluta dricka helt och professionella dig hit och dit (även om vissa måste – ja jag inser det, ni behöver inte skälla på mig).
    Vissa perioder i livet tycker man om att dricka, men helt plötsligt leder dig livet åt ngt annat håll!
    Ha det!

  • matilda Anmäl

    Jag har insett under semestern o hösten att mycket av mitt drickande berodde på MYCKET STRESS på jobbet (kopplade av med några glas vin när det var som värst) och ETT STRULIGT/KNACKLIGT förhållande.

    Men nu har jag gjort slut med sambon, tänker mycket på att INTE stressa upp mig på jobbet och pratar MYCKET med vänner om bl a min alkohol konsumtion, skönt att slippa ljuga.

    Resultatet är att under augusti o september så har jag inte druckit alkohol i veckorna (nått undantag finns för personalfest) utan druckit vin på helgerna.

    Och det går sååååå bra för mig!! 😀

    När jag har barnen så blir det 1/2 flaska vin fre + 1/2 flaska vin lör, ibland struntar jag helt i vinet o delar en flaska fanta med barnen
    När jag inte har barnen så blir det lite blötare då jag träffar vänner o festar mer.

    MEN jag sitter inte hemma längre ensam o pimplar vin på vardagarna för att gå ner i varv. Jag har ALDRIG vin hemma i veckorna – rädd att trilla dit igen.

    Så med facit i hand så ser jag nu vad som utlöser mitt drickande o jag försöker nu ta en dag i taget o försöker leva så harmoniskt som jag bara kan.

    Lycka till alla andra!!

  • Erika Anmäl

    Jag har som många av er andra börjat dricka när jag var mammaledig. Eftersom jag har tre barn som föddes med två års mellanrum var jag hemma med dem i 6 år. Jag vet igentligen inte vad som gjorde att jag då började dricka, men livet blev roligare, lättsammare med lite vin eller öl på kvällarna,. Lite blev mer och mer, de senaste fem åren drack jag vvarje kväll. Sen när jag började att jobba fortsatte det i samma takt, men jag drack aldrig så att jag riskerade att vara bakis på jobbet, jag visste precis vart den gränsen gick. Har haft mycket ångest pga mitt drickande eftersom jag är lite lätt hypokondrisk och rädd för att få skrumplever, kronisk bukspottkörtelinflammation osv. Jag har också som alla andra trott att jag varit unik, att det ej finns andra småbarnsmammor som missköter sig som jag. När jag i sommras hittade detta på amelia har jag fått ett sånt stöd i att se hur många som är i min situation så på något konstigt sätt har jag kommit ur detta drickande. Kan nu dela en flaska vin tillsammans med min man utan att känna sug efter mera, och det bästa av allt är att det kan gå lång tid mellan dessa tillfällen (nu är det två veckor sedan sist). Hela jag mår mycket bättre nu, känner mig ej längre som en sämre människa. Jag har alltså överkonsumerat alkohol grovt i ca 8 år utan att någon annan människa kunnat ana det. Hoppas att fler än jag fått samma styrka av att se att ni inte är ensamma i erat missbruk.

  • Eva Anmäl

    Precis så har jag det.. dricker som en svamp.. bor själv o kan göra det ostört HJÄLP.. Tappat massor med spärrar.. dricker för en jobbig bandom och ensamhet

  • Sanningssägaren Anmäl

    Ja du, du inser nog att du blivit alkoholist och då finns tyvärr bara en lösning och det är att inte dricka alls – inte ens ett halvt glas, inte ens en klunk, inte en tesked! Och aldrig ”bara för att”, ”bara idag”, ”bara för att fira”, ”bara för att skåla”, ”vi har fest” osv. Det handlar alltså inte om att du ska minska ditt drickande. Det handlar om att du inte ska dricka en droppe!

    Låt bli att tro mig och skyll dig då själv! Inse att du nu bär på en sjukdom som kallas alkoholism. Det är upp till dig! Lycka till!

  • ello Anmäl

    alkoholism är ingen sjukdom det är ett beroende annars håller jag med dig bara att sluta helt det går inte att trappa ned

  • Jessan Anmäl

    Låter precis som jag….

  • Susanne Anmäl

    Jag är särbo och träffas bara på helgerna.
    Men känner mig såååå ensammen.
    Jag är arbetslös och alla mina vänner försvann när min mor dog för ca 2 år sen.

    Jag försöker att se till att jag har en dunk vin hemma så jag inte blir utan….
    Tidigare har jag klarat mig med att ….ja ja de finns inget hemma då dricker jag inget…
    Men nu måste jag se till att de finns hemma..
    Jag har 3 barn, ett barnbarn och två på väg…

    Men eftersom dom är vuxna så känner jag mig I dag inte behövd…

    Jag har samma problem som dig…
    tidigare kunde de räcka med ett eller ett par glas vi till maten och sen var de bra….
    Men nu vet jag inte vad de e som gör att jag inte vill gå igenom en dag utan att dricka..
    de e som om att om jag dricker så behöver jag inte fundera över alla måsten eller alla problem…

    Vore som dig tacksam över hur man ska bära sig åt för att komma på ”rätt sida om samhället”

  • ivansdotter Anmäl

    För mig är de ensameheten som gör mig vansinnig..
    Jag har I och för sig inte haft en jobbig barndom …VA JA VET….Men däremot har jag haft en jobbig tid efter att jag skilde mig..
    De var jag som fick ta ansvaret över allt vad gällde barnen…

    Har tre barn som I dag är lyckliga vilket gör att jag känner mig överflödig…

    Men jag tar tacksamt emot råd och stöd av både dig och andra hur man ska göra för att komma ifrån alkoholen….Kramar I massor och hoppas att det löser sig för dig…

  • MissC Anmäl

    Hej!
    Är själv ett Maskrosbarn,nu i vuxen ålder och nybliven mamma utan sin mamma. Tror faran ligger i att ha insikt om att man har ett problem,ett sug utan att ta det på allvar.
    Det börjar ju först med ett beteende,en tradition sen en dag sitter man fast i beroendet.
    För min mamma är det redan försent,hon ville också festa lite då och då,klart man ska kunna koppla av. Tiden gick och suget var ett faktum,idag är det inget som kan få henne att vakna på ett sånt sätt att hon väljer sina syskon,mig sin dotter eller sitt barnbarn. Hon styr inget själv utan är helt beroende,ingen vaknar ju en dag och säger till sig själv att jag ska gå och bli en missbrukare av alkohol. Vänner och andras okejande är en ren björntjänst,känner man att det finns ett problem kring alkoholen och har man barn så för allas skull vore det bästa att försöka få hjälp. Risken om man fortsätter att dricka blir ju att en dag vara helt och fullt beroende,inte själv kunna styra sitt liv,tro mig alkoholen kan t.o.m klippa alla modersband och känslor för barnet. En moders kärlek ska vara det starkaste vi kan uppleva i livet,tyvärr när det gäller fortgående dryckes traditioner så tar det inte bara död på en själv utan allt annat också.
    Önskar dig lycka till och det finns riktigt bra stöd att få!
    MissC/Maskrosbarnet

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?