Frieri

Lollo 20 juni, 2011 kl 10:46
4192 visningar / 2 svar / anmäl

Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år och bott ihop i 5år. Jag börjar närma mig 30 och han är strax över, det börjar bli dags att ta nästa steg i livet på något sätt. Jag längtar efter barn, men han har inte särskilt bråttom med det och jag har inte pressat på. För några månader sen kände jag att jag verkligen vill satsa på oss och gå hela vägen…jag köpte förlovningsringar (billiga & utbytbara), fixade fin middag och friade sedan till honom. Han sa nej, jag kände mig totalt förnedrad. Efter 8 år tillsammans så kan han inte tänka sig att gifta sig med mig…och det är jag som gör allt hemma och försöker hålla ihop den här relationen, jag känner mer och mer att han inte ger något tillbaka. Nu funderar jag på att lämna honom. Överreagerar jag?? Jag känner att även om det inte är hans dröm så kanske han kunde göra det för mig om han ändå tänker sig att vi ska leva ihop, för det säger han att han vill.

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.

  • Lollo Anmäl

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år och bott ihop i 5år. Jag börjar närma mig 30 och han är strax över, det börjar bli dags att ta nästa steg i livet på något sätt. Jag längtar efter barn, men han har inte särskilt bråttom med det och jag har inte pressat på. För några månader sen kände jag att jag verkligen vill satsa på oss och gå hela vägen…jag köpte förlovningsringar (billiga & utbytbara), fixade fin middag och friade sedan till honom. Han sa nej, jag kände mig totalt förnedrad. Efter 8 år tillsammans så kan han inte tänka sig att gifta sig med mig…och det är jag som gör allt hemma och försöker hålla ihop den här relationen, jag känner mer och mer att han inte ger något tillbaka. Nu funderar jag på att lämna honom. Överreagerar jag?? Jag känner att även om det inte är hans dröm så kanske han kunde göra det för mig om han ändå tänker sig att vi ska leva ihop, för det säger han att han vill.

  • Dito Anmäl

    Hej!
    Jag har råkat ut för något liknande. Vi har varit ett par i sex år. Min sambo är inte klassiskt romantisk och han tycker att sånt är lite fånigt. Jag har lärt mig att uppskatta andra saker och egenskaper med åren. Jag känner dock att jag skulle vilja att vi gifter oss av flera olika skäl, inte bara för att det är romantiskt. Det visar på något sätt att man tar förhållandet till en annan nivå tycker jag. För ett tag sedan var vi på semester och jag repade mod och berättade för honom att jag gärna skulle vilja att vi gifter oss. Vad sa han? Nej, det är verkligen ingen brådska. Han tycker att vi skall vara ihop mycket längre för att se att vi verkligen klarar av projekt familjen ihop. Jaha vet man inte det efter sex år? Hade förstått om jag frågat honom år ett.Dessutom sa han att det inte är nödvändigt att gifta sig överhuvudtaget eftersom vi inte har barn ihop och heller inte skall ha. Kände mig ratad, förstår verkligen hur Du känner Lollo. Så du är inte ensam! Din sambo verkar ju åtminstone vara inställd på ett liv tillsammans med dig. Min verkar forfarande efter sex år osäker.Blev förvånad då vårt förhållande absulut inte präglas av massa bekymmer och bråk.

  • Dito men nu gift Anmäl

    Jag hade samma problem att efter 8 år tillsammans och 8 år som sambos hade han ingen brådska att gifta sig. Han sa aldrig nej till giftemål utan bara att det var ingen brådska. Jag friade inte utan tog bara upp ämnet lite allmänt för jag tyckte det började bli dags. Jag hade också svårt att inte bli ledsen och undra hur lång tid han egentligen behöver på sig? Men jag ville ju inte tjata utan lät det bero, men det gnagde i bakhuvet… Efter ytterligare två år så kom det på tal lite av misstag och jag blev riktigt upprörd utan att egentligen vilja det. Så vi satte oss ned och pratade igenom det när jag hade lugnat mig lite. Jag sa att jag ville veta hur han tänkte? Var han osäker eller ville han bara inte gifta sig oavsett person? Vissa tror ju inte på giftemål och då skulle jag ju försöka förlika mig med tanken på att vara sambos bara. Men han sa bara att det spelade ingen roll för hans del så ville jag gifta mig så var det bara att vi gjorde det. Han försökte mest skjuta på det för han tyckte det blev så stor grej och han tyckte det var jobbigt. Jag ville ju vara säker på att han ville så jag väntade ett halvår och frågade sedan hur han kände. ”Det är bara boka tid och plats”; blev svaret.
    Så nu är vi gifta och det blev ett litet bröllop så han var väldigt glad för det.

Anmäl

Är du säker på att du vill anmäla det här?